I morgon fredag är det lutfiskens dag. Då går massor av lutfisksällskap och lutfiskakademier samman och njuter denna gudomliga spis.
Jag tjuvstartade idag med ett inslag om lutfisken i Sveriges Radios Meny i P1. (Lyssan i natt på reprisen eller på lördag, eller ladda ner från Menys hemsida.
I programmet konstaterar jag att norrmännen lyckats sälja in lutfisken bättre i folks medvetande än vad svenska marknadsförare vågar drömma om. Knepet heter "Tradition". Norrmännen har använt begreppet i marknadsföringen med resultat att lutfiskätandet ökat 20% de senaste fem åren och mestadels är det yngre älskare av lutfisken som står för ökningen.
På vissa krogar i Oslo måste man beställa bord i ett helt år i förväg för att ha en chans att få plats och då pratar vi om tre sittningar per dag från början av oktober ända fram till jul.
Svenskarna har försökt sälja in lutfisken genom att försöka skapa nya rätter av samma gamla fisk. I inslaget kan jag konstatera att det egentligen är ganska så lönlöst. Traditionen har visat vad som går bra till lutfisk av tillbehör, det är därför det kallas för de klassiska tillbehören, béchamelsås, kryddpeppar, potatis. Lutfisken tar nämligen inte till sig smaker - den är helt enkelt för behandlad - och behöver den klistriga såsen att omsluta varje lamell av fisken att följa med in och blandas i munnen.
Laab på lutfiskHäromveckan prövade vi med lite kall överbliven lutfisk, att göra en "laab". Lutfisk delad i mindre bitar och kallstuvad med lime, chili, vitlök, vitpeppar och mynta.
Jo, det blev ätbart, annars inte mycket mer. Det blev hett av örter och kryddor, syrligt av lime och så uppstod lutfisken med sin egen smak som en käpp nedstucken i smakmedvetandet. Så är det att oavsett vad man tillsätter så går det inte att marinera ihop smaken med fisken, man måste "klistra" fast tillsatsen för att det ska fungera.
Lyssna på inslaget i Meny, där smakar vi också lutfisk på torsk som är den norska traditionella lutfisken och en riktig exklusivitet blir det när den serveras med riven getmese som klistras fast med ringlor av ljus sirap. En höjdare!!!!
God spis, säger jag bara och Länge leve Lutfisken!.
5 kommentarer:
Jag lyssnade! Och tackar för all trevlig information. Måste säga att jag blev förvånad över att höra att det ökat så mycket som det gjort.
Du pratar så snålvattnet rinner och längtan efter lutfisken blir obeskrivlig, men på tisdag blir det äntligen av - lutfisklunch med Irina och Birgit.
Gunilla
Jag lyssnade jag med. Men åker till England i morgon och far äta lutfisk en annan gång .
P.S Gunilla hälsa mamma . D.S
:-D
Jag undrar om det verkligen skulle hjälpa med traditionsargumentet i Sverige? Vi har ju försökt med det när det gäller sillen och julskinkan, och jag tycker ju att båda tappar stort bland unga. Jag tror helt enkelt att traditionsargumentet fungerar bättre i en nation som Norge.
ohh very good :)
Skicka en kommentar