Radioskugga

Så kommer det att vara och så får det bli!
Jobbar bara två dagar till, på annan ort, sedan semester.
Första veckan i radioskugga så det här är sista inlägget på några dagar.

Morsning - korsning - goodbye på ett tag!

Första egna potatisen

Anja, nykokt och första för året.

Det blev en potatismiddag...med sill, matjes med egen gräslök, köpegräddfil och med potatis direkt från landet.
Jag satte ju några stånd ganska tidigt, 8-9 maj, för att ha i sommar. Nu skulle jag bara skatta dem och då "rök" det med tre stånd och det blev väl en dryg halvkastrull med små mandelmassepotatisar, fasta, ändå lite smöriga, mild sälta och med aprikos.

Det är nämligen första gången i svensk jord som Anja odlas. Vi fick dem av Dan Berntsson.
Tack, det är årets potatis, den kommer att gå långt i krogled när väl den kommer i kommersiell odling.
Nu ska vi fortsätta och pröva dem dels mot olika smaker och dels i olika tillagningar där potatis är huvudråvara, hur den binder smör och olja och hur den låter sig lyfta andra feta råvaror, fläsksida till exempel (skulle kunna tänka mig de minsta exemplaren kluvna och så råstekta mot ett gott fläsk).
Samtidigt blommar vår traditionella allmoge. Hade egenodlad utsädespotatis, men det kändes lite redan förra året att den var vikande så jag när inga förhoppningar i år.

Willys kan konsten att skrämma iväg kunder utan att egentligen veta om det!

Han heter Anders. Han behöver ha en lång sittning med sin personal så att de lär känna sin chef. Det är nämligen det som han är. Han är enligt uppgift chef på Willys i Sollentuna/Häggvik och kassörskan sa att det är nog ingen riktigt som vet vad han heter i efternamn för det finns ändå bara en Anders på jobbet.
Anledningen till att jag ville prata med en ansvarig på Willys var att jag har synpunkter på butiken.
En måndag ska man tydligen inte åka dit. Premiär vatten var slut, snuset var slut, melonerna var slut och mjölk med kort datum var utskjutsad framför längre daterad mjölk (tror handlarna vi är dumma i huvudet?)
Så, jag tänkte ta en prat med chefen för det är inte första gången det ser ut så här en måndag och numer är det enda anledningen för mig att åka dit (vatten och snus och ibland en alldeles utmärkt högrev och bra bacon. Inte långt ifrån har det öppnat en ICA Maxi som jag ratar och en gammeldags OBS.
I Sollentuna finns en ICA som är under all kritik och dyr som fan. Vinn ligger i Stinsen och är hyggligt med. Alltså för chefen Anders finns det hot från många håll och kanter och köerna har krympt hos Willys, stimmet och rörelsen i butiken har minskat.
Anders var inte där! Sorry!
Till detta blogginlägg är adressen mailad tilol Willys kundkontakt för ev. kommentar då nu Anders vad-det-nu-är-han-heter-i-efternamn inte var på plats.

Med Heini och Gunilla i sällskap av Linzpotatis och en blutwurst

Heini är en gammeldags chief. En sådan som fortfarande pratar med samma vokabulär som gamle Blunken och det är både hedrande och respektingivande. Med en sådan kunskap är det roligt att prata mat, man behöver inte förklara för varandra så förbannat mycket! Bara njuta av samtalet!

Vi hade en fantastisk eftermiddag, ta del av den du också, den kommer nämligen på Meny i P1 i höst.
Här på deras odlingslott växer allt från persikor till potatis, den sistnämnda provåt vi idag, en hårdknuten gulaktig fast, med nöt, mandelmassa, vanilj och gräddkolearomer, mer tossad än brynt i smör med lökstjälkar och dill. Lägg Linzpotatis på minnet.

Gunilla, som jag har gemensamma bekanta med sedan hennes tid i mediavärlden, dukade upp två slags burkade korvar, den ena en bratwurst och den andra en blutwurst, den sistnämnda med det där lite kärva och samtidigt fruktiga som är så karaktäristiskt för blodmat. Tysk senap till som sig bör och Gunillas hemsyltade gurkor för att med en precis syra i ättikan bära fram de mest fantastiska smaker i korvköttet som mer än korv påminde om en rilette med det digra köttinnehållet. Det feta goda band ihop köttet som i en mallig sylta.
Det här är riktigt härlig mat.

Se där! Så ska en söndagseftermiddag njutas!!!!

Hamburgare -viktigt alternativ

Finessen är att låta ungarna bygga sina egna hamburgare vid bordet. Det här är Almas skapelse!

Rodjana steker några maffiga köttfärsbiffar, lindrigt kryddade med svartpeppar, något arabiskt och lite "krydd" av något slag. Sallad från landet, tomater? Knappast, det är bara kallt och äckligt till varm burgare. Gurka däremot ville Alma ha. Ungarna bygger sina egna och med tillgång till en 2 kilos parmesan blir det extra mycket umami. Hemkörd chilliolja till oss vuxna att droppa över ketchupen så att den känns och så hamburgerbröd av affärsskuren formfranska av modell "mothers pride"*
Bland "senapar" har vi fått en ny favorit, lagom stark, lagom textur, lagom söt, helt enkelt en "djävfla bra senap" som jag fick när jag var nere i Båstad för lite sedan och pratade potatis med Bjäreborna under "Pärans dag" tillsammans med Ulf Elfving och Jesper Aspegren: Heberleins Äkta Hotell-Senap!

*Mothers Pride hette åtminstone det bröd jag stötte på under mina studieår i England på College. Jag hade en vän som hette Victoria (det var inte min dåvarande hustru som var amerikanska) och som målade gigantiska målningar av jordbruksredskap, traktorer, tröskor och annat, sägert sju gånger fyra meter. Och hon var stor själv. I köket om morgnarna började hon med att smälta 300 g "lard" som hon sedan dränkte tre skivor extra fet bacon i och lät det bli härligt brynt. En halv tomat puttrade med i fettet och en liten lammkorv. Sedan skar hon två stycken fyra centimeter tjocka skivor av "Mothers Pride" - ett bröd som hur man än behandlade det med tryck alltid och raskt återtog sin bakade form - som hon sedan lät suga upp allt fett i pannan med och samtidigt bli lätt brynt frasigt på ytan. Det här åt hon sedan på tre minuter (!) tillsammans med en och en halv liter te som hon sötade med 10 skedar socker.
Victoria var alldeles blank i det sedan tidigare trinda och av alldeles för högt blodtrycket rödlätta ansiktet.
Fan (!) ibland kan jag sakna den där tiden på Royal College of Art. Ibland saknar jag de där stora spända dukarna och oljefärgen något enormt.

Kul för den vakten...

...den dag han ligger på operationsbordet och ska få en ny höft eller ngt liknande när Rami är kirurgen.


Rosen till Rami, den kommer från vår egen odling och är en "Peace" talande nog.

Odlingsprojekt och böcker för mattans hösthäng och eftertankens vinteride

Jag håller på med ett sommarprojekt om odling och äta, tradition, upplevelse, behov tillagning. Det är rasande spännande och finns så mycket optimism och glädje inkapslat. Mer om det så småningom.

Just nu ligger ytterligare en bok på tryckning - kommer om bara några veckor. En biografi över Arne Ljungqvist: Dopingjägaren.
Har manus så gott som klart för ytterligare en som jag arbetat på av och till i 14 år, en riktig långbänk som fått växa fram med olika etàt som fått ligga, mogna, mögla för att omläsas och ältas. Senast läste några pålitliga goda vänner som jag bad ha synpunkter, och det hade de. Sista omskrivningen nu i sommar (snart klar 46 kapitel, en tjockis med andra ord) så får vi hoppas att jag kan komma med boken till jul.
Till bokmässan presenterar jag inte bara Dopingjägaren utan då kommer Astrid Lindgren boken "Järnspisar, hackekorv och tabberas" i en efterlängtad kartonage efter att ha varit slutsåld i sin inbundna upplaga en längre tid. En annan bok som också är utsåld är "Döden i Skogen" som kommer som pocket i höst, bra för dem som vill släpa in boken i naturen och ha den som vägvisare i jakten på dolda avrättningsplatser.