Oj, den tycks eftertraktad och det här är ur andraupplagan i danskt band

 

Jag får ofta frågan - "har du en 'Järnspisar, Hackekorv och Tabberas' som jag kan få köpa?"

Men jag har ju inte det, bara mina egna referensex och dessa håller jag stenhårt i. Jag brukar hänvisa till nätet där de emellanåt dyker upp. Kanske dags för en tredjeupplaga? För nu har till och med andraupplagan i danskt band kommit upp i samlarpris. Idag på Tradera för fem hundra och kanske mer för boken ligger öppen för bud. Det är klart att det är roligt.

Kolla här!

Snabbfrukost - blodpudding från Björks

Jag har skrivit spaltmeter om blodpudding - sååå underskattad, inte minst som frukostmat. Stadigt och bra, håller magen i trim och orken räcker till lunch.

Här är allt jag skrivit tidigare i ämnet blodpudding och här är receptet jag satte ihop i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" (Ersatz 2006)

Var på landet förra helgen och passade på att slinka in till Björks i Färila (som vanligt) för ett kilo syltat fläsk och två kilo blodpudding av absolut bästa kvalitet.

Nu äter vi blodpuddingen till frukost och med lingon från trakten. Kolla genom mina tidigare inlägg om blodpudding för att få förståelse för grädden till.

Och apropå blodpudding som husmanskost och det här med att stå sig ända till lunch. Under många år är vi några stycken som äter lunch ihop en gång i veckan. Tror det är 16 eller 17 år nu. Började på Edsbacka, Bistro, sedan Edsbacka igen under ny ägare och så flera år på bistron. Så trogna fredagsätare var vi att vi fick ringa och tala om om vi inte kom snarare än att beställa vårt bord. Där fick vi både korvkaka  och gås när vi enträget tjatade. Sedan Christer Lingström stängt så flyttade vi till kinesiska syltan på Turebergs Torg, inte så mycket för matens skull utan mer för umgänget. Men så ibland glimtar det till där med en alldeles utmärkt flundra, en fantastisk laxpudding, stekt strömming, och stekt salt sill. Då två av oss är arbetslediga (pensionärer och gör som vi vill) och gärna åker till landet på fredagar så har vi flyttat vårt lunchumgänge till tisdagar för då är det som oftast utmärkt stekt fläsk med tillbehör (bruna bönor, löksås, raggmunk. Vad stället heter? China Mandarin Garden.

Astrid Lindgren och jag och några till

När man flyttar så dyker det inte sällan upp sådant som varit undanplockat några år. 

Nu när jag flyttat dyker det där undanplockade upp och ger sig till känna. Anledningen till att plocka undan är väl för det första platsbrist, för det andra placera i någon slags minnesbank (lös hårddisk) och det tredje stavas Nostalgi.

Och visst är det nostalgiskt det där för ett drygt decennium sedan efter att min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberaset - om mat och smak i Astrid Lindgrens värld" kom ut.

Kommer ihåg att jag reste land och rike runt och föreläsa och läste högt ur boken, väckte minnen och smaker hos folk och visade bilder aldrig tidigare sedda. 

Ett av de roligaste evenemangen var Studentafton i Lund med alla deltagare som stod nära Astrid.

Bäst vi stod där på scenen och "larvade och gjorde oss till" så till den grad att när Georg Riedel tog upp basen och började spela en fattig bonddräng och Björn Gustafson stämde in med sin karaktäristiska stämma som i TV-produktionen om Emil i Lönnebergs då, DÅ, stod den talrika publiken upp i bänkarna och grät.

Senare om natten åt vi traditionsenlig pytt i panna med ledningen för Studentaftonen och då, DÅ bröt rena rama snöhelvetet ut över Skåne. Med inhyrda bilar tog vi oss långt efter midnatt till hotellet och morgonen därpå gick det inte ens att gå ut - tåg och flyg inställt. Men gick det någon nöd på oss? Nä knappast vi hade roliga och berikande samtal, vi åt jättegott och hade det fantastiskt på hotellet tills det hela lugnat ner sig framåt nästa dags morgon.

Shocking news, jag gillar Findus Krögarpytt!

Man skulle kunna tro att det här är ett "betalt samabete", men det är dt självklart inte. Jag har skrivit den här bloggen ganska många år nu. Alltsedan 2006 har jag hållit mig borta från att låsa upp mig till sponsorer eller betalda samarbeten, kanske dumt men det finns en fördel att kunna vara fri!

I alla fall så är det så att det finns vissa industriprodukter som jag inte kan hålla mig undan. En sådan är Findus krögarpytt, snabbt, enkelt och med rätta tillbehören, de vill säga HP-sås och stekta ägg, blir det skitgott (!), Röda inlagda betor funkar ju också, men inte ketchup. Kanske med bea(!?) och något studentikost.

Igår körde August nudlar med fläsk och jag tog pytten. Det är sällan vi delar oss inför middagen, men så blev det och så fick det vara. Ikväll blir det vildsvin - vet bara inte riktigt hur, men måste snart bestämma mig om jag ska köra köttet i sous vide i flera timmar och sedan steka på det.

Försöker komma på annan industrilagad färdigmat som jag gillar, men kommer faktiskt inte på något annat om man inte ska räkna in frysta grönsaker som små franska ärtor och brockoli, men det är ju något annat.

En mer bearbetat pytt är ju "Lapskojs", slår det mig och jag skrev om det på bloggen 2013, alltså en slags äldre version av gräddstuvad pytt, det som också kallas "skånsk":

Lapskojs!
En hart sagt utrotningshotad rätt som i mitt 60-tal lagades av pulverpotatismos och med en delad burk salta biten. Naturligtvis har rätten djupare rötter än så.

Namnet har inget med samer att göra, utan är en försvenskning av engelskans "lobscouse". Exakt vad det betyder är det ingen som vet men för att söka sig till det svenska ursprunget finns ett recept på lapskojs i den lilla boken "Matlagning i dyrtid"  från 1917 av Olga Ahl och under rubriken "Överlevor". Jag har med exakt det receptet i min bok (som fortfarande och för lång tid framöver är aktuell) "Järnspisar Hackekorv och Tabberas". 

Så här lyder det gamla receptet:

1 1/2 l nykokt varm potatis

4 dl tärnade »överlevor«

(det vill säga stekt eller kokt kött,

oxe, gris eller lamm, eller en burk

av en av landets äldsta konservmärken,

"Salta biten", för den

som inte ids ta vara på överlevor)

1 dl mjölk

1 dl mörk oxbuljong

2 msk smör

2 finhackade rödlökar

1 msk rivebröd

1 finhackad sardell (kan uteslutas)

Krossa potatisen och rör den smidig med 1 msk smör och kokande mjölk. Bryn löken och stek köttet hastigt. Låt rivebrödet svälla i buljongen. Rör i buljongblandningen i potatisen tillsammans med finfördelat kött. Lägg eventuellt ner en hackad sardell för den goda smakens skull och smaka därefter av med salt och peppar. Värm hela anrättningen försiktigt under omröring. Späd med mer mjölk om

så skulle behövas.

Så är det med det!

Rejäla oxrulader en vanlig torsdag

 Jag har inte lagat oxrulader sedan 2005-2006 då jag skrev  "Järnspisar hackekorv och tabberas". Nu gjorde jag det igen och undrar varför jag väntat så länge? Jo för att det är lite meckigt. Inte så svårt, men det tar tid.

Bryning

Gick en genväg och handlade stora lövbiffar som gick att banka ut lite ytterligare. Strök med fransk senap och rullade in en ansjovisfilé, några stavar morot och några stavar rättika, förslöt med tandpetare.

Bräserar i renbuljong

Mycket smör och så lite olja så inte smöret brinner sönder i en het stekpanna. Ruladerna fick bryna ordentligt och placerades sedan i en stekgryta med renbuljong!  Satte nämligen ett riktigt renbuljongkok när vi köpte en hel ren förra året, massor med goda märgben som fick rosta tillsammans med rotsaker och sedan puttra i ett dygn, silades och förpackades i halvlitersbunkar för frysen.

Ruladerna fick sedan puttra försiktigt i en dryg timme.

Potatispuré, pressgurka, gräddsås och lingonsylt som tillbehör.

Jättegott (med kött som bara smälter i munnen och har fantastiskt mycket smak!)

Boktips till jul

Lite böcker till jul kanske? Här vaskar jag fram några ur min egen produktion. En del fortfarande i bokhandeln och e-bokhandeln, andra på bokbörsar och antikvariat (sådana som sålt slut).

Vi börjar med min hjärtevärmare, "Järnspisar Hackekorv och Tabberas, om mat och smak i Astrid Lindgrens värld". Tyvärr slutsåld sedan länge, båda upplagorna. Men kolla HÄR.

Boken blev årets bästa historiska kokbok när den kom ut 2006 och bland några få nominerad till årets bästa kokbok alla kategorier, dessutom skickad till Kina för den internationella kokboksfinalen. (Kanske dags för ett nytryck i lättillgänglig form?)

Ska vi ta några som fortfarande går att handla i bokhandeln och på nätet? I så fall en av de senaste, biografin över Gladys del Pilar. Boken kom ut exakt i samma ögonblick som hon gjorde braksuccé på Chinateatern, först i Ghost och sedan i En värsting till syster. En biografi som inte döljer ett brokigt men bestämt artistliv, uppgångar och djupa svackor. I nästan ett år satt vi i min soffa och pratade och så skrev jag och Gladys läste och så ändrade vi. Ofta fick jag övertyga om vad som verkligen inte fick utelämnas.

Här är boken om Gladys "Tro, Hopp och Kärlek")

En annan hjärtevärmare är min bok om alla oss som aldrig fick någon diagnos. Hur klarade vi livet (eller gjorde vi det?) Hur mycket energi har inte gått åt för att jobba fram egna strategier? En bok som alla lärare borde läsa. En bok som alla som känner utanförskapet borde ta till sig. Svidande texter om en pojk som tänker annorlunda och som inte, hur mycket han en försöker, kan passa in i normen (mallen!). Och, Ja, det är jag som är pojken på omslaget, ett år gammal och hela livet framför sig när morsan och farsan släpade mig till fotografen Parr i Norrköping 1953.

Här är en länk till "Utanför Normen".

Alla har vi en relation till det här med taxiåkande...eller hur. Jag har det speciellt för under några magra kulturår, tre för att vara exakt, tog jag taxikort och körde för Taxi Stockholm, i stort sett ständig natt. Egentligen var det tänkt som en bok om det hemska att köra taxi, men det blev en bok om alla människor, alla bestämda, alla vilsna, alla otrevliga, alla sjuka, alla fulla, alla otrogna, alla fattiga, alla... Ett socialreportage om Stockholms invånare. I Taxi 1251 finns de beskrivna med värme och ibland med humor. 

Du hittar "Taxi 1251, Överhörda baksätesberättelser" här

En bok som jag gärna framhåller är också en biografi, energikrävande men lustfyllt att skriva sådana, nämligen den om professor Arne Ljungqvist. Vi hör ständigt om fullt friska idrottsmän som tar tillväxthormoner och kapacitetshöjande mediciner och som torskar i dopingkontroller. Den som fört frågan internationellt är just Arne Ljungqvist. I den här boken får vi följa Arne från barnsben inom idrotten. Vi får följa höjdhopparen som hoppade bort sig i Helsingfors och läkarstudentens väg fram till professuren på Karolinska Institutet. Sedan Ricky Bruchs dopingfall har Arne varit internationellt pådrivande och haft framskjutande uppgifter inom IOC. En svensk i världen! Boken är idag översatt till åtta språk och utkommen i elva länder.

Här finns den att köpa "Dopingjägaren, Arne Ljungqvist".

Bland alla böcker måste jag också lyfta fram "Döden i Skogen" som var ett jättejobb men som faktiskt kom ut samma år som jag skrev "Järnspisar..." En bok om det svenska dödsstraffet med en kartläggning över alla offentliga avrättningsplatser som fortfarande ligger där i svenska skogar, glömda och igenvuxna med skrottarna hastigt begravda. När förläggaren pratade inledningsvis med mig presenterade jag boken som en man ligger i sängen i brygga och läser för här delges de dödsdömdas egna berättelser. Det här är en mycket efterfrågad bok och därför har priserna på antikvariaten skjutit i höjden.

På Bokbörsen hittade jag "Döden i Skogen" här.

Sedan finns ju lite fler titlar. Bland annat alla fyra kokböckerna jag skrivit med Björn Frantzén. Leta efter dem på antikvariaten, bästa fyndställena för böcker som sålt slut. Titta efter "Glöd" och efter "The Flying Elk" som är en jäkla bra kokbok för dig som gillar Gastropubstuket. Den gamla stora och påkostade "Frantzén/Lindeberg-boken" går för fantasibelopp de gånger den dyker upp antikvariskt, men ändå värd att hålla ögonen på.

Vad kommer nu? Jo jag håller på med ett projekt som är lite udda när det ankommer mig, men inte förvånande. Mer när förlaget diskuterat färdigt om utgivningen.

Så kan jag väl säga "God läsjul" då.

Kommersiella Astrid Lindgren

 

Astrid, tecknad av Claes Jurander för min bok Järnspisar Hackekorv och Tabberas 2006

Undrar vad det är som hänt, det som värnades så högt och hade en sådan integritet, Pippi Långstrump.

Det gjordes en gång ett undantag från policys att ingen skulle sko sig på Astrids figurer eller namn och det fick man ångra djupt efter att ha givit tillåtelse till en amerikansk animerad film som helt lämnade Pippi Långstrumps själ.

Ytterligare, ICA säljer Annas Pippipepparkakshus.

Var idag inne på utmärkta Ericssons bokhandel i Ljusdal, Egentligen för Glück, men också för lite annat. Glück hade ännu inte inkommit (synd för landsorden) Däremot på stora försäljningsställ fanns sidogrejer om Astrid i allmänhet och Pippi Långstrump i synnerhet eller vad sägs om en Pippis julkalender med en överraskning bakom varje lucka, glassiga nytrycksböcker och böcker om vad Astrid tänkt men aldrig tänkt.

När jag skrev min bok om Astrids mat gick jag vägen via Karin Nyman som läste manus och hade en del synpunkter och så fick jag ett ytterligare recept på Astrids mammas ostkaka.

Karin berättade då hur flera matskribenter hört av sig (faktiskt i tid och otid) med önskan om att få skriva böcker om typ "Pippis karameller", men som då fått kalla handen.

Blir därför förvånad över detta plötsliga och ogenerade utnyttjande

Äntligen: Stekta leverbiffar kokta i mjölk!

I en av mina kokböcker, ”Järnspisar, Hackekorv och Tabberas” skrev jag i hastigheten i säljbrevet att recepten skulle omfatta allt mellan leverbiffar kokta i mjölk och…

...Di där leverbiffarna kom aldrig med i boken. 

De tillhörde mina favoriter som barn. Leverbiffar, korvkaka, isterband, blodpudding. (Konstig unge!) Kan nog tänka mig att det egentligen var därför jag satte mig ner för att skriva boken. Och jodå korvkaka och isterband är med och blodpudding likaså, men leverbiffarna hängde i limbo ända tills nu.

För när jag botaniserade senast i Björks charkuteris frysdisk (Färila) hittade jag en ”plastkorv” med etiketten ”Leverbiff”. Den gömde leverbiffsmet färdig att steka. Bredvid låg några likadana förpackningar etiketterade "pölsa" och dessa fick självklart slinka med hem de också jämte deras fantastiska blodpudding som vi gärna äter till frukost och så alspånsrökt fläsk i skivor, deras bacon som går att lägga ostekt på limpmackan och en bunt isterband syrade efter alla konstens regler (ska stekas länge på svag värme).

Allt det här finns alltså i boken utom just de centrala leverbiffarna i mjölk.

Nu öppnade jag förpackningen med den svagt rosa smeten. Hettade upp en stekpanna med fräsande smör och klickade i den ganska lösa smeten som snällt bredde ut sig som knappt centimeterhöga biffar. Vände efter någon minut och efter ytterligare stektid hällde jag över gräddmjölk (lika delar vispgrädde och röd mjölk) som fick koka ner lätt till passande sås. Smakade av lite citron för syrans skull och med salt (behövdes knappast) och nymald svartpeppar som smakbryter fantastiskt bra.

Som när jag var barn, kokt basmatiris av bästa kvalitet till, men då var det Uncle Bens aborterade myrägg som stod på spisen.

Det liksom dundrade till av minnen, av färger, av smaker och av sällskap.

Förföriskt gott!

PS! Boken finns ibland att få tag i på antikvariat på nätet. DS!

Pasta som stapelvara, enklaste vardagsmaten.

Pasta är så ohälsosamt, sägs det. Men det slår mig att vi står för en värld av pasta. Skrev om Lasagne i min bok ”Järnspisar Hackekorv och Tabberaset” där jag berättar om hur Maestro Martinino, den som krediterats för samtliga recept i Bartolomeo Platinas ”De Honesta voluptate” (Den ärbara vällusten och god hälsa utkommen 1474.) och där han nämner pasta som en väsentlig råvara.

Cajsa Warg lagade makaroner under mitten av 1700-talet och kokade dem i köttsoppa. Hon kryddar sedan anrättningen med salt och muskot. Och Hagdahl förordar makaroner med parmesan precis som Boccaccio skriver i Decamarone: ”..korvarna som var förbundna med vinet från Bengodi och bergen av riven parmesan”.

På 1350-talet var lasagne /betydelse, litet kokkärl från Lasanum/ så populärt att det växte fram en hel rad med lagnerier i alla byar. Och var det inte Marco Polo som förde med sig dessa alla pastor från sina resor i östanled och fick de förankrade i sin egen värld?

Tillbaka till Hagdahl som förordar de macaroni som är tunna som halmstrå före de tjockare och vermiceller nämns i svenska kokböcker från lång tid tillbaka. Allt detta så långt tillbaka att man lätt kan inlemma pasta tillhörande det svenska köket, den svenska smaken, den svenska traditionen. Faktiskt mer tillhörande svenskheten än julbordet som så som det ser ut idag inte har mer än dryga hundra år på nacken.

Ha alltid fläsk hemma, rimmat salt stekfläsk. Bra även att ta till i sallader som alternativ till pasta.

Alltså kan jag inte låta bli att titt som tätt laga till olika pastarätter, stuva makaroner, koka vermiceller kort som fan och kyla för att använda i en köttsallad av överblivor från änden av entrecoten. Krämiga pastarätter med rå äggula och fläsk, kryddade med svartpeppar och stekflott och/eller grädde. Inte sällan gör jag ett par hundra små små frikadeller att lägga i en hög med smörvänd pasta eller i en thailändsk syrlig soppa med risnudlar.

Jo, det är nog så, pasta till vardags tillhör mina favoriter och inte sällan med en köttsås värd namnet eller helt enkelt med en kryddig tomatsås som vegisalternativ.