Sista morötterna

Årets sista morötter

Jag hyser en djädra kärlek till de där jordplättarna jag förvaltar och utökar.
Inser att jag inte kommer att hinna med att höstgräva ytterligare ett köksland med den planering för våren som det innebär. Tidsoptimisten inom mig hade redan rest staket, lagt gångar och grävt både för nya rosor, kryddland, bärbuskar och kört ner ett halvt ton hästskit och kompost.

Någon sa till mig att man inte behöver "märkvärdiga" så mycket utan ta det lite lugnare. Jorden får int bli en belastning, dolingen ett tvång. Jag vet, för jag har varit sent ute förr och väl i juli har det prunkat i trädgården så pass att jag själv knappst kunnat ta mig in bland blomstänglar, doftande fuktighet, ärtor, bönor som lianer, haverrötter, saftig blast från cirkelbeta, temynta från Linné, bär och rosor.
I helgen tog vi upp de sista morötterna, de vita, de blåröda och de gula - det var bara lite krafs kvar att ge till barnen att knapra på, saftiga, sprängfyllda med smak och garanterat ekologiska.
En hink med cirkelbeta och gulbeta tog jag också upp. Ligger i svalen på balkongen.

Nu återstår lite potatis - en hink eller två - att skörda. Kommer att tvingas ta bort en rugge med skockor för att skapa plats i den nya trädgården. Rötterna skalas väl och delas i sockerbitsstora stycken. Mjölk (röd) hälls på så det täcker, kanske en skvätt stark hönsbuljong eller inte alls, men salt och peppar. När rötterna är mjuka mosas de med stöt och körs genom sil eller mixas med stavmixer och serveras med lite skuren gräslök och kanske små stycken uppvärmda kycklinglår.