Blodpudding

Kan man matblogga om en så simpel grej som blodpudding?
Definitivt!
Det är en av våra äldsta rätter och är en "lillassyster" till palt vars fornnordiska betydelse är "litet stycke" eller "liten bit". Alltså en rätt som är forntida.
När Astrid Lindgren ska beskriva blodpalt skriver hon att det smakar ungefär som blodpudding fast bättre.
-Det är lika gott fast smakar olika gott! Skulle jag vilja säga.
Förr kunde man hitta hemlagad blodpudding i vart och vartannat charkuteri. Det kan man inte längre.
Jag ringde till "vår" charkuterist idag och frågade. Han svarade "Tyvärr, den vi beställde från gjorde en fantastisk god blodpudding, men han slutade, varför vet jag inte, men jag ska leta så att vi kan ta in det igen. Blod har vi om Du skulle behöva."

Det blev industribakad blodpudding idag. En skånsk blodkorv som är lite sötare, men som tyvärr saknade russinen och så halvmånevarianten som verkar vara allenarådande i stockholmstrakten.

Men baka den själv vettja' det är inte svårare än ett rågbröd eller en makaronilåda (hur jag nu kom på den jämförelsen.)
Så här lagade jag den i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" som jag inte nog kan understryka kommer som pocket i höst!!!!

Tabberasets blodpudding


Det här behöver Du:
5 dl blod (finns fryst i charkdisken)
1 dl fint äppelmos
5 msk finhackad gul lök
4–5 dl rågmjöl
1 dl grädde
2 dl svagdricka, lättöl
eller köttbuljong
3/4 dl smör eller
3 msk hackad njurtalg
1/2 dl ljus sirap
1 1/2 msk salt
2 krm vitpeppar
1 krm kryddpeppar
2 tsk fint mortlad mejram
1/2 tsk malda nejlikor
1/2 tsk ingefära

Till formarna:
2 msk smör
1 dl ströbröd

Så här gör Du:
Smörj en fiskfärs- eller en timbalform
(limpform) mycket väl och bröa den
grundligt. Fräs löken i smör utan att
den tar färg. Blanda blodet under vispning
med alla övriga vätskor och häll
i mjölet. Smält smöret och låt svalna
något innan det blandas tillsammans
med alla kryddorna.
Stek en klick av smeten i en stekpanna
för avsmakning.
Fyll formarna och ugnsgrädda i vattenbad
i 200 grader i knappt 2 timmar.
Servera med korvkaka(!) enligt tradition som
är äldre än minnet och tillsammans med
lingon och skirat smör. Håller
i över en vecka i kylen och kan även
frysas. Efter försiktig upptining under
24 timmar i kylskåp kan den skäras i
skivor och stekas. Serveras med grädde
och lingon som sås.

Låt måltiden blomma - Ett fantastiskt bra årsmöte

Årsmöten brukar vara rutinaffärer som man vill bli av med så fort som möjligt för att komma vidare.
Till Låt Måltiden Blommas årsmöte i kväll kom det bara trevliga matmänniskor och hur blir det då?
-Jo ett idéfullt och kreativt årsmöte med massor av förslag på verksamhet och idéer om hur föreningen ska fungera.
Vi satt i arkitekt Scholanders sal på Grand hotel i Stockholm. I Scholanders (1816-1881) anda äter jag på torsdagar supé på Konstnärsklubben. Han var en av de drivande krafterna bakom klubben redan den första hösten 1856, men levde inte längre när Konstnärshuset byggdes. Däremot har han satt sitt namn i ett av rummen på Grand Hotel.
Med några få ändringar är det samma styrelse detta år som förra.
Ella Nilsson och en fatserverad kalvrygg

Det blev en långdragen middag i matsalen "New York" med grundaren till LMB Inger Grimlund som härförare och organisatör.
En perfekt tonfisk med bondbönor och en kall blomkålspuré inledde. En riktig köttbit var varmrätt och då jag satt mitt emot Ella Nilsson från Svensk Köttinformation så fick jag konfirmerat att det var en riktigt fin köttbit...nåja, det hade jag kunnat avgöra själv även om köttet inte var riktigt så blont rosa man skulle kunna avkräva en kalv. Ytterfilé var det i alla fall med perfekta sparrisar och en djädrans fin liten terrin på amerikapotatisen Yukon Gold.
Avslutande cheescaken gör jag betydligt bättre själv, allrahelst med en mycket tunnare kakbotten än Grandköket maktade med - men det spelade ingen roll, det var lyckat i alla fall, mest tack vare det trevliga sällskapet vid bordet - precis så som är föreningens syfte, att öka trivseln vid måltiden, att skapa ett bättre ätande för de äldre och i skolan, att sätta gemenskapen främst vid bordet, att arbeta för en ökad kunskap om måltid, tillagning och råvaror och att utmärka människor som arbetar med mat i föreningens anda.
Kom med Du också!
Anmäl Dig här och ta del av årets många arrangemang.

Litet kokkärl från Lasanum

Zwampen kommenterar min "radhusrätt" och gör det med all rätt.
Jag avser dessa hastigt hopkomna lasagnetter och lasagner på pulverbas fullknökade med kemi och smakförhöjare. Jag avser dessa överkokta puddingar med färdiggjorda såser och förkokta pastaflak.
Zwampen har helt rätt när han skriver att det där extra av omsorg och tid kan ge en matupplevelse. Så är det ju med det mesta.
I "Järnspisar, hackekorv och tabberas", som för övrigt är slutsåld och som kommer som pocket till bokmässan, nagelfar jag denna lilla läckra ugnspudding som har anor till 1200 talet genom att den först nämns i "De honesta voluptate et valerudine" (Den ärbara vällusten och god hälsa) som den då tillskrevs Bartolomeo Platina men som reviderades till att tillskrivas Maestro Martino efter att man funnit hans anteckningsbok i ett bibliotek:

"Här nämns pasta som råvara, vilken i sin tur tillskrivs Marco Polo, och
då är vi mathistoriskt nere och gräver i 1200-talet. Martino lagade både
maccaroni och den äldsta av pastarätterna: lasagne. Det är latin och utläses
i översättning »litet kokkärl från Lasanum«. På 1350-talet växte det
för övrigt fram en rad lasagnerier i de italienska städerna, och Boccaccio,
författaren till Decamarone, skrev om »korvarna som var förbundna med
vinet från Bengodi och bergen av riven parmesan«.

Det är kul när man vet att man äter historia!

Direktlagad födelsedagsmat

Vegetarian till vänster och kött till höger

Jag tycker lasagne är "radhusmat" och gör den kanske en gång vart tionde år om ens. (Nu får jag väl alla radhusbor på mig).
Sockerbitsstora bitar av auberginer, lika stora bitar av zucchini. Låt svettas i oloivolja och smör. Fem gula lökar grovt hackade steks genomskinliga i en annan panna. Tomater skalas och hackas ner till sås med basilika och rejält med vitlök och olivolja. Köttfärs steks knottrigt. En stor bit vällagrad präst ska rivas över. Javisst ja, en luftig bechamel också och så lasagneplattor. Allt varvas i en smord form. Bechamelsåsen längst upp med ost och så 220 grader tills det hela fått fin färg. Den vegetariska varianten "same, same" utan köttfärs.

Grattis Alma 6 år

Det kanske viktigaste, och det Alma mest längtat efter, var ett eget bibliotekskort, det får man inte förrän man fyllt sex. Nu är hon det, Grattis! Hon fick ett i morse.

Sexårstårtan gjordes av rulltårtsbotten, vaniljkräm, färska hallon och grädde. Det var bara marsipantäcfket som saknades för att det skulle bli en princess!

Nöjd med tårta och kalas och alla presenter från syskon och gäster - "Man skulle fylla sex nästan jämt, men då var det nog inte lika roligt!

Augusts första sexårskalas. Han tycker alla kalas är lika roliga,L som förberedelse för sitt eget ettårskalas i slutet av maj.

Vilken rökare

Det är märkligt vilken lockelse katastrofer har på folk, inklusive mig själv, och jag minns en liten ruta av Staffan Lindén, Staffans Stollar i SvD, för många herrans år sedan då det var TV strejk och en liten pojke grät och tjöt och pappan bläddrade frenetiskt i en tidning och mamman stod bredvid och sa: "Vänta lite bara pappa ska se om det finns någon trevlig olycka vi kan åka och titta på."

Det brinner fortfarande i gamla industriområdet i Tureberg. Järnvägen är avstängd och hela kvarter avspärrat. Gasflaskor i branden kan komma att explodera. Bildäck ger en kraftig rök.
Och det är klart vi lockades ut från Almas sexårskalas - men barnen fick inte följa med. Det fanns risk att hela alltihop ska explodera.

Ett rent Sollentuna Centrum

Sollentuna ligger norr om Stockholm, halvvägs ut till Arlanda.
Inte sedan miljonprojektets dagar har det varit så många lyftkranar i den här kommunen. Det byggs av helvete och förtätas överallt - ett nytt häkte mitt i centrum, ett nytt centrum ännu mera mitt i centrum och ett ungdomens hus som ska ersätta en plastidrottshall där häktet ska byggas.
Dessutom byggs nya ringleder och tunnlar och villasamhällen ändrar karaktär när "de gamla" styckar av sina stora villatomter för att "de unga" ska få bygga nytt (låter gemyt men handlar om pengar).


Gick förbi Centrum idag och såg de enorma banderollerna som visar hur det nya centrumet kommer att se ut. Det är Steen & Strøm som äger och driver.
På banderollerna är det nästan otrivsamt rent och man undrar: Var finns mångfalden?
Ariskt rena människor är de som ska befolka centrumet, inga äldre - det syns på bilderna - inga invandrare, inte ens ett enda "huckle" så långt man kan se, inga med mörkt skinn, inga sämre klädda, alla är propra och välklädda, inga snedögda! Shit va folk i förorten måtte se fram mot det där nya, vad de måtte känna igen sig på Steen & Strøms väggtavlor.