Stensötestenen ligger efter vägen till trädgården.
På vägen säger vi hej och hallå till "stensötestenen".
Varje gång ställs samma fråga från barnen; "Kan Du ta en stensöta åt oss?"
Försiktigt petar jag fram en jordstam med kniven. De kan vara långa och ganska kraftiga också.
Det doftar jord.
Hoffberg skrev i sin "Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom", 1792 att Stensöta botar bröstsjukdomar som Lungsot (TBC) och att den både till smak och utseende liknar lakrits och kan "anwändas i dess ställe".
Så bra då - för en "chef" och jag satt häromdagen och diskuterade just stensötan, denna Polypodium vulagare. Det handlar ju väldigt mycket att gräva där man står nu och söka de där gamla kombinationerna som alla gommar glömt.
Stensöteglass?!
2 kommentarer:
Maken bjöd mig på min första stensöta häromdagen, men jag blev rätt besviken för det smakade mest jord och sen ganska mkt anis eller så, som jag iofs inte är så förtjust i.
Nej, tacka vet jag harsyra. Det är godis!
Man måste befria rotstängeln helt från både jord och bark - men jag håller med, det är mest en kul grej och ganska mager kost.
Skicka en kommentar