En vanlig fredag efter en mer än lovligt konstig vecka är det en väl unt att koppla av med krabbor och ostron. Marennes Fine de Claire har redan en vinterfriskhet och den där karaktäristiska syrliga sältan. Dessutom tillhör de klassen "matiga ostron".
Krabborna tror jag var butikskokta norska. Hursomhelst riktigt romstinna och välmatade med levrar som skulle få djurmupparna att rya om misstänkt gavering - läckra pillermojar att sysselsätta sig med en timme eller en och en halv sedan skalen tömts på de rediga bitarna.
Den som negligerar ostron negligerar en stor del av själva livet!Lustigt, för att i Thailand räknas krabborna, speciellt blåkrabborna, som mycket exklusiv mat. I sköldarna på dessa hittar man ingenting utan det är pillerilljobbet med krabbknivarna som utgör det dyra nöjet i själva benfästepaketet vid gälarna.
Som dessert en ost värd namnet, alltså en Beppino Occelli. Säg det bara - det räcker. Utan vidare kopplingar och utan ansvar: Allt inhandlat på Br. Axelssons fisk i sollentuna Centrum.
Nu tar vi en tidig kväll.
1 kommentar:
Kan inte annat än bli avundsjuk på maten du pillat i dig, och för att inte tala om osten, bara den redan gör att snål vattnet rinner ur mungipan på en. Jag kan tänka mig att smaken är någonting man måste mogna med, desto äldre man blir desto godare blir också osten ?
Skicka en kommentar