congee en vårsöndag - får en att stå sig hela dagen

Jag har skrivit om rissoppans (kaotom som inte går att äta med pinnar, men som finns recept på här) närmaste släkting congee förr, men varje gång vi verkligen kommer på att vi ska ha det på bordet då förstår vi att man borde äta det oftare.

I morse åt vi congee till frukost och den är med sin smakrikhet och kryddighet så mycket mat att man känner som att man står sig en hel dag. Jag tror jag skrev om congee en gång i samband med Vasaloppet och kommenterade med att det är just sådant man ska äta för att stå ut med så många mil på skidor. det eller paltbröd som är en slags eneergidryck på kaka.

Rodjana var inte alls förvånad över mina frukostvanor när vi träffades för ett drygt decennium sedan, bacon, ägg, fil och detta som mest ser ut att vara uppborstat från ett ladugårdsgolv; Müsli.

För många är det förbundet med någon slags moral att man inte äter sådan här mat, kanske med hårdstekt vitlökskyckling eller bitar av färskt sidfläsk, toill frukost. Men överallt utanför Europa, och det ska väl sägas vara den största delen av världen är det lika mycket kutym att äta sådant vi förknippar som smak av middag, till frukost.

Jag minns att jag i Kina åt en fantastisk god kycklingbuljong med små salta räkor och till det ett friterat vridet bröd till frukost. En soppa som serverades från ett soppkök på trottoaren i Peking. Eller skivor av kycklingbröst på ris och grönsaker med chili som frukost i Bangkok (=hemma hos oss titt som tätt).

Det enkla är det sköna och goda, vardagsmat som Rodjana minns den från barndomen

Padpakgadkao

Det finns smaker som ligger så djupt begravda i vårt smakbibliotek att man blir berörd när de kommer åter. Så var det för mig idag när jag åt lunch på Edsbacka Wärdshus, en sejrygg som kokats och serverades med en krämig äggsås, eller snarare både krämig och med bitar av ägg i, dill, men inte för mycket och med handpillade räkor och potatis.

"Barnmat" sa vi jag en 52a och mitt lunchsällskap en 54a och med liknande smakbibliotek.

Hemma åt vi middag alldeles nyss och då var det Rodjana som fick sina smakminnen sinnet att darra en aning, enkelt, smakrikt, skönt.

Salta bönorna vi använder ser ut så här

Ingredienserna går att handla i vilken livsmedelsbutik som helst, undantaget de salta bönorna. För så här är det:

Hacka några vitlöksklyftor grovt.
Strimla en salladskål (kinakål) grovt.
Skiva några champinjoner (jodå det finns sådan liknande svamp i Thailand också).
Putsa lite minimajs och skär i bitar.
Skär färskt sidfläskt tunt.

Gurksoppan hör till

Hetta upp en stekpanna eller wok med olja, lägg i hackad vitlök (efter behag) sidfläsk och stekt tills det tar lite färg, Häll över grönsakerna och rör om. Tillsätt en tesked salta bönor, en nypa socker och en matsked ostronsås och rör om, servera hett och glöm inte soppan - Den där gurksoppan var på bordet idag igen.

Vad det här heter på Thai? Häng på här "Padpakgadkao"


Så här blir det, en Padpakgadkao

Jodå, Sollentuna Hembygdsförenings ordförande heter fortfarande Göran Lager

Så här ser jag Sollentuna och hembygden...

I kväll har det varit årsmöte i Sollentuna Hembygdsförening. Alla som har med föreningen att göra har hört talas om, eller varit med om, de stormiga årsmötena.

Jag förstår inte riktigt vad de pratar om. Kvällens årsmöte var över på någon halvtimme. Kanske styrelsen har arbetat det senaste året för att ena och få folk att dra åt samma håll och jo - några har i vredesmod avsagt sig allt arbete, eller gått för att de tröttnat.

Inte en fråga om ekonomin, inte ett enda klandel eller motförslag - det är ju till och med ovanligt i en frimärksklubb.
Utöver Göran Lager, det vill säga Tabberaset personifierad valdes Jan Norling in i styrelsen tillsammans med Eva Bysing för att ersätta vakanta platser efter avgående Vimar Krantz och Birgit Jansson.

...och så här kan man också se den

Nu har vi ett och annat att ta hand om. En vattenkvarn och sågverk, en vindmölla, en hembygdsgård och en herrgård.
Men, och där tror jag att vi måste bli tydliga, det handlar inte bara om förvaltning, det handlar om människor också och det är dessa som ä viktiga, människor, deras idéer och deras vardag.

Någon kom till mig appropos tidigare aktiviteter på hembygdsgården. "Är det verkligen något vi ska syssla med, att kärna smör" - det är just precis det som det är. Med smörkärning ligger vi i fullständig framkant vad gäller trenden att överge industrismöret och satsa på smör som hantverk för där handlar det om den goda smaken, ingenting annat.

Det ska bli roligt att ytterligare ett år och tillsammans med en välutrustad styrelse leda den här stora föreningen vidare.

New age och jobcoaching på småföretagaremässa i Sollentuna

Kulturskolans blåsorkester spelade på småföretagardagen i Sollentuna Centrum, det mest givande på hela föreställningen.

Ofta blir de två olika centrumanläggningarna i Sollentuna scener för olika evenemang sponsrade av kommunen. Föreningsmässan där förenmingar får visa fram sig för offentligheten, olika slags företagsmässor allt i avsikt att samla, samtala, mötas och visas upp.

I helgen var det småföretagarnas tur i Sollentuna Centrum. Med småföretagare, hörde jag någonstans, att det är företag med färre än tre anställda.

Det var väl ett och annat som hamnat precis på gränsen, men de allra flesta var hobbyföretagare understödda med startaegetbidrag och andra stöd och några sådana företagare som hjälper andra att hitta just dessa stöd för var tredje "stånd" handlade just om det - jobcoaching, starta eget, och företagsstödjare.


Några vettiga småföretagare var på plats och de behövs, alla dessa kiropraktorer, massörer, naprapater för att lösa upp alla paniska muskler som spänns i myten över att bli egen företagare och förvalta en galen idé

Ytterligare vartannat eller vart tredje marknadsförde sig med terapi, kristallterapi och sålde små lustiga stenar som man tydligen ska lägga på olika platser för att uppnå något. (Filosofiska rummet på SR avhandlade nyligen, något jag bara halkade in i och lyssnande av en kort stund i bilen, om eventuella utomjordingar och deras möjliga inre själskonstruktion, "Allt emellan gråsten till högre") Rätt kul att folk inte ger upp utan tar till sig skiten så fullständigt för här flockades människor och höll stenar i händerna och blundade och inbillade sig kraften..."och den här stenen kan man använda mot migrän". Tänk om världen vore så enkel.

Egentligen undrar jag om det verkligen är värt pengarna att arrangera utrymme för denna fullkomliga idioti. New age kan väl knappast uppmuntras i ett försök att skapa ett framväxande klokt och modernt samhälle. Snarare vittnar det om hur andefattigt vi har det i vardagen.

Sorglig sorti för Bondens Mabod

Gårdagskvällens bortskämmning på bordet - så väldigt bra kombination och i tillägg med vännen Peter Holstads galanta pomeransmarmelad som vi förärades en burk av häromdagen - rent lysande smaker hemmavid.

Nu finns det ingen anledning alls att handla något som helst i Sollentuna Centrum - Bondens Matbod sjunger sin svanesång idag och lastar ut alla kvarvarande ostar, korvar och mejeriprodukter.

Jag har sett det i veckan, hur magert det blev i hyllorna och när vår stapelvara "Falukorven" inte längre fanns i lager förstod vi att något ohanterligt var i antågande.

Passade på att handla en del ostar igår och som vi tycker om och det alspånsrökta sidfläsket, men det kändes på något sätt som att det redan var förbi.

Försökte nå Kenneth Karlsson idag - kort svarade han bara att "vi får prata sen, jag håller på att lasta".

Något har hänt i verksamheten och det har hänt fort.

Tyvärr så försvann nu det där lilla extra från den här stadsdelen - från ett centrum där det möjligen bara återstår en liten anledning att återvända till - jag tar nämligen dagligen en eftermiddagskaffe på Espresso House som tar det här med kaffe på allvar, inte generellt, men just här!.

Väntar nu bara på ett besked från Kenneth om det är ett problem för hela företaget så att även Hötorget och Siggesta Gård slår igen eller om det bara är den obildade hopen i Sollentuna man inte lyckats locka till det som är kärlek till sig själv.

24 timmar av tystnad

Man blir handikappad utan TV.

I vårt radhusområde stängdes för 24 timmar sedan all TV och all annan komunikation ner - för dem som lagt alla ägg i samma korg och beslutat ha både dator och telefon hos samma leverantör.

Grannen ringde på dörren - händelser av det här slaget främjar grannkontakter och det är väl trevligt - han hade anmält och tyckte även att jag skulle anmäla vilket jag gjorde.

Ni vet, hänvisningar, röststyrning, trycka etta, tvåa, trea - fjong: "Nu är växeln stängd"! Hallå, det är Jonas på nattjouren, suck, vilket sjukhus? Aha Comhem, "Hej jag vill felanmäla", -Vi tar inga privata kunder nu Du får komma tillbaka när växeln öppnar - "Men Hallå, det är en hel stor samfällighet det handlar om" Åhhh, jaha f'låt kan jag få Ert postnummer tack: "192 77" och Adressen ..." -Nej tyvärr Ni är inget Comhemhus". Hallå igen, vi har tre hål i väggen och hela samfälligheten fyra fem gårdar kringbundna av radhus egnahem har Comhem" -Jaha jag ser det nu ja och ni har fel när upstodfeletoch har du någon aning om varför.

Lite senare ringde jag igen, Nä de hade inte tagit emot ngn felanmälan från det här området. SUCK!

Äntligen efter flera vändor - nu är allt i ordning - 24 timmar av tystnad är över.

So simple - varför vifta så förbannat när det inte behövs.

Gurkbuljong, helt enkelt

Återkommande brukar jag i förbifarten nämna det där med att en soppa ska med vid en måltid - alltid och ibland bara för att fukta riset med. Ofta blir måltiden liksom centrerad kring den där soppan, till den och riset.

Vi hade helt enkelt inte lust, tid eller ork med idéer. En färsk fläsksida fanns och så en del andra vardagliga ingredienser.



Fläsket skars i två centimeters remsor och skars sedan åter på kvadraten och stektes långsamt långsamt med vitlök, vitpeppar, sal och en gnutta socker.

Samtidigt kokade riset i riskokaren.

En grön slanggurka blir en huvudingrediens i soppan som snarare är en buljong eller ens det. En tunn fiskbuljong med grön slanggurka som fått koka med och hackad torkad rättika (finns burkade i asienaffären). Rikligt med vitpeppar - faktiskt så att smaken av vitpeppar tränger genom i buljongen.



Gurkan och rättikan får koka upp, en lite skvätt fisksås tillsätts för sältan och någon korianderrot för smaken. Småkoka bara en kort stund tills gurkan får den där läckra genomskinliga koncistensen, då är soppan klar att serveras bredvid fläsket och riset.

Allt sammans binds ihop av en "nam prig bon", lite rostad och mald chili, limejuice, fisksås att droppa över riset eller att doppa köttet i..