De perfekta isterbanden, Eureka!

Förmodligen kommer jag att bli ruinerad på min isterbandsvurm, men får väl hålla tillgodo ibland med industritillverkat för att ha råd att köpa den yttersta av kvaliteter.

Bondens marknad igår lördag:

I akt och mening, efter ett nyhetsbrev, att handla isterband. Hittade Kristofer Franzén som åker från Örsundsbro om lördagar för att sälja fläsk över disk på Katarina Bangata.

Han är ingen nyhet för mig. Har känt till varandra sedan bloggvärlden och jag minns när han vid ett bloggarmöte hade med sig hemgjord korv som enligt egen senare utsago: ”Möjligen kunde varit livsfarlig”. Sedan blev han med charkuteri och gård och linderödsgrisar och full kontroll från ax till limpa eller snarare kulting till kotlett.

Har smakat mig genom åtskilliga produkter sedan dess, höjdare som smäller i käften (och en del smakgrejer jag självfallet heller inte gillar). Åt hans isterband för några år sedan, ganska tunna, ganska menlösa egentligen, inte med den där riktiga smällen i syran och i smakdjupet.

Så har han magen att genom hans nyhetsbrev på nätet locka mig från alla lördagssysslor till Katarina Bangata för några isterbands skull, närmare bestämt fyra stycken för 200 spänn.

Hade det hänt något då under tiden jag inte handlat isterband hos Franzén?

Nu, alldeles nyss åt jag och August (den ende som med mig gillar allvarlig husmanskost med tradition) stekta isterband från Franzén med röda inlagda betor och stuvad färsk vitkål.

Den som följt den här bloggen några år vet hur jag fruktlöst jagat smakliga isterband genom hela Sverige utan att få det där extra. Nyss small det till och jag utropade ”huereka” följt av ”det var som fan”.

En bestämd syra fantastiskt sammanhållet, och ett rejält motstånd i texturen för att inte bli lös grynkorv – som heller inte är att förakta, men en helt annan sak. Jävlar i min lilla låda – bästa isterbanden någonsin – exakt så här ska de smaka. Plötsligt blev inte 50 spänn styck ett överpris utan helt prisvärt.

(Letade länge i Småland och visste inte att det var i Örsundsbro de bästa isterbanden skulle tillverkas)

Nattvandring XXXVI

Torpvägen är inte så

Blänkande i regnet, den är tyst

Och doftar natur.

Någon raglar hemåt hörbart

Stadsfukt ljud

Flimrande ut på gatan TV

Det enda som märks av

Att de där människorna inte sover än.

Bögs gård levererar 10 000 solrosor

Det är nåt som hänt på Bögs Gård. Där har 10000 solrosor planterats för bin, fjäril, andra småkryp och för fåglarna.

Solroslandet sträcker sig vägen runt gamla skjutbanan och sedan upp mot visningsgården och runt svängen ut mot Väsby gård.
Det är mäktigt och fantastiskt, värt en omväg för att se.

Vinbärets lov

Röda vinbär har aldrig varit min favorit. Ändå har jag alltid haft vinbärsbuskar.

Gick förbi våra buskar igår. Tog en klase klarröda stora vackra bär och repade mellan tänderna. Tjosan. Det smällde till i munnen, så rikt på syra och sötma. Trodde aldrig att vinbär skulle kunna ha en sådan potential.

Snabbt innan vi åkte hem från de sydnorrländska nätternas vinbärsberikande ljus plockade vi ner en korg om kanske fem liter bär från en av buskarna.

Tänkte göra en chutney, röd spansk chili, tre thaichilis, en fint hackad lök som fått puttra 40 minuter i smör, lite salt och så en liter vinbär, kanske ett halvt rivet grönt äpple också. 10 minuter – det räcker.

Men jag gjorde en saft. Syrlig och frisk. Två liter saft från bär som fått koka och skummats i 13 minuter. Pressades i sil, inte för hårt men tillräckligt att saftsåsen blir lite ”köttig”. Gör ett B-kok på grumset i silen med några deciliter vatten och silar ner i saftsåsen. (orkar inte vänta att saften ska självrinna i evighet.)

Tillför måttligt med socker, 4 dl på två liter saft. Koka upp, rör om, se till att sockret löst sig, fyll på rena flaskor.

Tog en halvliter råsaft och lade i plastlådor i frysen innan jag sockrade resten. Fantastiskt bra att ha i såser till ren i kombination med brunost.

Ja, så har vi det. Måste nog tillbaka till torpet nästa vecka och plocka mer.