Rubens himmel över Rotebro

Jag tänkte en gång jag skulle bli bättre än Rubens på att måla himlar. Jag gav upp tanken, både Rubens och himlen självt sköter saken så mycket bättre.

Trädgården gillar läget

Skördade mycket dill för att omkringdillandet ska bli till kron, enstaka välväxande lämnades, med andra ord.

Så, trodde inte det hade gått så fort, men gallringsbetorna är alldeles färdiga, sådär mjälla, söta, vackra. Kokta och serverade med dillmajonäs.

Allt växer så det knakar. Kronskockorna snart skördemogna...Yes, med finaste olivoljan

Åter till Rättvik och familjekväll med Anders Lindström

Vi har ju den där långa bakgrunden ihop. Först kör i Kummelbykören herrans massa år och parallellt "Äldre musikalisk komfort"  (En liten vitsig förvrängning av Early Music Concort"). Anders var musikledaren och byggde väldigt medvetet en rent outstanding karriär som körledare. Utan överdrift kan man säga att han med Kummelbykören var med om att skapa en helt ny musikkultur genom att introducera Christmas Carols i Sverige. Idag sjungs Carols överallt. Han var också med att introducera den anglikanska kyrkans evensong, kanske inte lika spritt, men ändå.

Jag kan nog säga själv att jag inte alls hade haft samma musikaliska utgångspunkt utan min vänskap med Anders Lindström som öppnade perspektiven rejält.

Vi fortsatte från Venjan och västra sidan om Siljan, i fäbodslandskapet. Vi åkte och pratade och pratade och åkte och stannade inte förrän i Tällberg där vi fick hembakat potatistunnbröd med messmör. Inte sådär LCHF, men undantagen får bekräfta regeln.

Här hände något märkligt. Vi hade legat ute några dagar och farit efter dammiga vägar. Nu skulle vi hem till Anders Lindström och behövde kollektivduscha. Alltså stannade vi till vid tunnbrödsstället, egentligen "Klockargården" och frågade i repan om det möjligtvis fanns möjlighet att hyra en dusch.

"Nej, men ni kan få låna vårt spa om ni vill, det är inte öppet nu så det är ingen där".

Man bara gapar, kan det verkligen vara sant det människan säger. Jodå, och vi blev ensamma i hotellets spa en knapp timme.

Laddade åkte vi hem till Anders Lindström och Ulla Karlsson. Utsikten över Siljan blev fonden när vi grillade och så smått började förstå att vi borde läst Anders guidebok över Rättvik ens innan vi anlänt.

(fortsättning följer)

Dalarna, en liten flukt och till en håla vi bara visste fanns

 Det är svidande vackert och avstånden är ringa. Vi vaknade i Rättvik av mina snarkningar (ungarna sa att det säkert hördes sju kupéer bort) och åt frukost utomhus framför lokstallana och i ett fräsande vitt sommarmorgonljus.

Lite sällsamt att äta en sådan där "vanlig" frukost. Hemma är det en kopp välling till August, en kopp kaffe till mig, macka och mjölk till Alma och Lovisa. Efter kaffe, äggmed kaviar, fil, frukt, müsli hängde det i luften: "Pappa, så här kan vi väl äta frukost jämt på morgnarna".

Lite spännande och väldigt skönt att ha en hel oplanerad dag framför sig. Packade och drog mot Mora. Ungar nu för tiden har inte en aning vem Anders Zorn är, det ingår liksom inte i kunskapsskolan, men det tar exakt tio sekunder för dem att ta reda på allt om honom. Nu tog det några mil i bilen och en kaffe på det amerikanska kaféet mitt emot (Zorn skulle gillat det).

Anders Zorn på fotograferad bild

Det är som att träda in i ett litet tempel bland alla de där kända målningarna, alla tidigare sedda. Tittar på färgbehandlingen, sättet han har att lägga komplementfärgerna mot varandra, riktigt nära blir hans målningar som sammangyttrade pixlar och då ser jag hans blandning av veronesergrönt och umbra i skuggorna från det rosafärgade utomhusljuset eller de nästan blå skuggorna i det gula kvällsskenet vid vattnet. Det är nästan så att man låser sig fast och inte ser själva motivet förrän på tre meters håll, oj vad det växer och så fantastiskt tydligt det är. Visst, jag har sett det här förr, men det var extra kul att berätta det vidare för ungarna.

Tittade på kartan. Alma som spela folkmusik på fiol har spelat en låt från Venjan. Jag hittar orten. Det är tre och en halv mil dit, över bergen, rätt genom skogen. säger inget, bara kör. Hon spelade den visan på både farsans och morsans begravningar, "Visa från Venjan"

På väg till Venjan

Det är en liten ort, ligger vid en liten å, en kiosk och en kyrka. Det vilar tystnad och behagfullhet över trakten, nästan så att man skulle kunna tänka sig att bo där...faktiskt!

Vi har passerat åtskilliga och stora myrar som säkert döljer åtskilliga mängder hjortron. Längst bort på en myr såg vi något som såg ut som en halv älg som rörde sig. Tog kikaren och det visade sig vara en praktfull tranhanne. Efter en stund kom även honan ut på myren och ställde sig.

Vi går in i kyrkan och sätter på iPhonen. Där har vi en inspelning av visan som Christina Frohm gjorde åt Alma. Vi spelar den högt och ljudet rullar runt och det är så djäkla vackert där vi står tysta. Utanför skiner solen.

Thaimaten från hålorna, en sak för turistroteln i Thailand

Det blir bara sämre och sämre, det här med att thaihålorna (hål i väggen) och för övrigt också de som kallar sig "thairestauranger" fuskar med utfyllnadsmaterial som aldrig setts i Thailand.

Jag blev så glad idag när jag såg att Noi's matvagn uppe vid K-rauta i Sollentuna hade Laab som kan lagas av såväl nötkött, fågel och fläsk (broskben blir fantastiskt bra). Grejen är att köttet ska finfördelas och sedan långtidsmarineras. Sedan ska köttet stekas i olja, långsamt så att det nästan smälter ner. (Gott blir det också när man lagar laab på kycklinglever)

Hemligheten är sedan att balansera köttet med myntablad, lime, chili och fisksås. Det här är genuin mat från östra och nordöstra Thailand.

Jag fick en laab, som jag aldrig ätit förut, vete fan om det ens kan kallas laab. Här var anrättningen späckad med halvwokade bitar av grön, röd och gul paprika och av strimlad blaskig slanggurka. Köttet hade inte varit i närheten av en marinerad utan var prefabricerat slajsat (biff)-kött från charkuteri. De härligt rostade (friterade) torkade hela chilifrukterna var ersat av en matsked ordinär rostchili från påse och örterna som ska följa en riktig laab, dillkvistar, myntastjälkar och klyftor av vitkål var ersatt med sladdrig gurka skuren någon gång på förmiddagen. Detta är inget annat än matbedrägeri!

Oj vad förbannad jag är!

För några år sedan gick ambassaden i Stockholm ut med en uppmaning att se till att allt som serveras och är lagat av thailändska kockar ska ha en bästanivå och vara trovärdig från thaiköket. Man till och med ordnade med kurser i thailand för sådana som kände sig manade att öppna eget ivrigt påhejade av sina svenska män (maten kanske smakar bra därhemma men kunskaperna räcker inte för att ta steget ut och vara professionell. Min mamma och mormor var ena djäklar på att laga mat, men inte sjutton öppnade de eget för det.) Thailändksa matkurserna hoppades ambassaden skulle vara ett villkor för att öppna eget i Sverige. Utvecklingen har gått käpprätt åt helvete i stället.

Nu kokar jag hallonsylt på 1.2 kilo nyplockade egenodlade hallon och marmelad på dryga två kilo egenplockade och egenodlade röda vinbär utan fusk. Och oj, vad jag ångrar att jag inte lagade kvällens thaimat själv.

Rättvik tur och retur

Lite slitna, såg bättre ut i TV än i verkligheten "Första klass" och "Dressinen" från "På Spåret" under Oldsberg

Man kan inte skryta med att den här lilla sommarveckan gått i gastronomiens tecken utöver pallisadgrillningen hos Tommy som är ett utmärkt sätt att varsamt tillaga fläsk och korv. Snarare har det varit rent groteska övningar i snabbmat.

Det kändes skönt att landa hos Anders Lindström för svensk grillning och kärlek i tillagningen. Då hade vi också kunnat få njuta av hans Rättviksbok och hade klarat oss lite bättre, eller snarare fått se mer av betydelse, under vår första dag i Rättvik. Mer om Lindström senare för den här dagen ringde jag hans mobil och då var han i Sollentuna (!).

Vi kom närmast från Falun där vi bodde vid Lugnet. Ett annorlunda turistboende i Rättvik är vid lokstallarna i centrum och alldeles vid badet i Siljan. Bokade under väg direkt på nätet.

Man glömmer så lätt, men påminns - så är var det...

...trångt och bassligt, inte direkt bekvämt, men minnesrikt,
i alla fall för barnen. "I'm too big får en A train"

En entusiast har tagit över två norska sovvagnar. Tänkte, eftersom jag turnerade ganska mycket i Norge på sjuttiotalet och åkte en hel del nattåg långa sträckor, att jag kanske till och med sovit ombord för 35 år sedan?

Sovvagnarna köptes in en gång av Gunde Svahn som sedan sålde dem till Oldsberg.  Nu sår de vid lokstallarna i Rättvik och där inne i stallarna hittar vi också "Första klass" och "Dressinen" som var med i "På Spåret".

Alma och August på plats i "Dressinen". Vart är vi på väg? "Jaa, det vet i fan, dit nästan visar kanske. Sugen på en folkmusiktrakt, sugen på Zornmuseet, sugen på öppna landskap och stora skogar. Efter i natt vet vi inte alls.

Det är inte världens mest bekväma boende, och inte billigaste heller, men ett boende som skapar minnesavtryck.

Anders Lindström just närsolen går ner över Siljan.
När vi ringde var han han hemma i Sollentuna.

Mer från Rättvik senare.

Ny resa med barnen, började med Tommy Löfgren på Västanå

Vi våldgästar Tommy och Mona alltför mycket tycker vi, men gästvänligheten består och vi tar med oss kött, kilovis, varje gång till hans pallisadgrillning. (Inlägg från midsommar)

På Västanå möts gräddan av naturkännare, botanister, geologer, naturgeografer, svampgurusar och fjärilskännare. Vackrast är kvällarna vid långbordet i trädgården och vid kvarvarande eld från grillningen.

Tommy i sitt jobb som vegetationskarterare, varje liten färgförändring anger olika slags  rekommendationer eller  fakta om vad som växer var och vad som bör göras, en prick - en raritet. Komplicerat, jag har försökt förstå i decennier.

Så åkte vi dit för en första övernattning för vår tur vidare och jag blev insläppt på Naturskyddsföreningen Älvkarlebys hemsida på FB. Något för den vetgirige att söka medlemskap i.

Upptäckte att oxkött kanske behöver mer av direkt maillardreaktion som inte pallisadgrillning ger. Långsamgrillad grisnacke däremot som ska gå länge och rakt genom passar mycket bättre för den här slags tillagningen. Vi hade två kilo drygt med oss och det gick åt i ett huj.