Jag hade ett möte i stan och tätt inpå en lunch fem stationer ut i förorten. För att gå av mig lite av "sysselsättningsångesten" (jag undrar hur mycket tid som avsätts åt möten) gick jag mellan T-bana och pendeltåg och strosade Rörstrandsgatan fram. Tittade på klockan och såg att jag skulle hinna en kaffe innan pendeln avgick. Då var jag i jämnhöjd med Xoko och slank in som dragen av en magnet.
Chokladbullen var som ett moln. Mentalt räcker den hur länge som helst även om magin bryts timmen efter av en medioker lunch på ett slafsställe vars enda goda man kan tillskriva dem var att de upplät stolarna åt mitt synnerligen trevliga sällskap.
3 kommentarer:
Ser lite ekivok ut, och GOD! Vilket allt på Xoko varit som jag ätit där, är i det närmaste stammis.
Ekivokt? Hur menar DU DÅ....?
God - det kan Du skriva upp, smältande, längtande, försvinnande god.
Är det bara jag som tycker att det ser ut som ett bröst? Typ. Eller blev jag avslöjad som något nu. Mer likt än de där pumporna där nere iaf:)
Skicka en kommentar