Pioner

Så kort blomning, så lång explosionstid. Vi nändes förr inte ta in dem, nu har vi ett överflöd. Rosa, Vitt, Överallt - och snart de blå riddarsporrerna som är ett ögonblick före rosorna och sedan höstens astrar.
När vi skaffade trädgård var det inte alls med tanke på blommorna utan bara med tanke på maten, grönsakerna, bönorna, rotsakerna, potatisen. De sköna blomstren är en bonus.

Kolonilottsodling i 25 år

Så har det varit - jag kommer ihåg när vi som grabbar blev förbjudna hemma att leka på åkern med diket. Det är snart 50 år sedan. Vi kom hem och luktade skit och det är klart, avloppsdiket skulle ta bort toalett och hushållsvatten från ett helt villaområde. Där hade vi djungel i alsnåren, hemliga öar, fördämningar.
25 år senare startade några entusiaster en kolonilottsförening på åkern, då var nästan all matjord borttagen, kommunen hade också kopplat in sig på det stora avloppsnätet, och folk jordförbättrade och grävde och planterade och byggde redskapsbodar.

Där odlar vi idag och vi var med om att fira föreningens 25 år. Två odlare som var med när det började var på plats idag och odlar fortfarande i sina lotter.
I regnet tog folk med sig mat så att det skulle räcka till alla - massor med mat och i regnet satt vi under partytält och åt och Björn Berglund som inte odlar men som sprutar eld, han höll tal och han förstod folk som plockar ogräs, men han kan inte dela glädjen i att göra det!
Efter maten, vi själva hade Gaeng Keowaan nguea (receptet finns här, blåste alla såpbubblor som ett regnets och dagsljusets fyrverkeri.
Det finns aldrig dåligt väder, bara dåliga kläder?

Vad är detta?

Det är klart att jag vet - och jag skulle bli förvånad om jag inte får korrekt svar av flera matkunniga, men kanske ändå inte. Det är lika klart att föremålet kan användas till mycket, men i början av 60 talet då min morsa köpte prylen kom hon hem och sa att hon hade köpte en ..... och att den då skulle användas till detta specifika. En ganska så modern kökspryl alltså, nåja 45 år på nacken har den och ett handtag i teak.

Blidö - Paris

Färja över Furusund - det andas Astrid Lindgren, August Strindberg, Albert Engström och Ewert Taube

Jag skulle luncha hemma hos jovialiske Lasse Lundberg och trevlige Arne Ljungqvist igår. De båda bor på Blidö, Arne sommarboende och Lasse fastboende. Och jag skulle åka kommunalt!
Startade hemifrån 09:30 framme 12:43 - tre timmar och 13 minuter. Ungefär samma tid som det tar till Paris dörr till dörr.
Professor Ljungqvist i tankepose på altanen

Å andra sidan var det ju väldigt mycket upplevelse för tiden, trevligt sällskap och effektivt prat om vårt nya bokprojekt.
Lax i foliepaket med grönsaker på grillen och med havsutsikt från terassen.
Ordentligt trött landade jag hemma igen klockan 21 och idag på morgonen har jag köpt en bil!

Matlandskapen hos Linne

Igår fortsatte serien "Diné med Linné" i Sveriges Radios Meny i P1. Den som missade avsnittet kan lyssna på reprisen på lördag eftermiddag ller ladda ner programmet här
Linné hamnar denna gång i malandskapen Öland och Gotland - men då 1741 var det allt annat än rikt här. Han förstår inte varför ölänningarna inte odlar bönor när klimatet för den slags odling skiulle vara så utmärkt. Kan man tänka sig - sedan länge anses ju Öland som de bruna bönornas landskap. Och när han väntar på rodd till Gotland är han hungrig, han hasr inte ätit på hela dagen och bonden han frågar om mat har inte ens "en beta bröd" till sig själv och sina barn.
På Gotland klubbar han säl vars fett är utmärkt att steka pannkakor i och så förvånas han över att Fåröborna inte i större utsträckning fångar in och slaktar änder.
Här smakar han den nationaldryck som går under benämningen "dricke", den rökdoftande mjöd som Gotlänningarna hävdar druckits på ön sedan Stavgards och vikingarnas tid. Linné hävdar med bestämdhet at kunskapen att brygga dricke kommer från grannön Ösel och han beskriver drycken som vitt vax kokat med heta gråstenar.

På Menys hemsida går det också att ladda hem tidigare sända avsnitt.

Okunskap - fullkomlig dåraktighet

Kul "föryngring"

Maktlöshet är nog ett av de svåraste tillstånd att behärska / acceptera. Jag har övat mig i många år och jag har lyckats i många stycken.
Jag skulle kunna lämna det här därhän, men när en så fullkomlig idioti tvingas på mig och görs synlig dagligen så kan jag inte annat än reagera.
Tidigt i morse rullade en liten löjlig lastbil in på vår gård. En man klev ur med kniv och sekatör och så gav han sig på vår syrén i en av planteringarna.
Jag frågade vad i Herrans namn han gjorde.
-Den ska föryngras, svarade han.
-Men inte nu och sådär föryngrar man inte en gammal fin syrén, sa jag.
Va fan har du med det att göra sa mannen, och det är klart, med en kniv i ena handen och tydligt aggressiv backar man gärna undan.
Så här började skövlingen

Jag gick och lämnade min dotter till fritids och själv skulle jag åka till Blidö för lunchmöte inför ett nytt stort bokprojekt.
Efter fritids kom jag tillbaka hem för att hämta datorn och lite annat inför mötet. Då hade mannen med sekatören och kniven massakrerat syrénen. En syrén som föryngrats förr, då under rätt tid och av folk som vet hur man gör. Nu var det bara rotpinnar kvar som stack upp ur jorden.
Jag bara skakade på huvudet och försökte tala om för marodören att man inte gör på det här sättet. Syrénen har funnits här utanför dörren i de 14 år som jag bott i lägenheten och att det faktiskt inte är rätt att göra så här.
Mannen med kniven och sekatören kaxade emot och sa att det var en order han fått att föryngra och att jag inte skulle komma här och gapa. Sedan vände han sig om samtidigt som han sa "Djävla idiot".
Så här är det att en syrén visst kan beskäras - det vet väl alla - och då beskäras med måtta direkt efter blommningen. Ska man beskära hårdare måste det ske under senvintern.
Men det är nu så att kunskap är det som mest urholkats. De som sköter närmiljön är snabbinkallade ofta okunniga, ointresserade och billiga. Därför får vi inga syréner på vår gård nästa år.
Visst, den kommer att hämta sig förhoppningsvis, men inte blomma, alla knoppämnen ligger på knivmannens löjliga lilla lastbilsflak och vår sommarträdgård är sargad. Hålet skriker ut: Fullkomnlig dåraktighet.

Strömming X 3

Fisk på tork, dock ej strömming. Datorillustration till artikel i Fiske för Alla 1991.© Göran Lager 1990

Äntligen är det fritt fram för strömming igen efter nio månaders karantän, f'låt, ska vara graviditet!
Släpade hem filéad - ryggbensströmming går ju tyvärr knappt att få tag på längre.
Jag rycker alltid ryggfenan från filéerna!
Fick en i halsen när jag var barn och det obehaget finns kvar.
Surströmmingen är det dock helt annorlunda med.
Panerade och stekte som flundror med måttligt av kaviarsmör emellan. Några vek jag bara längs med och stekte för inläggning och 300 g flådde jag och klargravade för att göra KB:s örtgravade strömming i morgon.
Två kilo King Edvard låg och skräpade i en av kylskåpslådorna förvånansvärt välbehållen. En halvliter mjölk och 50 g smör fick koka upp och så trycktes de ångande nykokta potatisarna ihop med ballongvisp.
Hemodlad sallad till med rödvinsvinäger och fina olivoljan plus örtkryddor från landet rivna ner med de lite bittra annars oidentifierade salladsbladen. (Fick fröna av en polsk granne som köpt dem hemma).
Djädrans härligt med strömingen igen och nu ser vi fram emot ättiksströmmingen i morgon där de ljumma nystekta strömmingarna marineras i 1 dl socker, 2 dl ättika och fyra dl vatten, kryddpeppar, lagerblad, vitpepparkorn och en strimlad gul lök.