Det lilla goda exemplet

Handelns största vinster görs inte på ompackad köttfärs eller likvattenmarinerad hastighetsbiff - de stora vinsterna görs på den lilla plastkassen som säljs till snart sagt var och en som handlar - dessutom en miljöbov av stora mått.
ICA Torsås har spolat plastkassarna och ersatt dem med miljövänliga i papper och dessutom biologiskt nedbrytbara och designade för soppåsestället. Påsen är svensktillverkad av JD STENQVIST och borde bli en landsomfattande fluga nu när siktet är så fast inställt på miljön.

Hur jag hittad fram till den där papperskassen? Jo vi handlade begagnat på "Kupan" - ett fantastiskt julklappseldorado. När vi bar hem prylarna vi hittat så bar vi hem dem i just den där kassen.

Syrade broskben - så här gör vi delikatessen

Att människan har ett gnagbehov* är väl ett oemotsagt faktum.
Vi besläktas av gnagmärken i efterlämnade revben från stenålder och ännu tidigare. Broskbenen framkallar lusten omedelbart och när vi kryddar med salt och syra väcks vilden inom oss utan att vi ger avkall på redigheten vid det dukade bordet.
Hemma i Thailand syras broskbenen och en del korvar genom att de gnids in med färsk krossad vitlök, en rejäl skvätt fisksås, kallt blött ris, lite socker och extra salt samt som Rodjana brukar lägga till, krossade korianderfrön som blir en pikant smakbrytning senare vid tillagningen. Broskbenen får sedan ligga solvarmt i minst 24 timmar, övertäckta med insektsnät. Syran är inte skarp som i grönsakerna som syras på ett liknande sätt - första sköljvattnet från riset tas tillvara och däruti sänks lök, kål, chili och andra grönsaker ned och processen sätter igång omedelbart. Efter bara någon dag känner man den lite skarpa nästa ättikslika härliga syran. Istället är det en rund fin syra i köttet som förstärker stekskorpan och sötman från grisköttet.
Här hemma tar vi hjälp av lite annan slags kemi, nämligen Nam-pulver, som finns att köpa i Asienorienterade affärer. Det Nam pulver vi senast köpte kom från Globo Foods Ltd i Samutproakarn. Nam är en korv i Thailand som man kan avråda folk från att äta, den är nämligen baserad på rått, bara syrat, griskött eller snarare grissvålar med måttligt av kött emellan. Korvarna är utöver syrningen kryddade med hela chilifrukter.
Globo Foods "laddar" sitt poulver med en hel rad E livsmedel där en av de enligt min åsikt mest förhatliga ämnena är glutamaten ända upp till 4,40 %. Nöden har ingen lag - resultatet blir ganska bra i alla fall, fin syra, och mycket smak vilken Rodjana förstärker genom att förmarinera i fisksås, socker, salt och korianderfrö.

Gör så här!
Till ett till två kilo broskben med mycket kött (bästa pris och bästa kvalitet som vi utrett är HÄR!) blandas en påse Nam pulver. Blanda tills röran känns kladdig. Täck med plastfilm och låt stå i rumstemp i 24 timmar - Gör man inte av med allt i första "steket", friteringen eller grillningen så ska blandningen bevaras i kylskåp, håller en vecka.
Hetta upp en panna med mycket olja och stek tills riktigt genomstekta och rostade på ytan, lägg på papper att rinna av, ät med kladdris. (sök på broskben på den här bloggen och massor av olika "ätsätt" dyker upp, grillat, stekt, kokat, soppa etc.)

Gott är också att syra kycklingvingar och då krydda dem extra med lite riven ingefära och krossade citrongräs och sedan stekfritera.

*Såg Ni "Solens mat" i fredagsdå alltid utmärkte Bo Hagström besökte familjen Rubicini i Toscana på deras lantställe och restaurang "Tre Stelle". Mamma Maria vankar i kapp med sina gäss och tittar in i kameran och säger något i takt med att: Vi har dem mest för att turisterna ska få ett gott ben att gnaga på när de kommer hit och äter.

Estnisk blodkorv

Eftersom barnen tycker det är roligare i Hötorgshallen passade vi på att gå dit för att få tag i sådant som andra familjer där vi bor rynkar på näsan åt, blodkorv och fårtarmsfjälster. De förstnämnda för att vi fick syn på dem i kylen hos Österqvistsoch mindes omedelbart alla stunder med "boudin", den franska blodkorven.
Det här är en estnisk blodkorv och naturligtvis inte alls något i närheten av denne franske sanslöst välmatade och fylliga korv, men vi tyckte ändå att den var värd att testa så vi köpte ett paket och fick oss upplysta att den här, som innehåller korn och blod dessutom är lätt rökt - ska bli ohyggligt spännande. Och fjälstren ska vi använda till nya försök med olika thailändska specialiteter.

Uppe på avrättningsplatsen, tortyrtorget (lyssna till skriken, de har fastnat äruppe) handelsplatsen, Hötorget var det fullt slagsmål om de billigaste priserna på amaryllis och även andra slags blommor, vita och röda rosor i knippen, som handlarna med gälla stämmor ropade upp mot varandra just före stängningsdags.
Vi räddade tre vita och sex röda snittamaryllisar till oss för en ringa penning. De håller till jul.

NK varuhuset som tappat julen

I 20 år har jag haft som tradition att ta barnen till NKs julskyltning.
Förr var det alltid storslagna juliga scener med tomtar och änglar och julharar och snö som fan ta mig såg iskall ut, mystiska tablåer i fönstren som till och med fick mig att drömma mig bort i främmande världar.
Idag gjorde vi en sådan där traditionspromenix efter Hamngatan.
Nu är det paket som öppnas och stängs med mjukisdjur av allmän karaktär, förvisso med en episk skildring av julen, men som ingen orkar läsa, ingen musik som strömmar ut, inget "ho, ho, ho", den gamla slitna magra tomten är borta och ersatt av några figurer som verkar hämtade från den billigare tecknade filmvärd som brukar sändas på childrens channel.
-Det är roligare i Hötorgshallen, sa ungarna.

Litchi - svårstavat namn på sötman bakom skal

Den där litchin har förföljt mig genom senare delen av livet, liksom mangostan och lamjai (longkong). Första gången var på en djungelmarknad utanför den gamla tandtempelstaden Kandy på dåvarande Ceylon (Sri Lanka) och det kom fram en fösäljare och stoppade en iskall skalad litchi i munnen på mig och det var det sötaste, kallaste, mest underbara rosensmak jag någonsin känt.
Så åt jag den vidare på resorna och tidigt kunde jag köpa den konserverad under första delen av 70 talet i en liten kaffeaffär på Nybrogatan som förde en del orientaliska varor. Sedan på en kinakrog under mina tidiga år i Oslo där de kom in i sin egen sky spetsad med sockerlag i en liten rostfri bunke, vita och ganska anonyma, men söta och friska med den lilla motsägelsefulla beskan som dröjer sig kvar.
Idag finns litchijuice på Willys för 20 kronor litern - har inte lust ens att titta på innehållsförteckningen utan blandar den 50/50 med Premiers sodavatten, utmärkt.
I går hittade Rodjana litchi i lösvikt på Vinn för 49:90 kilot, förvisso köpte jag sist tre kilo löst i Chinatown (Jaowarach) i Bangkok för noll och ingenting, men efter svensk förhållanden så är det där ett superpris efter modell - är hur mycket ni vill!

30 menyer - en med thaislut

Allt om Mat och Astrid Abrahamsson har givit ut en Menybok som är riktigt läsvärd.
Rodjana fick den på posten häromdagen och efter lite bläddrande förstår vi varför - ett sätt att tacka för ett recept.
En riktigt praktfull bok med jätterolig läsning och så med bland annat Rodjanas sätt att göra ett kladdris med socker, kokosmjölk och mango - ja ni vet den där traditionella thaidesserten "Kaoniew mamuong". Och när vi tittar efter så var det på "90-talet" hon lagade det för AoM. Tiden går.

Upplysta rondeller - myspys i kommunal tappning

I morse när vi körde ungarna till luciuafirande så möttes vi av marschaller runt hela vår rondell utanför matarvägen. Och så längre ner över den vackra bron började marschallerna lysa i rad efter mittlinjen och så runt mellan två rondeller. Det var så juligt och så vackert, så avsiktligt mänskligt. Så fick jag höra att det var dekorerat så i varje rondell i hela kommunen - fantastiskt.