Drömmen blev sann, åttaårig skördetröskeförare på Lugnet Antuna.

Ja nu satt han väl inte precis vid datorn eller ratten, men han var med och hans dröm sedan hela livet blev sann. Hemma har jag världens goaste och lyckligaste åttaåring och jag vet att i drömmen fortsätter han köra, hela natten.

Igår och idag har vetet kapats utanför vårt hus, jättelik veteåker som arrenderas och därmed brukas av Sättra Gård och Mats Eriksson. Förra året var det raps (se bilden). Mats Eriksson kör vete efter plöjning till nästa år igen, man kan göra så. Hoppas på lin till nästnästa. En gång för flera år sedan när jag reste förbi Lugnet utan att veta att jag en gång skulle komma att på i statarlängan så var det lin utsått på alla åkrar runt omkring, det var som ett blått hav och gränsen mellan himmel, Edssjön och linåkern flöt samman i objektivt blått.

Upp klättrade August i en New Holland TX63, den mindre av det två jättetröskorna som skördat vetet i två dagar på åkern precis utanför vårt hus. Alltsedan förra året då oljeväxterna tröskades har August längtat efter den dag han skulle kunna äntra bjässen och sätta sig tillrätta bakom perspektivfönstret och åka med.

Jag lovar, idag var det världens lyckligaste unge i August. Han tog Nikonen med sig pch plåtade och plåtade och plåtade, förresten, han var ute redan tidigt i morse och plåtade maskinerna och traktorerna och sädescontainrarna som stor uppställda precis utanför dörren.

Frågar man August vad han vill bli när han blir stor är svaret entydigt, snabbt och rakt: BONDE!

Han skulle egentligen fått åka med i den stora trösken, men precis när han kom hem från skolan hade något fastnat i det komplicerade maskineriet, så det fick bli lilltrösken istället hos Sättra Larssa.

Något hade fastnat i den stora maskinen, driftstopp på flera timmar.

När August var ute med den lilla gula så fick man igång det stora åbäket som visade sig vara en lättmanövrerad hightecmaskin. Jag erbjöds några tag som skulle ge åtta ton säd. Hmmm, kortbyxor på skulle man kunna säga och jag tackade ja. Det blev en resa i modernt lantbruk som styrs av datorer och sunt förnuft.

Ständigt analyseras säden som kommer in i maskinen, fuktighet och hur mycket säd som transporteras in. Resultatet läggs på små GPS-punktre i datorn och självfallet varierar tillväxt och kvalitet över en så stor åker som utanför Lugnet. När sedan åkern ska gödslas vet gödslingsmaskinen exakt var det bör sättas mer gödselgivor efter kvalitet på skörd. Magisk datorteknik, allt för att får ut så mycket som möjligt av arbetet.

Mycket mer finns att orda, De där vändorna jag var ute gav mig en lite modernare syn på det yrke min lillgrabb så bestämt traktar efter. Hemma senare diskuterade vi hur långt man kan nå som bonde, forskare och specialist. Nu är han ännu mer taggad och så har han fått löfte om att åka traktor snart.

Nu är det banne mig höstkant på tillvaron, trösken dundrar förbi huset och det är helt betagande

August har väntat på trösken sedan vetet var grönt, hela sommaren, typ: "Kommer inte tröskan snart". Nyss kom den, för bara några minuter sedan dundrade den förbi Lugnet i det första taget mellan Paradiset vid järnvägen och Älvsunda gård vid Älvsundavägen.

Hela luften fylls av tröskdamm, men luften är ändå hög, klar och ren.
Kommer nog vete på åkern nästa år igen, sedan hoppas vi här hemma på ett hav av lin, men blir nog raps eller ärtor.

Dårskap skulle man kunna säga, men icke när makrillen är fin

Det ar en sen kväll om hösten och vi hade ingenstans att ta vägen. Men hörrni, tänkte jag och sa högt; Operabaren är väl öppen?
I det glåmiga gatljuset och stretande mot vinden från öst över Skeppsbron gick vi så dithän, jag den eminente skulptören från Göteborg Claes Haake och några till också dessa herrar från Göteborg.

Inne i värmen torkade vi höstsnoret från överläppen och skulle till att beställa. Jag sa att jag tar den nykokta krabban.

Det blev alldeles tyst runt bordet. Alla blängde på mig storögt.

"Eru inte klok", sa Haake.
"Krabba i Stockholm, kan väl la inte va nykokt å inte färskfångad heller".
Alla andra höll med honom och alla ruskade på huvudet och jag satt där höstblek, aningen förkyld och skämdes över min dumhet, men jag var ju så förbannat sugen.

Tog en köttbit istället.

Så här om dagen kom jag att tänka på den där historien med Haake, vi har inte setts på många år. Det låg makrill, feta, blanka, stora, härliga i fiskdisken. Tog två och tänkte grilla.

Snittade när jag kom hem, drog över med rostad chili blandat med fisksås. La att vila. Tog upp Rättviks röd, den originalpotatis som Alströmer tog till Sverige en gång på 1700-talet.

Förkokade rödbetor och skinnade, skar rotselleri, skinnade och fökokade i tryck. Sådär ja, allt klart för grillen, rättviks röd på spisen, ska kokas långsamt, långsamt.

Penslade med lite grädde på fisken för att det inte skulle fastna (det gjorde det ändå, jag är skitdålig på att grilla fisk)

Resultatet blev ändå lysande gott och jag också Kristina hade en vuxenmiddag ihop ute i trädgården i paviljongen.

(Makrill blir djäkligt god att köra på thai. Häll mycket olja i woken och hetta upp ordentligt, gör som jag gjorde med mina fiskar till grillen, snitta med två centimeters mellanrum och gnid med fisksås blandad med rostad chili. Sänk ner och fritera tills klar. Under tiden hetta upp olja i en annan wok, ner med massor av vitlök, gul och rödlök i båtar, lite rostad chili, rör runt och häll i färsk skuren ananas eller förresten, konserverade bitar är nästan bättre för de är lagda i söt lag och det är sötman jag vill åt. Rör runt så det blir hett, avsluta med att spruta rejält med ketchup över. Enklaste thai sursöta såsen och döm om min förvåning när jag första gången fick se denna preio waan tillredas på en krog. Häll såsen över den friterade fisken!)

Alla andra får maxiskörd, jag får ynka

När vi tog över trädgården på Lugnet så gjorde vi det fullt medvetna om att förre innehavaren låtit allt gå i stå, köksträdgården var ett moras bestående av tistlar och kirs, rabatterna var igenvuxna av kirs och ormbunkar.

Helst vill ju jag ha allt klart på en eftermiddag. Det går ju inte. Trädgård är den långsamma konsten. Lite snabbare är det med köksträdgården.

Sent ute var vi också för det tog sådan tid att förbereda. Först nu har gurkorna börjat svälla, squashen har börjat ta sig, pumpan och majsen blir nog aldrig klara om vi inte får en sjusärdeles varm och solig höst, ärtorna hmmm...kanske, bönorna har börjat, potatisen är klar.

I blomsterlanden och kryddträdgården ser det lite bedrövligt ut. Flyttar växter från koloniträdgården, växter som ser djäkligt pinniga ut dagen efter, hänger och slokar och tar sig aldrig, men jag vet ju att de kommer till nästa år...vem vill vänta. Snart dags att plocka runt rosorna, hämta hem marktäckare och så de där bonniga rosorna som jag håller så mycket av och som blommar översållat hela sommaren.

Det här blir nog bra om man tänker efter. Får jag nu också bara grisar i trädgårdslandet en månad eller så snart potatisen hamnat i jordkällaren jämte morötterna som också tagit sig fint så ska det nog bli ordning på torpet. Älskar det här odlingsstället.

Fick i alla fall ihop så det räckte till en riktigt smaklig kycklingsallad i helgen.
Spetskål som hyvlades och brässades kort och isades, qinoa i måttlig mängd bara för att det innehåller bra grejer. Sådär ja, det här blev botten i salladsfatet, inget salt, inga kryddor så långt. Hårdkokade ägg under tiden (rätt sätt är att ta tiden från första bubblan, då stängs plattan av och ett lock läggs över äggen, kastrullen ska stå kvar, tio minuter exakt och sedan ska vattnet hällas av och äggen spolas i kallt vatten, skalet faller nästan av av sig självt och det blir garanterat ingen äcklig grön rand runt gulan)
En biffig tomat klyftas och rensas på gelé och kärnor, skinna med en vass kniv och skär i köttet i mindre bitar. Skölj nyplockad frilandsgurka (som är lite bitter) och skär i små knapriga kuber. Stek kycklingbröst och lår till en innertemp av exakt 68 grader, avsluta med att stänka över rejält med fisksås för sältans skull och låt vila tio minuter innan köttet skärs upp grovt. Varva kycklingköttet med gurkbitar, tomatbitar och små vippor av dill, rejält med dill. Lägg upp äggen. Bryn 100 gram smör hårt med salt och lite svartpeppar. Häll över som dressing och var beredd med rosenblad, ringblomma, gurkört och krassekronblad samt små nyplockade dillkronor att dekorera med, servera omedelbart.

Snabbt hett och riktigt gott, nudelsoppa till lunchen

Speciellt nu när det är så somrigt ute behövs den där hettan i maten. Jag har alltid reducerad hönsbuljong hemma, inte sällan som gelé i kylen eller infryst i portionsförpackningar.

Äggnudlar, eller egentligen vilka nudlar som helst, hönsbuljong, antingen småbitar av kyckling eller fett fläsk, rostad chili, vitlök, lök skuren i tunna båtar, hyvad vitkål.

Häll kokande vatten över nudlarna och låt stå. Koka upp hönsbuljingen och ös i proteinerna (fläsk, kyckling, räkor, bläckfisk el dyl) ös samtidigt i strimlade vitkålen och chilin samt vitlöken som är hackad.

Låt koka tills nästan genomkokt. Häll över avrunna nudlar och gul lök. Smaka av med lite ostronsås och passa sältan med fisksås.

Sådär ja, klart att servera i en stor bunke.

Ägg direkt från redet

Hemma på Antuna har vi förmånen att kunna hämta nyvärpta, redesvarma  ägg direkt från Tyra Karlssons hönsgård. Att avnjutas till frukosten varje morgon, treminuters!
(messa mig om Du bor i närheten och också känner dig sugen på riktiga ägg)

Det lilla har inte en chans när det stora kör över, snart inga specialister kvar

Hörrni, det håller på att bli en utslätat opersonlig sörja!
Snart kan man inte vända sig någonstans för att få experthjälp.
Gå till en affär och köp en matvara och fråga över disken vad man kan laga av det man tänkt köpa och man får ett goddag yxskaft till svar om än ett svar alls.

I de största köpladorn, börjar "båsen" gapa tomma. Folk har inte råd att etablera sina verksamheter där. Det är för dyrt. Mångfalden krymper, dumheten tar över, allt för att köpa så billigt som möjligt och utan en tanke på att man blir fullständigt blåst.

Snart kommer ett nytt hål gapa tomt i centrumanläggningen i Upplands Väsby. Den 16 januari köptes centrum av Grosvenor Fund Management Continental Europe.
Tydligen är det så att de som hade kontrakt med de tidigare ägarna får en rejäl hyreshöjning när kontrakten ska förnyas. Hyran är ett sätt för ägarna att forma sitt centrum och skapa den profil man vill att anläggningen ska ha. I Väsby har det funnits en hel del små entreprenörer som drivit sina familjeföretag i godan ro.

Ett av dem är Väsby Sybutik och där tar sagan slut nu, i september slår man igen och Väsby förlorar ytterligare kunskap, expertis och personlig service.

När jag var riktigt liten hade morsan en faster som var tavelmålare. Hon hette Abla och var ensamstående mor och drev en liten affär i Norrköping, en broderiaffär. Det är snart 60 år sedan och det är klart att tiden gått framåt, men hallå, kunskapstappet är våldsamt.

När jag var barn i Norrköping fanns specialbutiker för fisk, mejeri och kött vid sidan av en rad andra specialbutiker.

Här och var har förnuftet segrat, i alla fall vad gäller mat och livsmedel och det har givits utrymme för nya saluhallar där det finns ett ansvarstagande från producent till kund och där säljarna är lyhörda visavi kundernas val och krav.

Igår var vi i Väsby Sybutik, handlade någon stuvbit, ett fantastiskt tidigt 70-talstyg och så köpte vi två och en halv meter vaxduk till stora köksbordet.
Sorglig tid.