Den kallas "Makrut" på thai, eller kaffirlime. Det här är den thailändska bergamotten. Den vars frukter har ett skrovligt skal och en starkt aromatisk doft. Det är från makrut som limebladen plockas - alltså inte från limeträdet vilket man luras tro av namnet.
Rodjana ringde tidigt idag och sa att hon skulle laga mat med smak från sitt barndomskök, de dagar som det fanns gott om pengar hemma.
Jag kunde spåra hem efter doften - det kändes som för en vecka sedan när jag letade upp en thairestaurang i Patong som visade sig vara ett fynd - Kap Kluey (bananbladet).
Röd curry, lime, bergamott, fisksås och rostade jordnötter.
På ett fat låg skalade färska räkor, på ett annat fint strimlade wingbeans. Bönor som bär de fransiga kanerna och som faktiskt odlades i Sverige förr. De har en krispighet som "stannar kvar" även om den upphettas. Bönorna har också en märklig kombination av både sötma och beska (de jag odlade i mitt kulturarvsland blev dock oätligt beska, men med ohyggligt förföriskt vackra blommor). En rejäl bunke med kokosgrädde fick koka upp efter att några matskedar röd currypasta fått fräsa runt. I koket lades opckså en mortlad gul lök, råsocker, fruktkött och zest av en hel kaffirlime, en matsked friterad lök, tamarindpasta för syrlighetsbalansen, krossade jordnötter direkt från rostpannan, fyra fem limeblad. Sist i åkte räkorna som blixtsnabbt ändrade färg.
-Det här är ett erfarenhetskok, det är långt från den thaimat som är känd från restauranger efter turiststråken. Det är doft och smak som vi drömde om när vi var små. Nu har jag framkallat dem hemma i mitt eget kök i Sverige, berätar Rodjana.
Det är både rörande gott och längtansfyllt.
Vi brukar tala om det där när Rodjana berättar om ris och fisksås som dagligkost förr och kanske inte ha råd att betala för sig i skolan, inte råd att äta. Man närmar sig maten med mer respekt då.
Ett stort smakregister visade upp sig i dagens gryta. En resa tillbaka och en resa i nutid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar