Ett mail om Döden i skogen

Illustration till ett mord i Stockholm som slutade med att mördaren avrättades. Träsnittet är hämtat från omslaget från ett skillingtryck.

Det verkar vara en läsande sommar i regnet. Och när vädret är trist kan man ju välja en allvarlig bok. Får jag rekommendera "Döden i skogen".
En och annan har läst den och några har tagit det trevliga initiativet att höra av sig via mail. Sådant uppskattas naturligtvis.
Det här är en bödelskälla bredvid grundet till en koja i skogen - här förberedde sig bödeln och hans drängar innan delinkventen fördes fram till schavotten. Källan ligger invid Danderyds Skeppslags gamla avrättsplats, dold i skogen, gömd och glömd.

Idag kom ett mail från Elisabet Rydell-Janson i Åre. Jag mailade tillbaka, tackade för kontakten och frågade om jag fick "bloggpublicera" hennes mail och det gick för sig.
Hennes barn kallar henne för "morbidturist" och jag kan passa på läcka om att jag medarbetat med en essä i kommande årsbok från Svenska Turistföreningen. Ämne - Döden i skogen!
"Steks färjas läges avrättsplats" i Järfälla. Från den här stenen lästes domarna upp och från den byggdes inför var avrättning en träställning med lejdare och skyddsstaket. Efter avrättningen dumpades kroppen och huvudet ner i en grävd grop i kärret, en grop som bödelsdrängarna sedan förseglade med stenar och där ligger de än, de huvudlösa, ovigda till döden.

Hej,
Om jag fattat det rätt är det här mailadressen till Göran Lager. I så fall vill jag tacka dig för en utomordentligt intressant och välskriven bok, Döden i skogen.
Jag bor i Åre och har nyss kommit hem från semester i skärgården. I tisdags letade vi upp avrättningsplatsen i Järfälla, med hjälp av din beskrivning var det inte svårt. Jag blev oerhört tagen av vad jag såg och hela känslan platsen gav. Hade inte väntat mig att så mycket skulle finnas kvar att se och förnimma, trodde det skulle vara mer övervuxet efter 200 år.

Det slog mig också, precis som du skriver, att folk går förbi där utan en tanke på vad som skett eller de som ligger där, ett äldre par plockade bär bara meter från platsen när vi var där.

Anledningen att jag är så intresserad av sådana här saker (mina barn kallar mig morbidturist) är bland annat att jag själv forskat och skrivit om ett fall här i Jämtland, som du faktiskt har med i listan i slutet av boken. Det är det så kallade Sjugdendramat i Ströms kommun 1812-1813, där två samer avrättades och steglades - en tredje dog i fängelset i Östersund innan avrättningen. De skulle ha mördat ett nybyggarpar och orsakat deras tre barn att svälta ihjäl men enligt min mening var de helt oskyldiga. När jag började titta närmare på fallet och hur det kan ha inträffat (det var ju the crime of the century i de här delarna) kom jag in mycket på avrättningar och tillämpningen av dödsstraffet i Sverige. Bland annat vill jag få fram hur de här tre lappmännen hade det under nästan ett år på landsfängelset i Östersund, de som aldrig tidigare varit borta från fjällvidderna, aldrig varit i klammeri med rättvisan och inte ens talade svenska; hur det kom sig att en av dem ska ha erkänt. Jag har skrivit en del artiklar om fallet.

Din bok var/är i alla fall rena guldgruvan för mig. Jag ville bara berätta det.

Vänliga hälsningar
Elisabet Rydell-Janson
Ta bussen till döden. Station Galgbacken ligger i Järfälla och utanför avrättningsplatsen och alla de döda reflekterar ingen längre om ondskan som härskade och förmörkade ljuset.

Temynta i Meny

Temynta
Han finns med på 100 lappen tillsammans med tebusken, Carl von Linné.
I torsdagens Meny i P1 berättar jag om hur han gör sig till talesman för merkantilismen och är övertygad om att Sverige skulle kunna bli självförsörjande av te.
Hur det gick med den saken det vet vi. Att han senare hittade ett "tealternativ" i "temyntan" och var nöjd med det framgår av hans anteckningar i samband med den västgötska resan.
Jag fortsätter alltså den uppmärksammade serien "Diné med Linné" med ett nytt inslag idag. Reprisen går på lördag 16:03, men kan laddas ner när som helst här.
Inspirerad av dagens egenproducerade program gick vi åstad till Rappnes på Ulriksdal och köpte oss en temynta vilken saknats i vår 1700 tals kålgård, en sådan står nu bredvid en likaledes nyinköpt isop i örtagården.

Emmy som Leila K

I "Döden i skogen" skriver jag om "stackars Emmy". En prostituerad som ung vandrade ner från Attmar och Galtström i Sundsvallstrakten till Stockholm. Historien är så sorglig hur hon omedelbart hamnar i ett utanförskap och nedmonteras av fängelsestraff och män som utnyttjade henne.
Peter Klingsell, research för boken, bläddrade i en fängelseprästs dagboksanteckningar från 1800 talet. Det var då han hittade Emmy. I en dagbok, inte alls från hennes egen tid, hade hon skrivit med vacker handstil i smyg om att hon inte står ut med fängelset. Förmodligen hade hon tagit sig in till prästen olovandes eller skapat en relation till svartrocken. Några sidor längre fram och vid ett annat tillfälle skriver hon ner alla sina drygt 80 älskare (kunder) alla, eller de flesta ur Stockholms överklass, herrar med middagar och cigarr och fruar som snopet väntade hemma medan de prasslade i kjolstyget på Emmy.
Hon skulle varit glömt, borta för alltid, om det inte varit för dessa rader i prästens bok. Utifrån dem har vi kunnat berätta hennes historia och väcka henne till liv igen, givit henne aktningen tillbaka, respekten.
Så långt började vi leta efter en bild på Emmy. Hennes liv varade i 1800 talets slut - det borde finnas ett fängelsefotografi.
Vi blev fästa vid Emmy, hennes historia och vi ville ge henne upprättelse för att hon misshandlades, för att hennes baby hon födde i fängelset rycktes från henne bara någon dag gammal och dog ytterligare någon dag senare - kärleksbarn, älsklingsbarn, sorgebarn. Vi kallade henne "Stackars Emmy.Vi ville be om förlåtelse för ingen annan gjorde det någonsin.
I en låda med osorterade bilder i ett arkiv. Där låg fotot på Emmy klädd i den vackra rocken och den älskade muffen som återkommer i uppteckningarna av tillhörigheter var gång hon häktas för tjyveri.
Emmy håller på att bli en ikon 150 år efter sin död, den vackra kvinnan med det sorgliga draget över munnen och de blanka stora ögonen och med den älskade muffen. Petter kallar henne för 1800 talets Leila K.
Läs vidare om Emmy som dog blott 32 år och några månader gammal, i boken som kom i höstas och som lättast handlas här!

Thaimiddag

Heta räkor i grön curry

Det var på tiden igen efter så mycket av svenskhet och utsvävningar. Vi fick bjuda hem på riktig thaimat igen med kaoniew (kladdris), hårt stekt kycklinglever, laab (följ länken till recept på laab på både fläsk, kycklingkött och kycklinglever) på oxkött (förstärkt lite experimentellt med egenodlad dill vid sidan av vår starka mynta)...
Kaoniew, skogsriset som är så kolhydratrikt att det klibbar och gör en väldigt sömnig - ett ris för den som jobbar tungt i värmen. Läs mer om riset och maten från Isaan här.

...räkor i grön curry och marinerad torkad högrev som sedan friteras hårt före servering. Självklart också nam prig bun (1 del torkad rostad krossad chilli, 1 del fisksås, 1 del lime) till - älskar att doppa risklumparna i det, man liksom känner att man ätit då.
Solens kött, torkat efter att det marinerats med bland annat fisksås och frön av koriander.

För att ingen ska missförstå som är bevandrad i thaigastronomi så serverades inte räkorna som i en gryta, en Gaeng Keowaan, utan den gröna curryn användes att steka räkorna i för att få smaken och styrkan.
Laab med mynta och dill och chili, en oslagbar kombination tillsammans med kaoniew

Middagen räckte i en och en halv timme, ständigt pratande med Janne och Gittan och barnen. Hett och trevligt.

Rabarbersaft

Jag har väntad sedan i maj. Då som jag lade en tunna upp och ner över rabarberståndet för att få de där glasartade första skotten till en paj och till en kräm för morgonfilen - det är sådan vårsmak över det.
Nu är det redan höstkänslor.
Tidigare än vanligt är rabarbern saftmogen. Idag när jag kom till trädgården hade grannen "farbror Emil" lagt ett helt stånd avbladat i det glaserade keramikfatet. Det räckte precis till en hink. Han är över 90 och före detta kapten i den gamla ärorika rumänska armén.
Min mynta har spridit sig in till honom och mina jordärskockor skymmer solen.
Jag frågade om jag skulle rensa ur - han svarade bara, det växer och det ska växa, var glad för det du, regn och sol och bra jord, det ska växa. Så ler han med hela ansiktet och lyfter upp sin gamla cykel från diket där han parkerar för att inte vara ivägen och så drar han hem med lök på pakethållaren.
Receptet på den saft jag började göra ikväll finns HÄR!
Det är ett djäkla pyssel med allt skärande - men det lönar sig, på samma sätt som jag nu sitter och njuter ett stort glas isad röd vinbärssaft - den bästa jag gjort.
Det gamla klassiska rabarbersaftsreceptet finns naturligtvis med i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas".

Så fick jag det äntligen gjort, det där jag snappade upp vid ett besök förra året på Linnés Råsshult. Halm på gångstigarna i kålgården. En köksträdgård från 1700 talet ska enligt den modellen vara uppdelad i odlingssängar om två alnar med en halv alns gång emellan. Och där lades det halm. Håller ogräset borta, är väl dränerat, torrt på ytan vid regn och kraftigt jordförbättrande när säsongen är över och grumset som är kvar vänds ner i odlingsbäddarna. Nu är det gjort och det blev vackert, luktar gott och barnen promenerade fram och tillbaka dels för att det var nytt och dels för att det var mjukt och skönt och lite sviktande.

Neonsaft av röda vinbär

Underbart att sitta i brännande solen igår och plocka röda vinbär.
Vi var sent ute för vi ville inte ha gelé utan saft, pektinet går ju ur bären vartefter de mognar. Och så är det så bekvämt att plocka saftbär för det är inte så mycket repa och rensa. Fåglarna hade hunnit med att ta en hel del märkte jag, men fick i alla fall ihop till två och en halv liter avrunnen saft inkl eftersaften.

Det blir en nästan onaturligt röd saft - nästan som rosa neon och med en beska som är törstsläckande.
Nu har vi några buskar till att skörda, bland annat en med vita vinbär, och då kokar vi bären i en bottenskyla vatten, låter självrinna av och fryser in i plastbackar utan socker.
När väl det finns saft hemma så går det åt med virvel och vi kan ha en balja i kylen tills den tar slut.
Eftersom saften går åt fort så skippar vi allt som har med konserverande effekter att göra och minskar sockret så pass att röda vinbärssaften blir en utmärkt måltidsdryck.


Gör så här för utmärkt saft på röda vinbär
Lägg de väl mogna bären orepade i en kastrull och häll över 1/2 till 1 dl vatten. Koka upp och låt koka i tio minuter. Krossa under tiden bären mot kastrullens botten och kanter. Ös upp i silduk och låt självrinna av några timmar. Koka upp ytterligare någon dl vatten och gör eftersaft på skrottarna i silduken. Låt koka minst tio minuter under lite omröring. Häll upp och låt självrinna någon timme så det blandar sig med grundsaften.
Mär upp saft och koka upp. Tillsätt 3 1/2 - 4 dl socker per liter avrunnen saft i omgångar. När sockret löst sig låt kastrullen stå några minuter så att allt skum flockar sig på ytan och kan skummas bort. Häll på flaska och ställ i kyl. Späd med vatten vid servering och isbitar naturligtvis.

Vuxet hamburgerkalas i partytält

-Tycker Du det är barnsligt med hamburgare, frågade Gittan.
-Å aldrig i helvete heller!"
Samtidigt vändes det på stekbordet, blandfärsen pös ur sig lite härligt fett, de vändes över och fick svarta grillränder och den där extra smaken.
Inget trams med en massa hemlagade konstiga röror utan hamburgerdressing från tub. Åländsk senap i förpackning som mer liknande trälim (underlig blir känslan), inlagd gurka, sallad, ketchup, rödlök. Och alla åt och njöt när Janne fyllde år. En högst vuxen och mogen karl och hamburgare i upprest partytält och barbord i trädgården, 25 grader varmt och småbarnen spelade fotboll på grusplanen bredvid. Kaffe och hasselnötstårta med färska hallon och rödaste nyplockade vinbär.
Tack för igår!