 |
Vi åkte från norra Hälsingland klockan halv elva. Det såg helt lysande fint ut. Inga moln, sol och vinterväglag. Men ack! Redan några mil söder om ljusdal (Bollnäsvägen) satte det igång, först lite fint snöfall (inget att oroa sig för) sedan ...det bara vräkte ner. Sikten minimal, vindrutetorkarna jobbade som satan, klumpade ihop snpn, orkade liksom inte fösa undan mängderna.
De hade hänt något precis vid första infarten till Arbro, köer. Folk vände i den mån det nu gick. Bilar lite överallt i diken, på trottoarer, ute på åkrar.
Körde ner mot tågstationen, nu såg man inte vägen längre, åkte som liksom i kolonn. Varje kilometer fick vi gå ut med borden och fösa undan snö från bilen och rensa vindrutetorkarna. Ute på stora vägen igen gick det om inte bra så i alla fall bra mycket bättre. Alla bilister u
te hade varningsblinkers och dimlampor tända. Smygkörning i tio meters sikt. Värsta någonsin!
Bollnäs, en kort paus. Köpte defrostspraÿ till vindrutetorkarna och det hjälpte något. Tio minuter senare ut igen. Samma skit. Kolonnkörningen funkade, iband stod det still när en eller annan bilist, inklusive oss själva tvingades stanna för att sopa, spraya och hacka bort is från vindrutetorkarna. Inget tutand, ingen irritation, inga vildsamma omkörningar, men fortsatt en eller annan bil i dikena.
Alltså, först vid Gävle blev det något bättre. Vi klarade oss hem på sju och en halv timme mor vanliga tre och en halv. Men vi klarade oss, Volvo, fyrhjulsdrift och sprillans nya odubbade vinterhjul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar