Kao tom och julskinka

Alltid till första advent har vi en liten skinka hemma, griljerad för första skinkmackan, en skiva limpa med mycket pomerans och smörad med riktigt smör och en precis lagom tjock skinkskiva med grov skånsk senap.
I veckan som var köpte jag en lagom rimmat, lagom saftig julskinka dock något för stor.
Idag förvandlades en del av överskottet av den till köttet i vår rissoppa - Kao Tom!
Paneringen lyftes bort och en saftig bit skars i kuber som glaserades med soja och kryddor. En liten ägg och grönsaksröra stektes bredvid baserad mest på böngroddar och med korianderfrö som inflytelserikaste smakgivaren. Och så det vattkokta riset. Underbart mild - kryddat med prig bun.

1.Förbered redan nu postchristmas genom att klicka på ordet julskinka ovan och tänk fram de underbara ärtmiddagarna under smällkalla januari-mars

2.Svårt att få griljeringan att sitta fast? Sikta ner en msk potatismjöl i ägg/senapsblandningen och lika mycket i ströbrödet, då sitter den ända till påska om man vill.

Somtam...igen!

Härliga somtam - med pla-ra.
Efter att födelsedagsbarnet fick välja middagen - spagetti med kantarellsås och Lyceejuice med isbitar till att dricka så fick det gå några timmar innan kniven och morteln gick igång i köket.
Mitt i konstaterades att jordnötterna var slut - det är ju så om man inte markerar innan, nu går det att göra en somtam ändå med allra bästa resultat. Och som intensivt djup sälta använde vi den fermtenterade fiskröran från Isaan, pla-ra som där ersätter fisksåsen Nam pla.
Det var alltså dags för morteln att göra tjänst.
Pla-ra är en av de äldsta bevarade smakerna som finns, hopmixad, jäst och planerad av människan av flera olika råvaror - den tillverkas än idag efter samma recept som romarna använde när de mixtrade ihop sitt Garum, en fiskpasta eller fisksås som användes som smakförstärkare i snart sagt alla tillagningar.

Så satt vi där och flämtade under styrkan från chili, lime, socker och pla-ra. Späntade tunna stickor från en omogen papaya och av härligt friska gotlandsmorötter.
Nu är det natt, alla sover hemma. Tyvärr går det spysjuka över nejden i regnets Sollentuna.
Regn ja. För åtta år sedan föddes Lovisa. Då var det snö upp till axlarna och jag hade en mycket bättre begagnad bil med sommardäck och just den här dagen slank jag omkring för att köpa babysitter och åkpåse och bilbarnsstol och mössa till babyn som låg kvar med mamma på Danderyds patienthotell och de stora barnen fick komma dit och sjuksystern kom in och tittade på vår baby och sa att hon nog hade en släng av gulsot för hon var så gul i hyn, men att det skulle bli bättre bara hon fick solljus på sig.
Leende kunde jag viska försynt till sjuksyrran: "Du titta på mamman".
Vår åttaåring är fortfarande guldbrun i hyn och har rött guld i håret och fick en knallrosa mobiltelefon i födelsedagspresent.
En kvällslatte till skrivandet

Vi känner inte vår egen historia

Kristenheten har lagt locket på - prästerna mumlar och försöker fortsätta den svenska historiens största omskrivning. Det som skett har inte skett. 1734 års lag är svart på vitt. Vi gjorde samma sak själva till för 200 - 150 år sedan. Samma sak som det som idag sker i Saudiarabien och som Aftonbladet rapporterar om i gårdagens tidning.
Mer om den mörka sanningen finns att läsa i min bok "Döden i skogen".
Mycket att reflektera och tänka över till jul.

Köttätaren

Hemma på permis - två dagar för sent för att få vara hemma med storasyrran och småsyskonen. Turligt nog hade vi en redig bit ugnsstekt högrev kvar. Till det pommes chateau och en bearnaise - mat för en karl - i uniformskläder är han redig som ett hus, som en vägg och småsyskonen blir som små tummetottar när han "bollar" med dem.

Det här börjar likna en familjeblogg mer än en matblogg eller växlat med varann - å andra sidan så är det ju det som mat handlar om, ensamma tallrikar är aldrig kul. Mat ska alltid sättas i ett socialt sammanhang, en måltid, ett samtal, en människa, en son!

Kött till lördags

Ja jag vet inte vad det blev en högrev bryntes efter sedvanlig ingnidning av salt och rikligt med vitpeppar. Sedan in med en termometer på det tjockaste stället inställd på 58 grader. Det tar inte många minuter i ugnen...kanske en kvart. Alldeles för varmt och alldeles för bråttom 230°C borde fått gå någon timme på lite över 100°C. Så 'är det ju för den här utmärkt smakande rikt köttiga och självösande feta styckningsdetaljen, antingen snabbt eller långsamt mörande länge.
Jag slängde in köttbiten i ugnen och åkte och handlade med ett kort besked att till Rodjana att ta ut den när det pep och kanske kosta på sig några minuter till att ösa.
Fick tag i fin trädgårdschampinjon, köpte tre stora. Det är den som i affären har döpts till portabello. Den är samma sort som skogschampinjon som inte har något med den egentliga skogschampinjonen att göra utan är "babyportabello" (femin. bella?).
Skar den i bitar och stuvade med stekspad och vin samt grädde.
Potatis i ugn till.
En riktigt bra köttmåltid till lördags.

August exklusivt för Bendel

Appropå nöjet med en baby och barn som gillar mat som jag och Bendel nöjsamt pratat om.

Edsbacka bistro - och jättekonflikt

Det är för djävligt. Igår var jag med en kollega, den eminente fotografen (använd honom!) Urban Jörén för att njuta av lunchen på Bistron som ligger nästgårds kontoret (kan man ha det bättre?)
Så sätter vi oss ner, Jörén och jag, och tittar på dagens husmansmeny. Då har restauraören den osökt dåliga smaken att lista 1 stekt kyckling. 2 Isterband. 3 Rimmad oxbringa och 4 Boeuf Bourgignon. PÅ SAMMA DAG!!! Tre av fyra favoriter PÅ SAMMA DAG! Det är otroligt irriterande att behöva sitta där och inget är självklart...isterband, oxbringa, bourgignon?
Tänkte ta kycklingen som en ren protest - men det blev oxbringan med rötter - absolut utmärkt i smak, men lite hård vilket sällskapet uppvägde och miljön och personalen och fantsin och längtan efter nästa utmärkta lunch på stället.