Ett mail om Döden i skogen

Illustration till ett mord i Stockholm som slutade med att mördaren avrättades. Träsnittet är hämtat från omslaget från ett skillingtryck.

Det verkar vara en läsande sommar i regnet. Och när vädret är trist kan man ju välja en allvarlig bok. Får jag rekommendera "Döden i skogen".
En och annan har läst den och några har tagit det trevliga initiativet att höra av sig via mail. Sådant uppskattas naturligtvis.
Det här är en bödelskälla bredvid grundet till en koja i skogen - här förberedde sig bödeln och hans drängar innan delinkventen fördes fram till schavotten. Källan ligger invid Danderyds Skeppslags gamla avrättsplats, dold i skogen, gömd och glömd.

Idag kom ett mail från Elisabet Rydell-Janson i Åre. Jag mailade tillbaka, tackade för kontakten och frågade om jag fick "bloggpublicera" hennes mail och det gick för sig.
Hennes barn kallar henne för "morbidturist" och jag kan passa på läcka om att jag medarbetat med en essä i kommande årsbok från Svenska Turistföreningen. Ämne - Döden i skogen!
"Steks färjas läges avrättsplats" i Järfälla. Från den här stenen lästes domarna upp och från den byggdes inför var avrättning en träställning med lejdare och skyddsstaket. Efter avrättningen dumpades kroppen och huvudet ner i en grävd grop i kärret, en grop som bödelsdrängarna sedan förseglade med stenar och där ligger de än, de huvudlösa, ovigda till döden.

Hej,
Om jag fattat det rätt är det här mailadressen till Göran Lager. I så fall vill jag tacka dig för en utomordentligt intressant och välskriven bok, Döden i skogen.
Jag bor i Åre och har nyss kommit hem från semester i skärgården. I tisdags letade vi upp avrättningsplatsen i Järfälla, med hjälp av din beskrivning var det inte svårt. Jag blev oerhört tagen av vad jag såg och hela känslan platsen gav. Hade inte väntat mig att så mycket skulle finnas kvar att se och förnimma, trodde det skulle vara mer övervuxet efter 200 år.

Det slog mig också, precis som du skriver, att folk går förbi där utan en tanke på vad som skett eller de som ligger där, ett äldre par plockade bär bara meter från platsen när vi var där.

Anledningen att jag är så intresserad av sådana här saker (mina barn kallar mig morbidturist) är bland annat att jag själv forskat och skrivit om ett fall här i Jämtland, som du faktiskt har med i listan i slutet av boken. Det är det så kallade Sjugdendramat i Ströms kommun 1812-1813, där två samer avrättades och steglades - en tredje dog i fängelset i Östersund innan avrättningen. De skulle ha mördat ett nybyggarpar och orsakat deras tre barn att svälta ihjäl men enligt min mening var de helt oskyldiga. När jag började titta närmare på fallet och hur det kan ha inträffat (det var ju the crime of the century i de här delarna) kom jag in mycket på avrättningar och tillämpningen av dödsstraffet i Sverige. Bland annat vill jag få fram hur de här tre lappmännen hade det under nästan ett år på landsfängelset i Östersund, de som aldrig tidigare varit borta från fjällvidderna, aldrig varit i klammeri med rättvisan och inte ens talade svenska; hur det kom sig att en av dem ska ha erkänt. Jag har skrivit en del artiklar om fallet.

Din bok var/är i alla fall rena guldgruvan för mig. Jag ville bara berätta det.

Vänliga hälsningar
Elisabet Rydell-Janson
Ta bussen till döden. Station Galgbacken ligger i Järfälla och utanför avrättningsplatsen och alla de döda reflekterar ingen längre om ondskan som härskade och förmörkade ljuset.