Den där litchin har förföljt mig genom senare delen av livet, liksom mangostan och lamjai (longkong). Första gången var på en djungelmarknad utanför den gamla tandtempelstaden Kandy på dåvarande Ceylon (Sri Lanka) och det kom fram en fösäljare och stoppade en iskall skalad litchi i munnen på mig och det var det sötaste, kallaste, mest underbara rosensmak jag någonsin känt.
Så åt jag den vidare på resorna och tidigt kunde jag köpa den konserverad under första delen av 70 talet i en liten kaffeaffär på Nybrogatan som förde en del orientaliska varor. Sedan på en kinakrog under mina tidiga år i Oslo där de kom in i sin egen sky spetsad med sockerlag i en liten rostfri bunke, vita och ganska anonyma, men söta och friska med den lilla motsägelsefulla beskan som dröjer sig kvar.
Idag finns litchijuice på Willys för 20 kronor litern - har inte lust ens att titta på innehållsförteckningen utan blandar den 50/50 med Premiers sodavatten, utmärkt.
I går hittade Rodjana litchi i lösvikt på Vinn för 49:90 kilot, förvisso köpte jag sist tre kilo löst i Chinatown (Jaowarach) i Bangkok för noll och ingenting, men efter svensk förhållanden så är det där ett superpris efter modell - är hur mycket ni vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar