Barbro före Babben - Detta jävla vakuum!

Blev ”straffad” för en bok. 

Så kan det bli. 

En bok med stora igenkänningar, både vad gäller det underliggande som kan återges i några få ord; Bekräftelsetorka, orättvisa, kränkningar och våld - undrar om inte svartsjuka också skulle nämnas. Alltså stor igenkänning både vad gäller det underliggande och också miljöer, stämningar, människor, namn och karaktärer. 

Straffad? Ja, för det blev en engagerad läsning av en text som känns lätt och obesvärad, men som i sin betydelse är bråddjup. Mitt i det glättiga finns det mörka nästan gastkramande. Och läsningen var över redan efter en dag, jo jag läser fort, speciellt när jag blir driven av inte bara nyfikenhet utan också när jag så obehindrat kan röra mig i alla miljöer och även i det svarta av längtan, beroende, instängdhet, hjälplöshet och den fullkomliga paniken i maktlöshet. 

Straffad? Jo, för det finns så många sätt att behandla omskakande läsning. Jag ventilerade om natten i en omskakande dröm på plats vid mina gotländska referenser. Läs Barbro före Babben, en bottenlös historia och samtidigt så gediget genomfört i ord och mening. Det är så med texter som fångar, man liksom saknar fortsättningen efter sista sidan - som att mista någon. Den här boken kommer att ta tid att smälta, om ens!

Sura bröd

Men det är klart att i dessa "kristider"  är brödbak ett både hälsosamt och ett sparalternativ. Framförallt, för mitt vidkommande är det nyttigare utan en massa tillsatser, fillers och kemi. Jag vet vad som finns i mitt bröd - egen surdegskultur, stemalt kulturvete/råg eller korn. Bröd som tar ett par dagar att jäsa och baka.

De här bröden är på en fördeg av 100 gram surdegskultur som skrämts liv i dagen innan med lite vetemjöl och vatten, 150 gram stenmalt vete från TeVe kvarn i Järvsö och 150 gram kallt vatten. Efter tolv timmar kördes allt detta med 8 deciliter vetemjöl (jo det här ska bli matvetebröd) fyra till fem deciliter vatten. Körs med degkroken i 15 minuter, tillsätts 20 gram havssalt och så på ganska hög hastighet i fem minuter. Degen ska vara kladdig men som siden i konsistensen.

Så får allt stå i kylen och jäsa över natten och lite längre. Jag tar ut degbunken och låter den stå i rumsvärme två timmar innan jag välter upp på bakbord och försiktigt föser ihop till två bröd och lägger dessa på plåt med papper. Ugnen på 280 grader och bröden får jäsa i två timmar. Kastar in en kaffekopp iskallt vatten och så in med bröden. Får stå fem minuter och sänker sedan värmen hastigt genom att öppna ugnsluckan. Värmen ställs på 250 grader. Slänger samtidigt in ytterligare en kaffekopp vatten (vilket jävla pyssel det här är) och efter tio minuter upprepas proceduren minus vatten, ugnen på 225 grader. Bröden får sedan baka färdigt i kanske 40 minuter eller till en innertemp av 98 grader. Lägg på galler att svalna under bakduk och vira sedan in bröden i bakduken och lägg i plastpåse några timmar.

Så gör jag, med massor av variationer och mjölsorter. Skär i brödet till kvälls och lägger på generösa skivor av smör och långlagrad präst eller gör härliga smörrebröd till teet med sousvidelagad oxstek 58 grader, sallad, gelé, majjo och fransk senap.

Snöväder gav extra kling i kassan

För en massa år sedan tog jag taxikort och fick jobb på Taxi Stockholm. Det blev tre år i bilen med dygnetruntkörning. Allt om mina taxiår finns att läsa i boken "Taxi 1251, Överhörda baksätesberättelser" (bokförlaget Mormor). Jag skrev boken i förarsätet mellan körningarna.

Men en dag som denna fanns inte tid för skriverier i bilen. Satans väder var perfekt för Taxi. Totalkaos i växeln och folk stod efter vägarna och viftade och ville med. Bussar som låg i diket och inte kom någon vart, tåg som stod och inte nådde resenärerna. Vägar som stängdes av för plogbilarna inte hann med.

Alltså, bästa dagarna, körde in mer än under en nyårsafton efter tolvslaget.

Snö!

Vi körde odubbat men med bra vinterdäck och man utvecklade ganska raskt en körteknik som gjorde färden säker,  det vill säga att hela tiden bedöma väglag och hastighet. Dessutom är det ju skitkul att köra i snö och se till att man kommer fram. Samtidigt olustigt att se hur folk kör i snöglopp, det är många som bara gasar på och kör de fast så är det fullt spinn framåt.

Resultatet sprunget ur väntan mellan körningar

Kommer plötsligt ihåg en episod på Gotland en vinter kväll när jag satt på gamla Masters i Visby med legendariske salig redaktören Rune Jacobsson. Han hade haft en lång arbetsdag som började tidigt med en bonde från Sudret som ringt i snöstormen och klagat över att han inte fått någon tidning. Det var en intensiv lamentation med svärord och hög röst, han krävde att få sin Gotlands Folkblad NUUU! Rune hade frågat "Men du är ju mjölkbonde om jag förstått dig rätt". Bonden svarade irritera "Jao". "Men du", frågade Rune - "Mjölkbilen då har den varit och hämtat morgonmjölkningen?" Bonden blev ännu mer irriterad och svarade "Nej för helvete inte i den här snöstormen!". Nä, just det, svarade Rune och det blev tyst på bonden när han lade ihop ett plus ett.

Överstånden stek - sous vide

Alltså, jag hittar guldkorn i pensionärshyllan i vår ICA butik. Det är det lilla skåp anonymiserat i butiken där handlaren ställer in sådant som är på väg att vara förbi. Ligger där kött som blivit osålt - och då är det kvalitetskött som normalt skulle säljas för fantasipriser - så är jag där och raskt nappar tag i styckena, plastar av dem raskt, sköljer i kallt vatten och gnider lite vinäger över samt ställer i kylen naket för att få mogna ytterligare dagar över bäst föredatum.

I veckan som gått hittade jag en svenskuppfödd oxstek "eko". Tog den igår innan vi åkte in till genrep och konsert, Vackade och körde sju och en halv timme i sousvidden 58 grader.

Den var ju nästan avsvalnad när vi landade hemma vid pass midnatt efter ett blytungt, tunggung med  Kören Musikaliska, vår egen kör Stockholm Concort, Basic Big Band och Margareta Bengtsson som solist i en och en halv timme långa Duke Ellingtons Sacred Concert. Om publiken i den fullsatta konsertlokalen Norrmalmskyrkan fick samma lyckokänslan av musiken som jag hade i kören så är det ju fantastiskt och att döma av applåderna (stående) var det nog så. Skitbra helt enkelt och inrop med da capo av sista satsen.

Skivade upp det rosa köttet idag till middag med pepparrot, sås och kokta potatisar. Sååå gott!

Lååångt efter middagen kom August med en kopp varm choklad med vispgrädde, lussebulle prydd med det senaste från Haupt Lakrits, en kula "vampire kiss" och dubbla pepparkakor med grönmögelost

Stekt ris - utmärkt resträtt

 

Vi är ett litet hushåll och inte sällan blir det mat över. Inte ens en lunchlåda hämtar hem allt utan det blir stående i kylen i små byttor och plasttråg.

Ris kokar vi alltid av tre deciliter basmati med fem deciliter kokande vatten - bästa sätter är att skölja riset utomordentligt noga i kallt vatten samtidigt som en rejäl klick smör får smälta i en kastrull och vattnet får koka i vattenkokaren. Häll riset över det smälta smöret och rör runt ordentligt, låt det fräsa och häll sedan över kokande vatten. Rör runt igen och lägg på locket och sänk värmen till sjudning, låt sjuda i 17 minuter och sedan stå och vila i tre. Lyft locket och servera.

Så hade jag ärtor i en skål, små gröna, en trött rödlök i skafferiet, lite rimmat fläsk på en assiett i kylen. 

Hetta upp en wok eller järnpanna och häll i några matskedar rapsolja. Skiva rödlöken och skär små kuber av fläsket, hacka två tre vitlöksklyftor, se till att det finns torkad rostad chili hemma och ta två minst och tre högst till tre portioner - det ska vara hett så att man känner att man ätit.

Vänd ner fläsket i den heta olja, nu får det gå snabbt. Så fort fläsket tagit lite färg pytsa i löken. OBS den ska inte bli brynt, bara lätt genomstekt. Här når fantasin inga gränser, raspa kinakål, vitkål, grönkål eller svartkål och rör i, huvudsaken är att det går snabbt. Gör ett litet "hål" i anrättningen och knäck ner ett helt ägg. Stek någon halv minut och rör sedan ihop ägget med allt det andra. Smula ner chilin och rör runt. Ta nävar av det kalla riset och rör i. Stek ganska länge, men riset ska inte bli brynt bara genomvarmt. Häll över en matsked fisksås och en matsked kvalitetssoja (sök på soja här på bloggen för att hitta rätt märke).

Då var det klart, smaka av med mer fisksås om det behövs.

Varieras i det ordentliga som HÄR och HÄR och HÄR eller en våldsam grej HÄR

I MORGON LÖRDAG DEN 19e -

 

Kom, vi (Stockholm Concort) gör Duke Ellingtons Sacred Concert tillsammans med Kammarkören Musikaliska, Basic Big Band och Margareta Bengtsson som solist. Häftigt sväng, vacker musik och urskön sång - för att inte tala om brasset...!

Gör så, köp biljett via nätet eller betala vid entrén. 

Den heter "The Vampire Kiss" och gör skäl för namnet - grovhångel!!!

Ja den heter  "The Vampire Kiss" och gör skäl för namnet i den mening att den redan vid den första tuggan kräver grovhångel.

Haupt har gjord det igen! 

Redan när jag såg att de släppt The Vampire kiss med min absoluta favoritsmak alla kategorier, surkörsbär, och i kombination med choklad och lakrits blev jag golvad - jag kunde redan långt innan jag smakat förklara för mig själv hela smaken, hela sensationen och jag skyndade mig till närmaste Hauptlakritskran men där stod inget att finna. Längtan mig förbrände tills det dunkade ner i brevlådan, eller snarare aviserades att paketet fanns att hämta alldeles nära mig.

Helvete - hur jag utmålat de här röda "bären" och så PANG sitter de där helt rätt, exakt med sältan och sötman, exakt med surkörsbärsmaken. Det är genier som jobbar på Haupt!!!

OCH SEN: I mitt paket låg ett annat paket. Julafton (?), något jag egentligen inte tycker är så speciellt, alltså julafton, möjligen för de frustrerande "Norén-jularna" under min uppväxt. Men det här paketet får börja öppnas alldeles snart. En lakritskalender. Ohyggligt spännande.