Surströmming - utmärkt förrätt ikväll

Vi blir så förtjusta varje gång vi kommer på att det faktiskt är surströmmingstid.
Idag handlade vi en alldeles utmärkt burk Oskars.
För någon vecka sedan testade vi årets olika insaltningar hemma hos Gittan och Janne och fastnade för Oskars som den bästa - jag tror vi tyckte så förra året också.
Idag är det inte mycket som går upp mot en surströmming med egenodlad grovt hackad gul lök, tunnbröd, Lindahls smör och Anjapotatis.
Nu säger alla att Norrlands egen mandel är så mycket bättre, men det är den inte i förhållande till Anja...eller förresten, det går nog på ett ut.
Mer då?
Jo, vi var på Edsbacka marknad idag - en i övrigt ganska så miserabel föreställning. Det där gamla vanliga knalleköret med 12 strumpor för hundra spänn och så sockervadd som får ungarna att tjata, annars en exposé i dålig smak.
Här såldes Hugos isterband som inte går av för hackor - starkt syrade, ganska kraftigt rökta, kanske liiiite för mycket gryn, men annars riktigt bra och äktsmåländska.
Så fick det bli, långsamt stekta så att de håller samman, röda betor till och så fortsatt Anja.
Alma hoppade över korven och fortsatte med surströmmingen.
Önskedrömsungar!

Tabberaset - rörlig - timmarna innan vallokalerna stängs

Nu rullar ett debattprogram på Sollentunas lokalTV.
Tabberaset är moderator och programledare för en nästan hel timmes sändning.
Jag har i alla fall en älskare av kanalen - August 2 1/2 som inte kan se sig mätt.
Ladda ner och titta här

Utrensning - allt till salu

Nåja kanske inte riktigt allt, men vi har förfärligt mycket prylar, inte minst efter ungarna, en del helt oanvända leksaker, andra lite slitna. Köksprylar också, grejer vi köpt till fotografering och sedan inte känt att vi haft mer användning för.
Idag har vi prismärkt och lagt i kartonger för vidare transport till loppmarknad - sdka kolla upp den på Täby Galopp som visst ska vara utmärkt.

Gordons groda i f-kitchen

Det gick väldigt fort.
Gordon Ramsey och hans lille son "Jack" tror jag att han heter, skulle inför TV kameror ut i verkligheten och skildra den onda bråda döden som alltid omger gastronomiska äventyr och som gör lite ont vilket aldrig visas av någon underlig anledning. Det skulle ut och jagas råkungar.
Råkor jagas som bekant och serveras i Skåne, men tillhör mer den engelska husmanskosten.
(faktum är att vare sig Hagdahl eller Björklund har recept på råkungar)
Efter lite inskjutning med sonen var det dags för Gordon och skjuta på sittande fågel vilket inte är underligt iofs då det är råkungarna man är ute efter och de vandrar ut på pinnen utanför boet för att lufta fjäderdräkten och är då mogna nog att skjutas och ätas.
Den lille sonen skickades efter en stund iväg som apportör i brist på hund.
Killen blev lite reserverad när han kom fram till en råka med blodvite.
"Usch - det är blod", pep den lille som inte är gammal nog att lägga ihop ekvationen; råka, skott, död, blod.
"Äh svarade pappa Gordon Ramsey - bete dig inte som en flicka nu utan ta hit fågeln".
Det kallar jag fostran det!

Klimatsmartmat - lika dumt att säga som att eftersträva

Just nu är det folk som mumlar "klimatsmartmat" som ett mantra och tackar nej till goda, närande, underbara och med stor kärlek framodlade råvaror - förmodligen helt i onödan och bara som något slags duktighetsspäkeri.
Om jag klimatsmartar mera kommer jag till himlen - ungefär så.
Om jag avhåller mig allt detta goda - är jag en bättre människa än alla de andra? Klimatsmarteri får mig att skina - bli synlig - stiga ur min grå eminens.

Tabberasets nya bön:
Tack gode Gud för att jag inte gått på det här. Tack för att jag inte följt strömmen (som om det annars vore en vana?).

Sot från skogsbränder, sot och aska från vulkaner.

Men koldioxiderna då?
tjaa' - vad säger man...vi kommer ändå att försöka uppnå klimatmålen!
Vilka då, undrar man?
Läs världens bästa klimatsida just nu.
Gillas!!!
Och så får jag skamlöst fortsätta äta det jag vill, resa dit jag vill, ha bilen igång om jag vill.

RADIO: Christer Lingström i Strängnäs del 5

Christer Lingström som Du aldrig förr har hört honom - helt ute i det fria, helt utan pekpinnar. Christer Lingströms ”Petitesser” var menade att sändas i radio, men sommaren då försvann så fort så där stod jag med materialet när hösten brann.
Tabberaset har blivit ett forum för radio så var så god - sista avsnittet i "Petitesser" en serie om smak, mat och Strängnäs. Den här gången tar vi oss upp till stadens högsta punkt för att titta på utsikten...och lite mer - gös tror jag?






Recept avsnitt 5:

Gös från Strängnäs högsta berg

Det här behöver Du:
1 gös på 2 kg
100 g smör
1 äggula
50 g färskt ströbröd
30 cl vitt vin
2 msk finhackad schalottenlök
2 msk finhackad persilja
fiskbuljong

Så härör Du:
1.Bena ur gösen från insidan och bred ut den i en smord form. Blanda alla ingredienser till en degliknande konsistens och klä fiskens köttsida med detta.
Häll vin och eventuellt lite fiskbuljong i formen vid sidan av fisken och koka i ugn 200 grader cirka en halvtimme tills fisken fått fin färg.
2.Sila buljongen och koka ner, smaksätt med, salt, peppar och lite citron. Red av med en äggula (Lägg en äggula i en bunke och ”strila” buljongen över och under intensiv vispning)
3.Servera med rödbetor och en torr getost.

Länkar till alla inslag och alla recept

Fulle kocken Keith Floyd död

Det gick hit och inte längre - den här mannen var bara 65 när han gick bort i en hjärtattack.
Han var djäkligt speciell genom att vara den förste att avdramatisera matlagningen - ibland med lite väl vågade gester och lite väl mycket fylle bokom den blommiga västen. Det slängdes och det hackades och det snackades och stektes och kokades med en klädsamt härlig distans ofta provocerande till max - som föreställning - som show. Jag brukade titta på honom för att jag ville känna attiityden.
Jag fick aldrig träffa honom personligen, bara såg honom lite på distans vid en inspelning. Det är synd, jag hade gärna träffat honom.
Gjorde ett inslag om honom i Meny - men jag vet inte om det sändes. Det var ett ganska kritiskt inslag om när han "kokade" kräftor i ljummet vatten och att han varit skitfull vid inspelningen. Folk berättade, de som varit med. Jag vet egentligen inte varför jag skulle orda om det, men det handlade väl om de stackars New Orleanskräftorna som krafsade under locket i den allt hetare grytan. Efter 20 minuter krälade stackarna fortfarande därunder och Floyd garvade.
Men det är inte så jag minns honom utan som den nyfikne, orädde, improviserande matlagaren som så gärna ville berätta.

Tidningen Expressen berättar idag onsdag att Keirht Floyd åt en champagnemiddag som sista måltid - det var synd på honom att han inte fick dö levande.