Skänk Astrid Lindgren en tanke och gör något gott idag!

Teckning av Claes Jurander från min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas"

Och inte nödvändigtvis behöver det Goda vara Snällt i bemärkelsen mjäkigt utan hellre rakryggat kritiskt, vänligt för att föra framåt - det var Astrid Lindgren 100 år idag.
Jag tillhör ju dem som fick fördelen att träffa denna människa i levande livet hemma i hennes lägenhet på Dalagatan i Stockholm. Mötena med henne inspirerade till "Järnspisar, hackekorv och tabberas".
Idag föreläser jag på biblioteket i Salem kl 14 om Astrid och maten i hennes böcker. Fem timmar senare ska jag stå i Lindesberg på en helafton och berätta om tabberas och om tradition i Astrids många kök. Plasen är Bistro Bellman kl 19 - kom gärna Dit och lyssna. Det är ett samarbete mellan Örebro läns ABF, Lindesbergs kommun och Bistro Bellman.
Idag skriver också Tasteline om boken efter en intervju med mig igår.

Grattis världen för 100 år med Astrid!
Läs mer Astrid Lindgren. Bokus har en hel sida med speciellt utvalda "Astridböcker" dagen till ära. Självklart är "Järnspisar" med. Även Adlibris har gjort en Astridsida med böcker och har heller inte gått förbi min bok.

Rabarbersaft

Min egen rabarber har jag haft under tunna för att få den mjäll och späd under "snålvåren"

Det är inte riktigt dags, men man kan ju förbereda sig - för den mest uppfriskande saften som finns, alltså i bemärkelsen törstsläckande. Vi dricker litervis på försommaren och har ständigt en hink till "föryngring" i källaren.
Receptet är från början ett gammalt "mormorsrecept", men som vanligt med dessa är sockermängden inte särskilt modern.
Den här saften presenterade jag i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" efter att ha rest genom Småland och sett rabarber med bladverk som parasoller.
Claes Jurander har illustrerat "Järnspisar, hackekorv och tabberas

Det var en smålänning betydligt tidigare än Astrid Lindgren, men lika aktuell, nämligen Carl von Linné som på en av sina resor i Kungälv träffade komministern Kritlod som skaffat en rabarberplanta som han sa "var av det äkta slaget". Linné slog omedelbart fast att "det var den då rakt inte utan en Rhaponticum".
Linné fortsatte att berätta utan att mästra: "Ej heller har den veritable Rhabarber vuxit i Sverige förrän jag själv planterade en sådan i Akademiträdgården i Uppsala där den förökar sig och lärt sig tåla vintrarna." Som en slutkläm ryter han i appropås att rabarber ditills importerats från öst: "Man behöver inte köpa honom av kineser, turkar eller ryssar".

Rabarbersaft
Det här behöver Du:
3 kg rabarber
1 citron
5 hg socker per liter avrunnen saft
1 tsk natriumbensoat

Så här gör Du:
Tvätta rebarbern och skär dem i 1/2 cm bitar utan att skala dem. Koka upp vatten under tiden och lös natriumbensoaten i ett glas kokvatten. Lägg rabarbern i en väl tvättad hink och häll över vattnet så att det täcker. Skrubba citronen, skiva den tunnt och lägg ner i hinken. Täck med plastfilm eller lock och ställ så svalt det går i fyra dygn.
Låt saften självrinna genom silduk. Mät upp saften i en gryta och koka upp. Lös sockret i saften och låt svalna.
Om man vill kan man hälla upp på flaskor och spara. Hemma går den åt i ett huj så vi häller den i två stora glasburkar och har i kylen.
När den ska drickas späder vi 1x4 med iskallt vatten.

Liknande saft skriver Kinna om och den kan göras på samma sätt med syrénblommor just nu eller om en vecka, ja ni förstår vad jag menar, beroende på om de slagit ut. Rensa ett 20 tal "ruskor" med syrenblomst från allt vad grenar heter och lägg i en hink. Fortsätt som till rabarbersaft.

Boktips till jul

Lite böcker till jul kanske? Här vaskar jag fram några ur min egen produktion. En del fortfarande i bokhandeln och e-bokhandeln, andra på bokbörsar och antikvariat (sådana som sålt slut).

Vi börjar med min hjärtevärmare, "Järnspisar Hackekorv och Tabberas, om mat och smak i Astrid Lindgrens värld". Tyvärr slutsåld sedan länge, båda upplagorna. Men kolla HÄR.

Boken blev årets bästa historiska kokbok när den kom ut 2006 och bland några få nominerad till årets bästa kokbok alla kategorier, dessutom skickad till Kina för den internationella kokboksfinalen. (Kanske dags för ett nytryck i lättillgänglig form?)

Ska vi ta några som fortfarande går att handla i bokhandeln och på nätet? I så fall en av de senaste, biografin över Gladys del Pilar. Boken kom ut exakt i samma ögonblick som hon gjorde braksuccé på Chinateatern, först i Ghost och sedan i En värsting till syster. En biografi som inte döljer ett brokigt men bestämt artistliv, uppgångar och djupa svackor. I nästan ett år satt vi i min soffa och pratade och så skrev jag och Gladys läste och så ändrade vi. Ofta fick jag övertyga om vad som verkligen inte fick utelämnas.

Här är boken om Gladys "Tro, Hopp och Kärlek")

En annan hjärtevärmare är min bok om alla oss som aldrig fick någon diagnos. Hur klarade vi livet (eller gjorde vi det?) Hur mycket energi har inte gått åt för att jobba fram egna strategier? En bok som alla lärare borde läsa. En bok som alla som känner utanförskapet borde ta till sig. Svidande texter om en pojk som tänker annorlunda och som inte, hur mycket han en försöker, kan passa in i normen (mallen!). Och, Ja, det är jag som är pojken på omslaget, ett år gammal och hela livet framför sig när morsan och farsan släpade mig till fotografen Parr i Norrköping 1953.

Här är en länk till "Utanför Normen".

Alla har vi en relation till det här med taxiåkande...eller hur. Jag har det speciellt för under några magra kulturår, tre för att vara exakt, tog jag taxikort och körde för Taxi Stockholm, i stort sett ständig natt. Egentligen var det tänkt som en bok om det hemska att köra taxi, men det blev en bok om alla människor, alla bestämda, alla vilsna, alla otrevliga, alla sjuka, alla fulla, alla otrogna, alla fattiga, alla... Ett socialreportage om Stockholms invånare. I Taxi 1251 finns de beskrivna med värme och ibland med humor. 

Du hittar "Taxi 1251, Överhörda baksätesberättelser" här

En bok som jag gärna framhåller är också en biografi, energikrävande men lustfyllt att skriva sådana, nämligen den om professor Arne Ljungqvist. Vi hör ständigt om fullt friska idrottsmän som tar tillväxthormoner och kapacitetshöjande mediciner och som torskar i dopingkontroller. Den som fört frågan internationellt är just Arne Ljungqvist. I den här boken får vi följa Arne från barnsben inom idrotten. Vi får följa höjdhopparen som hoppade bort sig i Helsingfors och läkarstudentens väg fram till professuren på Karolinska Institutet. Sedan Ricky Bruchs dopingfall har Arne varit internationellt pådrivande och haft framskjutande uppgifter inom IOC. En svensk i världen! Boken är idag översatt till åtta språk och utkommen i elva länder.

Här finns den att köpa "Dopingjägaren, Arne Ljungqvist".

Bland alla böcker måste jag också lyfta fram "Döden i Skogen" som var ett jättejobb men som faktiskt kom ut samma år som jag skrev "Järnspisar..." En bok om det svenska dödsstraffet med en kartläggning över alla offentliga avrättningsplatser som fortfarande ligger där i svenska skogar, glömda och igenvuxna med skrottarna hastigt begravda. När förläggaren pratade inledningsvis med mig presenterade jag boken som en man ligger i sängen i brygga och läser för här delges de dödsdömdas egna berättelser. Det här är en mycket efterfrågad bok och därför har priserna på antikvariaten skjutit i höjden.

På Bokbörsen hittade jag "Döden i Skogen" här.

Sedan finns ju lite fler titlar. Bland annat alla fyra kokböckerna jag skrivit med Björn Frantzén. Leta efter dem på antikvariaten, bästa fyndställena för böcker som sålt slut. Titta efter "Glöd" och efter "The Flying Elk" som är en jäkla bra kokbok för dig som gillar Gastropubstuket. Den gamla stora och påkostade "Frantzén/Lindeberg-boken" går för fantasibelopp de gånger den dyker upp antikvariskt, men ändå värd att hålla ögonen på.

Vad kommer nu? Jo jag håller på med ett projekt som är lite udda när det ankommer mig, men inte förvånande. Mer när förlaget diskuterat färdigt om utgivningen.

Så kan jag väl säga "God läsjul" då.

Mjuk övergång

Det är inte det lättaste med en mjuk övergång när jag premiärbloggade igår och självklart var tvungen att låta täckelset falla från min senaste bok som jag själv för första gången fick hålla i handen - den kom precis från tryckeriet,doftande, tung, välpackad och det är en pirrande nästan förlamande känsla att öppna boksidorna och höra det lätta knaket från bindningen och se den egna kunskapen och gestaltningen som designade sidor.
Så handlar den så brutalt om döden, den död som den avlivade inte kunde påverka ens med gråt, med böner, med ånger, med självutplåning.

Hur sjutton kommer jag in på mat efter det - dilemma.
Jag tänkte ett tag att gå vägen via små fullmatade råbiffar, som små bakelser, sicklat innanlår med smått, smått, mirepoix av rödbeta, lök och fint hackad kapris, vid boksläppet, men det är för dramatiskt, bloody Mary (?) , nä jag dricker ju inte.

Det var ju det jag tänkte att jag, med vissa undantag, skulle prata mat i Lagers tabberas. Och då kan man ju fråga "varför just tabberas?" och förstå att det kommer från min förra bok "Järnspisar, Hackekorv och Tabberas". Men det har väl flera redan förstått att det är så det håller ihop.

Ett tag framöver kommer jag nog att blanda "mat och mord". Den mördande läsningen i "Dödsboken", jag kallar den själv fortfarande för arbetsnamnet, och den kunskapsmättade "Astridboken" som är arbetsnamnet för "Järnspisar..."

Nya böcker är som barn, som nyfödda bäbisar. Och en sådan till får vi snart i familjen också, alltså på riktigt, en riktig bäbis - så det blir väl barnmatstips kanhända.

Påminner mig om min äldsta tjej som är stor idag och snart 21, när hon fick sin första smakportion, av det som ges efter allt bananskrap och alla grönsakspuréer, hennes första smak av kött.
Hade precis varit ute på årets första morkullejakt och lagade små pastejer av restkött (hur nu det går till att få restkött av den lilla "scolopaxen", men så var det och pastejerna mosade jag och hon smakade och fullkomligt lyste i ögonen.
Så blir det när man bekymrar sig!

Kokbokspris

Det är är ju några veckor sedan, men jag hade ingen blog då Måltidsakademien utnämnde "Järnspisar, hackekorv och tabberas" till årets bästa historiska måltidslitteratur.

Festligheterna startade med prisutdelning i Grythyttans vackra kyrka där Carl Jan Granqvist är kyrkvärd.
Alla vinnare - hela listan - HÄR! där det framgår att "Järnspisar, hackekorv och tabberas" nominerades tillsammans med fem andra kokböcker till årets bästa alla kategorier.

Astrid Lindgren och bilden

Och alla var där! Det kan man verkligen säga.
I går kväll var det privat öppning av utställningen Astrids Bilder. Bokförlaget Max Ström har haft den goda smaken att låta fotografen Jacob Forsell sammanställa både sina och andras bilder av Astrid i en fantastisk bok.
När jag skriver "andras bilder" handlar det mest om bilder från de privata fotoalbumen, bilder som tidigare aldrig visats.

Teckning av Claes Jurander från min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas"

Det känns som att ytterligare kliva in till den privata Astrid och jag får märkligt nog samma känsla av ett slags smygtittande som när jag var hemma hos Astrid i hennes lägenhet ovanför Wasahof på Dalagatan i Stockholm försa gången. Det är klart att bilderna på väggarna på utställningen också förstärks av det jag hört Astrids dotter - Karin Nyman - berätta. Igår kväll visade hon att berättarkonsten går i arv.

Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman på scenen inför invigningen av utställningen på kulturhuset igår kväll.

Karin höll en rent lysande fantastisk introduktion till utställningen från scenen inför alla inbjudna gäster och de minnen hon förmedlade fick alla att bli både skrattfyllda och tårögda. Appropås det sistnämnda - läs århundrades kärleksberättelse som den kallats. Astrids egen berättelse i "bilderboken", den om Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult. Den finns ju också som en fristående bok, men här är den bildsatt av Jacob Forsell.

"Förfriskningar" (kul ord): Körsbärsvin från Katthult och småländsk hemlagad ostkaka på sked.

Kulturhuset i Stockholm bjöd på ett annorlunda vernissagebord som min blygsamhet egentligen förbjuder mig tala om vem som ligger bakom, men jag gör det ändå.
Konvenansen bjuder ju snittar och rött och vitt vin. Men det är klart att det ska vara kontakt och genomtänkt likaväl på bordet som på väggarna. Med kloka och förståndiga Rune Kalf-Hansen blev det ett genomfört "Astridlindgrenvernissagebord" med hemlagad ostkaka med sylt och så "Katthults" körsbärsvin - det som i förlängningen tvingade Emil till att bli godtemplare och avlägga nykterhetslöfte. Som alkoholfritt alternativ serverades sockerdricka ur portionsflaska med sugrör.
Jag kommer att vara engagerad en del framöver under utställningen.
Först med en föreläsning om Astrid Lindgren och all den mat hon servererar i alla sina böcker. Det fullständigt flödar över på sidorna av svenskhet. 24 april klockan 18 och under rubriken "Paltsmet, hackekorv och tabberas" vilket är snarlikt titeln på min bok i samma ämne "Järnspisar, hackekorv och tabberas" En bok som i dagarna annonserades ha gått till finalen i Gourmand World Cookbook Awards 2006, ett slags VM för kokböcker. Den var ju nominerad som årets bästa kokbok i Sverige och vann också klassen historisk måltidslitteratur.

I höst så kommer jag och Rune Kalf-Hansen att laga mat på scenen på Stockholms Terrassen, plan 5 på Astrid Lindgren-temat. Arrangemanget ingår i det så populära "Live-Mat" som Rune initierat och leder.
Gå på utställningen och njut.

Odlingsprojekt och böcker för mattans hösthäng och eftertankens vinteride

Jag håller på med ett sommarprojekt om odling och äta, tradition, upplevelse, behov tillagning. Det är rasande spännande och finns så mycket optimism och glädje inkapslat. Mer om det så småningom.

Just nu ligger ytterligare en bok på tryckning - kommer om bara några veckor. En biografi över Arne Ljungqvist: Dopingjägaren.
Har manus så gott som klart för ytterligare en som jag arbetat på av och till i 14 år, en riktig långbänk som fått växa fram med olika etàt som fått ligga, mogna, mögla för att omläsas och ältas. Senast läste några pålitliga goda vänner som jag bad ha synpunkter, och det hade de. Sista omskrivningen nu i sommar (snart klar 46 kapitel, en tjockis med andra ord) så får vi hoppas att jag kan komma med boken till jul.
Till bokmässan presenterar jag inte bara Dopingjägaren utan då kommer Astrid Lindgren boken "Järnspisar, hackekorv och tabberas" i en efterlängtad kartonage efter att ha varit slutsåld i sin inbundna upplaga en längre tid. En annan bok som också är utsåld är "Döden i Skogen" som kommer som pocket i höst, bra för dem som vill släpa in boken i naturen och ha den som vägvisare i jakten på dolda avrättningsplatser.

Astrid Lindgren och maten

I morgon tisdag ger jag en föreläsning på Kulturhuset i Stockholm. Passa på att se den lysande fotoutställningen om Astrid Lindgren och kom sedan och lyssna på vad maten betydde för hennne och hur den serverades i hennes böcker. Astrid Lindgren ger i sina berättelser ledtrådar till den svenska matutvecklingen från slutet av 1800 talet och Emil i Lönneberga fram till 1960 talets Saltskråkan. Räknar man med Ronja så är vi nere på folkvandringstid och kan ägna oss åt tillagning av små blodklimpar (palt= klimp eller litet stycke),
Min berättelse i morgon bygger på min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas"
Klockan 18:00 Kulturhuset 3tr.


Välkommen

Mättnad - lust

Det är inte riktigt klokt egentligen, att man äter så att man fullständigt tröttnar på smaken. Syltan som brukar vara så god, leverpastejen som har en sådan sötma och kärvhet allt i ett, skinkan med sältan och det vita härliga fettet som smakar så mycket, senapen till med knapriga senapskorn som sticker ut med beska, sillarna sötsyrliga med min hemodlade gul och rödlök, sillsallaten med vuxensmak och äpplen.
Den enda jag kunde estmera i morse var den mest fantastiska jansson jag någonsin fått till där potatisen smält ihop med ansjovisen och fettat ihop sig med grädden.



Det är som att se samma teaterföreställning kväll efter kväll. Jag har för övrigt ett personligt rekord där, med Svansjön 11 kvällar i Oslo på 70-talet. Så känns det nu, som efter 11 svansjöar på raken och det är ju inte normalt, ingen vettig människa ser Svansjön så många gånger under en säsong. Men så finns det ju dem som kan älska julbord i en hel månad. Förmodligen samma slags folk som kan se Sound of Music i oändlighet.
Nu gjorde min hustru de mest fantastiska Dimsum när jag var borta och så har vi färska hemgjorda nudlar och torkade räkor från thailand, gurka (för Tam taeng), papaya (för Som tam), kladdris (kaonieuw), hackad fläskfärs (för Laap moo), högrev i fina tunna skivor som vi marinerar i fisksås och korianderfrö, torkar i ugn och sedan friterar, fisksås med torkad chilli och manao (lime). Nam prig makuea (en het röra på små auberginer och chilli), syrade vårlökar och vitkål (läggs med lite salt i det första sköljvattnet från riset i rumsvärme att syra några dagar, hemgjorda syrade thaikorvar (sai grog) eller pekinganka med frasigt skinn och charmstyckad, dvs huggen i bitar hipp som happ tvärs över.
Så enkelt var det att väcka den björn som sover, planeringen av nyårsmenyn, långt ifrån ostron och hummer och all traditionalism och då hjälper det inte att Karsten Thurfjell hade den ohyggligt goda smaken att utnämna mig till matkonservativ i P4 Extra den 11 december då han tipsade om nödvändiga kokböcker till jul och fick med min ”Järnspisar, hackekorv och tabberas” bland rekommendationerna.
Glädjen och längtan är tillbaka, fräschören i sinnet återvänder efter julmatsstoppningen. Herregud jag älskar det här och nästa år är det jul igen. Härligt!
Förresten - "Döden i skogen" är i radio i P3s morgonpasset någon gång efter halv åtta, lyssna då!

Astrid Lindgren och jag och några till

När man flyttar så dyker det inte sällan upp sådant som varit undanplockat några år. 

Nu när jag flyttat dyker det där undanplockade upp och ger sig till känna. Anledningen till att plocka undan är väl för det första platsbrist, för det andra placera i någon slags minnesbank (lös hårddisk) och det tredje stavas Nostalgi.

Och visst är det nostalgiskt det där för ett drygt decennium sedan efter att min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberaset - om mat och smak i Astrid Lindgrens värld" kom ut.

Kommer ihåg att jag reste land och rike runt och föreläsa och läste högt ur boken, väckte minnen och smaker hos folk och visade bilder aldrig tidigare sedda. 

Ett av de roligaste evenemangen var Studentafton i Lund med alla deltagare som stod nära Astrid.

Bäst vi stod där på scenen och "larvade och gjorde oss till" så till den grad att när Georg Riedel tog upp basen och började spela en fattig bonddräng och Björn Gustafson stämde in med sin karaktäristiska stämma som i TV-produktionen om Emil i Lönnebergs då, DÅ, stod den talrika publiken upp i bänkarna och grät.

Senare om natten åt vi traditionsenlig pytt i panna med ledningen för Studentaftonen och då, DÅ bröt rena rama snöhelvetet ut över Skåne. Med inhyrda bilar tog vi oss långt efter midnatt till hotellet och morgonen därpå gick det inte ens att gå ut - tåg och flyg inställt. Men gick det någon nöd på oss? Nä knappast vi hade roliga och berikande samtal, vi åt jättegott och hade det fantastiskt på hotellet tills det hela lugnat ner sig framåt nästa dags morgon.

Oj, den tycks eftertraktad och det här är ur andraupplagan i danskt band

 

Jag får ofta frågan - "har du en 'Järnspisar, Hackekorv och Tabberas' som jag kan få köpa?"

Men jag har ju inte det, bara mina egna referensex och dessa håller jag stenhårt i. Jag brukar hänvisa till nätet där de emellanåt dyker upp. Kanske dags för en tredjeupplaga? För nu har till och med andraupplagan i danskt band kommit upp i samlarpris. Idag på Tradera för fem hundra och kanske mer för boken ligger öppen för bud. Det är klart att det är roligt.

Kolla här!

Litet kokkärl från Lasanum

Zwampen kommenterar min "radhusrätt" och gör det med all rätt.
Jag avser dessa hastigt hopkomna lasagnetter och lasagner på pulverbas fullknökade med kemi och smakförhöjare. Jag avser dessa överkokta puddingar med färdiggjorda såser och förkokta pastaflak.
Zwampen har helt rätt när han skriver att det där extra av omsorg och tid kan ge en matupplevelse. Så är det ju med det mesta.
I "Järnspisar, hackekorv och tabberas", som för övrigt är slutsåld och som kommer som pocket till bokmässan, nagelfar jag denna lilla läckra ugnspudding som har anor till 1200 talet genom att den först nämns i "De honesta voluptate et valerudine" (Den ärbara vällusten och god hälsa) som den då tillskrevs Bartolomeo Platina men som reviderades till att tillskrivas Maestro Martino efter att man funnit hans anteckningsbok i ett bibliotek:

"Här nämns pasta som råvara, vilken i sin tur tillskrivs Marco Polo, och
då är vi mathistoriskt nere och gräver i 1200-talet. Martino lagade både
maccaroni och den äldsta av pastarätterna: lasagne. Det är latin och utläses
i översättning »litet kokkärl från Lasanum«. På 1350-talet växte det
för övrigt fram en rad lasagnerier i de italienska städerna, och Boccaccio,
författaren till Decamarone, skrev om »korvarna som var förbundna med
vinet från Bengodi och bergen av riven parmesan«.

Det är kul när man vet att man äter historia!

Årets bästa - Nominerad till "Bäst alla kategorier"

Så där ja, det är sex år sedan sist. Förvisso har jag skrivit fler böcker däremellan, men inget om gastronomi. Lite skrytsamt kan jag alltså slå fast att så fort jag skriver en gastronomisk bok (kokbok eller liknande) så vinner den sin enskilda klass och blir nominerad bland de sex som kan vinna utmärkelsen "Bäst alla kategorier".

Det står alltså redan klart. Boken "Frantzén Lindeberg" som jag skrev under våren, sommaren och vintern 2011 och som kom ut sent i våras är utnämnd som en av årets sex bästa.

(Jag vet inte exakt hur många kokböcker som ges ut under 2012. Skulle väl tänka mig att det är över 300, men under 400. Det är ett understatement att kalla konkurrensen benhård)

Så här såg det ut senast, 2006 när jag skördade framgångar
i Grythyttan med boken "Järnspisar hackekorv och tabberas"

Det var idag jag fick brevet av Måltidsakademien. Hur det går i denna slags final får jag reda på vid den traditionstyngda prisutdelningen i Grythyttans kyrka den 26 dennes.

Redan idag kan vi dock slå oss för bröstet och berätta att "Frantzén Lindeberg" blev utsedd som årets bästa i kategorin "À la carte - Best Chef Books".

Döden - avrättning - släktforskning

Många släktforskare har stött på avrättade och bödlar bland de sina när de grävt djupt i historiska släktled. Det kan upplvas som chockerande, men mest nog överraskande för i svenska historieböcker står det knappast något alls om den mörka tid som var Sverige. Ingenstans står om 1734 års lag som var den svenska sharian - den mosaiska lagen som dömde efter öga för öga och tand för and.
Det står om att 300 häxor brändes till döds i häxprocessen. Nä, det är inte sant. Det finns bara två dokumenterade levandebränningar i Svensk historia. Kvinnorna halshäggs före bränningen. Visst är det i övrigt förfärligt att detta fick ske. Vad som inte står i historieböckerna var att under samma tid halshöggs och brändes 900 män dömda för tidelag!

Igår hade jag en stor grupp släktforskare från Sollentuna släktforskarförening ute vid Steks färjas afrättsplats, den om vilken Schiller skriver när han kliver av färjan och ser två män avrättade, styckade och uppsatta på sammantaget tio stegel: Et förskräckligt spektakel.

Där, från den stora domstenen, fick jag berätta en timme om vilka som mötte den förfärligaste av dödar i skogen, avrättningsdöden. Jag har namnen och jag har deras historier, jag har idens känsla och tanke och med oss i gruppen om 25 släktforskare fanns två slagrutemän som kunde bekräfta de gravar jag pekade ut, en Adolf Åberg, en Lindström som tog sitt 14 dagar gamla barn avdaga med yxa och rakkniv, mördaren Starck och många fler. De ligger där stympade och svävar i Limbo.

Flera av de samlade tyckte platsen var så otäck att obehaget gav dem lindrig andnöd. För så är det, platsens ande lever kvar.

Ikväll pratar jag mat för Östgötaflickorna och lanthushållslärare!
Kolla min nya bok här, längst ner där det också framgår att "Järnspisar, hackakorv och tabberas" och "Döden i skogen" kommer som pocket i höst!

Lasagne på köttfärs och squash

Rustik lasagne utan så mycket plattor utan desto mer grönt.
Den blir krämigt god av klorofyll. Å andra sidan är enda chansen att få squash att smaka mer att steka den ganska hårt i tunna skivor. Salta på skivorna först och låt ligga och dra någon halvtimme, skölj och pressa ut vattnet. Stek och varva sedan med stekt, sojakryddad köttfärs och bechamel, lägg några lasagneplattor över och under. Jag använde 1150 gram ganska fet köttfärs. Nymalen hos "min" köttdisk på Malmvägen.

Lagar man denna historiska rätt måste man veta vad man gör...historiskt alltså.
Lasagne utläses ""litet kokkärl från Lasanum" och då upptäcker man också den gamle Maestro Martini och hans gamla handskrivna kokbok i Vatikanens bibliotek "De honesta voluptate et valetudine" (Den ärbara vällusten och god hälsa) som först, vi snackar senmedeltid här, tillskrevs Bartolomeo Platina, men senare blev "nervikt" för Martini.
Vad jag vill komma till är at i hans skrift nämns pasta första gången och ursprunget lär ha varit självaste Marco Polo. Då hade det redan hundra år tidigare vuxit fram lasagnerier i städerna i Italien.

Boccaccio, ni vet han författaren till Decamarone, skrev på sin tid om "...korvarna som var förbundna med vinet från Bengodi och bergen av riven parmesan".

Hur vet jag nu detta?
Ja det kan man fråga sig, men jag läste på alldeles nyss i en djädrans bra bok "Järnspisar Hackekorv och Tabberas". Min blygsamhet förbjuder mig att säga vem som skrev den!

(I morgon lagas för övrigt en ny meny upp på TFE, håll ögonen öppna)

Den ärbara vällusten - De Honesta voluptate

Titeln är självfallet Platinas i världens äldsta tryckta kokbok från 1480 eller snarare Maestro Martinos titel på sin kokbok för så här föreligger det att Bartolomeo Platina var en humanist och filosof som signerade en kokbok. Men på 1030-talet hittades ett i det närmaste exakt handskrivet manus signerat Martino - en köksmänniska. Platina hade helt enkelt tagit manus och gjort det till sitt högre i samhällsrang som han var över Martino som "bara" var i köket.

Jag bläddrar fram det jag skrivit i sak om Martino i min bok "Järnspisar Hackekorv och tabberas" och kan inte undanhålla att Martino lagade både maccaroni och Lasagne. I sammanhanget berättar jag om Boccaccio på 1350-talet som i Dec amarone skriver och "korvarna som var förbundna med vinet från Bengodi och bergen av riven parmesan" - hallo, 1350-tal.

Herrgårdslusthus som nöje

När jag och Rodjana slank in på Söderbrunns kolonilottsområde - Liljanskogsvägen in från Stockholms universitet - i akt och mening att bli inspirerade så ringde det liksom "De honeste voluptate" för en av de första trädgårdarna vi kom till var en 1700-talsinspirerad mångfaldig liten lustgård. Enkel, välordnad, men samtidigt rörig och skönt övervuxen.

Söderbrunn är Stockholms äldsta kolonilottsområde - skapat av Anna Lindhagen för 105 år sedan och på 50 000 kvadratmeter odlingsmark fördelat på idag 200 kolonilotter.

Vad kom först? Fönstren förstås - de återbrukas det och blir vackert i kolonilottsvärlden

Små gångar skiljer lotterna från varandra, alla trädgårdar med lika många olika uttryck. Några med riktiga lusthus, andra med hemsnickarade skjul för trädgårdsverktygen. Någon har varit tursam att få stora välvda fönster och lagt in dem som en hel vägg som ett växthus - lysande vackert i grönskan.

Genast åkte vi hem till vårt eget mångfald och började lägga upp planer för kommande år - för det tar tid att böka runt, plantera om, dra nya gångar, bygga växthuset vi planerat så länge och samtidigt behålla det som skapar miljön den här säsongen. Det är häftigt - det är en ärbar vällust!



Spaljerade äpplen att tänka på för de närmaste åren - god konst tar tid!

Tvåa....igen! Men etta i klassen. Frantzén Lindeberg-boken vinner ändå på sin skönhet (självskryt)

Det var då katten också. Hade väl hoppats på att ta hem det hela och bli vinnare alla kategorier. Hörde dock från en läcka i veckan att det skulle bli en outsider som som vunnit bland oss sex som nominerats till "Bäst alla kategorier".

Läckan?..det var samma förlag som givit ut "Frantzén Lindeberg". Av sex nomineringar var fyra från Norstedts. Och den som tog hem allt var en bok som först vunnit i klassen Måltidsutensilier (fatta vad smalt och otippat). "Låt det blomma" av Gunnar Kaj liksom min bok också utgiven på Norstedts.

Det var andra gången jag kommit tvåa (det räknas som att komma tvåa om man är nominerad och inte kommer etta!). Senast var 2006 med "Järnspisar Hackekorv och Tabberas" efter att då vunnit klassen, och blivit utsedd till "årets bästa historiska kokbok".

Lite lustigt att vi är två från Sollentuna som blivit nominerade till Årets bästa kokbok jämte bland andra storheterna och vännerna Paul Svensson och Leif Mannerström nämligen "Den franske bagaren" Sebastien Boudet.

Det blir väl att snickra ihop något nytt för ytterligare ett försök...men nej, det är klart att det inte är ett huvudmål, nomineringar och andra priser är bara en fjäder i hatten och kanske hjälper det något för försäljningen.

Nu kommer alla de nominerade böckerna att tävla  i Paris om titeln "Världens Bästa Kokbok" med alla undertitlar. Återkommer med rapport om detta. Förra gången jag nominerades fick boken tävla i Kina

Ansjovisutmaning

Det finns en bloggman som kallar sig Krubb. Han heter egentligen Jesper Värn och är kock. Hans blogg är läsvärd, mest för att han tar i och vägrar snuttifiera. Man har ett tag att göra med hans inlägg!
På fredagen den 13, dvs idag när allt ska gå på tok, påminner han om en tävling han utlyst den sjätte.
Bästa ansjovisreceptet.
Det var en gång för inte alls så länge sedan som jag fick följa ansjovisens väg från ax till limpa eller snarare från hav till burk och jag gjorde det bara för att jag är snart sagt besatt av ansjovis. Inte bara som ett tilltugg utan som en krydda. Kinna har redan kryddad oxruladerna med ansjovis i ett förslag. Jag skulle kunna lägga till att späcka den gamla "äktsvenska" slottsteken med ansjovis. Den liksom smälter samman och marinerar köttet under ugnsstekningen inifrån.
En gång sa en kock till mig: (Nisse på Hemse Hotel) Tramsa inte för mycket med råvarorna!
Jag tramsar ändå till det efter att ha läst Bullen Berglund och omformat hans idé om friterade ansjovis. Publicerade receptet i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas", där för övrigt ansjovis nämns vid närmare 100 tillfällen.

Friterad ansjovis
Det här behöver Du:
20 hela ansjovisar
1 dl mjölk
1 dl vetemjöl
2 vispade ägg
2 dl ströbröd
Till friteringen:
1 l olja
persilja
vitpeppar

Så här gör Du:
Rensa ansjovisen men låt ryggbenet
sitta kvar, knipsa bort huvudet. Doppa
fiskarna i mjölk och rulla därefter i
vetemjöl. Doppa ner fisken i uppvispat
ägg och rulla i ströbröd.
Fritera fiskarna i het olja. Oljan ska
vara så het att en orientalisk ätpinne
nedstucken i oljan orsakar en jämn
ström av bubblor mot ytan.
Fritera gyllengula och lägg upp på
papper för att rinna av.
Fritera persiljan hastigt. Peppra och
lägg upp vackert på fat, servera som
tilltugg.

Va tusan fastnar inte plasten för

Den som jag skulle kunnat fråga finns inte mer.
Någon annan som har svaret?
En keramikbunke jag äger går inte att försluta med gladplast. Mina små serveringsbunkar à lá Stadshotell 1946 i rostfritt, släpper gladpacken från. Nej förresten den släpper inte, den vägrar fastna över huvud taget, den liksom är som att hälla vatten på en gås. Och jag serverar alltid sockerpotatis i dem och vill ha gladpack över så att de ska behålla värmen fram till de kommer på bordet.

Så här gjordes "sockerpotatis" på stadshotellen förr:

Det här behöver Du:
2 kg småpotatis av fast sort. (större körsbärspotatis är utmärkt, men svår at få tag i)
3 msk skorpmjöl
1/2 msk strösocker
1 tsk salt
rejält med smör till stekning

Så här gör Du:
Koka oskalad potatis tills den nätt och jämt är färdig. Har du inte fått fatt i småpotatis så ta ut jämnstora potatisar med ett kuljärn. (legymjärn), eller skär i jämna skivor till stekpotatis
Hetta upp en panna och fräs ner smöret, lägg i potatisen och skaka så att matfettet kommer åt runt om.
Blanda salt, socker och skorpmjöl och strö över potatisen. Skaka runt potatisen och bryn ordentligt tills vacker färg. Lägg upp på papper och låt överflödigt fett rinna av. Häll upp i stadshotellskålar och servera.

Och för några månader sedan stod jag med gladpack i den högra handen och hade täckt en het gryta som jag höll i den vänstra (plasten är utmärkt isf lock när man vill hålla koll på innehållet.
Då fungerade inte den förbannade rivkanten.
Jag ställde ner grytan och fångade upp en av mina vassa knivar, argsint naturligtvis och likt en samuraj skulle jag med vänsterhanden och med ett perfekt snitt kapa den tunna plasten:
I helvete heller - jag klöv tummen in till benet på backhandsidan och tänkte naturligtvis i ögonblicket: Vad faen sysslar Du med och nästa tanke - djevfla gladpack och förbannade rivkant. Och det var söndag och hade förmodligen behövts sys, men jag drog ihop köttglipan med små bitar av kirurgtejp jag alltid har hemma och la sedan en större remsa över. Jodå tummen blev hel efter några veckor och fullkomligt rörlig.

I ren ilska och med hjälp av min svägerska i Sala hittade jag den ultimata hjälpen...Wrapmaster 1000. KÖP DEN!
Jag vet att liknande arrangemang finns på krogen och är betydligt dyrare och till för stora rullar plastfilm (varför fastnar krogplastfilmen på nästan allt, men inte gladpacken hemma?).

Stadshotellpotatisen och dess historia samt massor av andra klassiska recept finns med i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas"

Skoldagar på Hersby - viktigare än man tror

Svenskare kan det väl knappast bli...eller?

I Sollentuna finns en hembygdsgård - ett litet miniskansen utan djur - med ett stort antal hus och föremål. Gården ägs och fövaltas av Sollentuna Hembygdsförening

I veckan som var ordnade Hembygdsföreningen med skoldagar. Det betyder att föranmälda skolklasser tar en halvdag mitt i hembygden.

Gården på Hersby är en kuperad gräsmatta - jättestor. Inbjudande till att rusa runt på och så fungerar det pratkiskt att skolbarnen rusar runt som vettvillingar och gör av med all överskottsenergi för att kunna sansa sig vid de olika kunskapsstationerna och ta in det som Hembygdsföreningen vill förmedla.

Smeden på Hersby



Sollentuna har "en hel hög" av folk som som "inte ens" är svenskar, men dessa har Sollentuna som hembygd om så de bara har bott här i 10 minuter. Här på skoldagarna på Hersby, upptäcker jag, sker det märkliga mötet;
I Smedjan smids glödgat järn till hakar och verktyg, i affären finns allt mellan sockertoppar och tvättmedel, i lidret finns plogbillar och kärror med stålskodda hjul. Utanför Rotsundaskolan skurades mattor för hand och Erik Göransson, bland andra, snodde ihop vispar av ris tillsammans med barnen. I stenhuset visades en riktig gammeldags skomakarverkstad och föremål från många olika andra hantverk. Mötena med vårt ursprung var för många av barnen återseendet av deras egen vardag från hemländerna - det är fantastiskt att se denna form av integration i vår historia och andras nutid. Samtal upptstår mellan barnen, mellan "äksvenska lintottar" och barn till föräldrar som nyligen kommit hit från andra delar av världen. Vår hembygdshistoria kan läggas över andra "främmande" kulturers och det är en "perfect match"!



Som ordförande i Sollentuna Hembygdsförening bjuder jag in alla. Vår hembygd är Din hembygd om så Du bara bott här en minut.
Var med och dela och ta för Dig av det fantastiska arbete så många frivilliga lägger ner för att glappet mellan hembygdens historia och nutid ska fyllas med kunskap och förståelse, integration och igenkännande.

Bo Dahlner, en av handlarna på Hersby och själv uppvuxen i en lanthandlarfamilj. Han kan allt om den gamla lanthandeln på Hersby.
Det här är numer något mycket unikt - en sockertopp - jag har senaste veckan sökt efter någon som producerar sockertoppar, ingen gör det längre, de som finns, finns och inga nya tillverkas längre inte ens för kul.

Nu ser jag fram emot några event i höst med att till exempel baka bröd i Rotsundastugans ugn. Så bakades det goda brödet som bakades av kärlek och därför mättade så bra (Astrid Lindgren i Mio min Mio och jag själv i "Järnspisar, hackekorv och tabberas") och så bakas brödet fortfarande på många andra håll i världen. Och jag ser fram emot midsommar på Hersby med folkdräkter, folkdans, folkmusik och midsommarstång. I höst, den 22 augusti blir det skördefest på Hersby och då förväntar jag mig dignande uppvisningsbord med matnyttiga växter från världens alla hörn.

Förvänta Er mer om Hembygdsföreningen i min blogg framledes.