Det visste hon nog inte, Maria Leksell, när hon träffade Tage Johansson och flyttade till Lunån utanför Falun, att hon skulle bli giftig på ost.
Jag har länge känt till och köpt Maria och Tage Johanssons fantastiska gårdsskapelser, men i dagarna var det första gången vi körde upp till gården en bit från Hedemoravägen. På gränsen till pastoral liten by mötte oss, med kvarn och kvarndamm, smågårdar, skog och öppna landskap.
-Jag hade får från början för att hålla landskapet öppet och för att kunna jobba i Falun, men lodjuren använde våra får när de lärde sina ungar jakt och dödande. Vi förlorade 27 får på det sättet och när vi skulle snaöka om skyddsjakt var det så problematiskt att det var lättare att ge upp fårnäringen, berättar Maria Leksell.
Är det inte förbannat?
Det blev några fjällkor istället, men då gick det inte att jobba vidare i Falun, kor kräver mer än får. Så blev det ett mejeri också och tydligen är mikroorganismmiljön perfekt för med Marias handlag och kunskap blir ostarna gastronomiskt läckra äventyr.
Läs mer om Stor Lunån här
1 kommentar:
Så kontentan av det hela är alltså att vi skall tacka lodjuren för att Maria och Tage Johansson verkligen började göra dessa underbara ostar. Se där, en levande landsbygd behöver också en biologisk mångfald.
Skicka en kommentar