Det Goda Nya - Sawadee piimai สวัสดี ปี ใหม่

Jag har tagit bloggledigt i mellandagarna, faktiskt längsta ledigheten för första gången i bloggandet allt sedan tabberaset startades den 27 november 2006.

Lustigt - borde bloggat idag om att koka risgröt i tryckkokaren. Det gick sisådär, vilket kan skyllas att jag kokade ner vattnet för mycket så att mjölken fick sprängkraft och pyste ut med första ångan. MEN, när det hela lugnat ner sig blev det riktigt bra risgröt.

Jag, och barnen, har försökt få till en tradition att äta risgröt. Än så länge är det att äta när andan faller på och då missar vi det där med tradition. Vi har försökt säga till oss att vi ska äta risgröt på Lucia, eller första advent då vi av tradition sätter oss ner och äter skinkmackor på första julskinkan och de första bakade pepparkakorna...men det gjorde vi inte i år så det är inte någon tradition längre. Julaftonens morgon då? Nej inte då heller. Den nya traditionen är att äta risgröt sista kvällen före nyår. Så var det idag och så fick det bli.

(gröten åt vi ihopa med nykokt fet julskinka, kokt i ugn 70 grader exakt i många timmar tills innertempen är densamma)

TILL ER ALLA

Oj, jag vet redan vad jag ska odla - LCHF-mos med fundamenalistiskt avbräck!

Lade odlingssäsongen under vintertäckning alldeles nyss. Ändå...i morgon ska jag hämta hem primörer, skott från kvarlämnade rödbetor, mango, olika örter som krispig libbsticka. Sedan hoppas jag på svinkallt utan snö så att sniglarna går åt fanders.

Fröpåsarna med utsäde är överfyllda, Signes Bönor, bondbönor från Bunge, gråärtor, Djungelgurka. Saknar historiskt frö av kålrot. Tålamodet tröt och de stora kålrötterna jag tänkte spara för att gå i blom skördade August när jag vände ryggen till. Så ska jag ha svartkål och röd rysk grönkål (gammal svensk sort namnet till trots). Tänker djupgräva och anlägga en till morotsbädd för gamla sorters morötter (någon som har några intressanta frön att byta mot till exempel signebönor?)



Åt kålrötter igår i ett mos med barnen och det var ett sådant odlingsursprunglig i smaken. Det är märkligt att egenodlade, äldre sorter, smakar så mycket mer genuint. Kan inte sätta fingret på egentligen vad det är, mer än att smaken är mer renodlad, klarare, har ett större djup, en slags friskhet och en botten som fyller ut så mycket mer och drar åt en massa olika håll, mineraltoner från jorden, syra.

Kan väl kalla det här för:

LCHF-mos med fundamentalistiskt avbräck (kålroten)

2 mindre (knytnävstora kålrötter
6 egenodlade vitlöksklyftor
3 gula bananchalotten
2 stånd brockoli
5-6 stora blad svartkål
3 lagerblad
5 Kryddpepparkorn
5 vitpepparkorn

Skala kålrötter, vitlök, lök och ansa brockoli och svartkål. Skär allt i bitar. Lägg i kålrötterna i tryckkokare och täck med vatten, kör i exakt 6 minuter med "opys" (*). Ta bort från platan och låt stå ett tag tills trycket utjämnats. Öppna och lägg i övriga ingredienser. Kör sedan igen i exakt 6 minuter med "opys" - låt utjämna långsamt. Öppna och sila ifrån eventuellt överflödigt vatten (spara detta, en utmärkt buljong att reducera sila och frysa). Koka upp lite grädde, 2-3 deciliter och montera ner tillsammans med klickar av smör och med handfräs...eller vad det heter...hrmm f'låt handmixer tills grovkornigt mos. Salta.

Vi åt moset i går till stekta feta skivor av grisnacke och med rejält med hemgjort vitlökssmör.


(*) "Opys" = exakt upp till pysläge. Balans att hålla det i det läget under hela koket, då vet man att det är upp till högsta tryck och ger bästa och jämnaste effekt.

August och tomte boogie woogie

Två Luciarace idag - det första på dagis och det andra i skolan - bara två timmar emellan. Hemma igen, sent, sätter sig August 4 år och rekapitulerar utan stjärngossemössa, linne och stjärna - då blir det en tomteboogiewoogie:

Cirkeln liksom sluts med de gamla och sysslorna

Alltså, jag stod där idag med morsans gamla arvegods hängande i taket, en sådan där gammal vacker svarvad ljusjulkrona med spretiga hängarmar lindade med bast och med äpplen hängande på länkarna. Den är ett helvete att få hängande jämt och rätt - jag svor ve och förbannelse över "denna idiotiska 1800-talsskit".



Det där låter väl!
Men så tänkte jag att den där tingesten hängt där i mitt barndomshem varje jul och dessförinnan i mormor och morfars hem (tror jag i alla fall) och alla har före mig haft tålamodet att få den att hänga rätt, speciellt morsan, som nu bara satt och skrattade åt mitt bekymmer när ljusen och länkarmarna spretade åt alla helvetes håll. Ska tillbaka i veckan och göra en sista "putsning" så till julaftonen ska vi nog kunna tända ljusen.



Det är ju så här att morsan 86 och farsan nyss fyllda 90 inte har samma kraft att fixa julen därhemma. Vi packade upp julgrejer igår inklusive den svarvade släktklenoden att hänga i taket, tomtar, porslinsgrejer, julljusstakar och alla föremålen slog mig med igenkänning, men också saknad - det är så många grejer som försvunnit i flyttar och i tid.



Frågan inställer sig då om saknaden är katastrofal? Inte ett dugg, snarare kanske sorgligt nostalgisk - jag trodde att en sådan saknad skulle te sig starkare och mer betydande, men det gör den inte. Jag gav mig tidigt ett löfte att inte lägga upplevelser i föremål utan snarare erfarenheter och kunskap. Man hör människor som ojar sig alldeles för mycket åt sådan materialistisk trygghet, där föremål från barndomen blir referenspunkter för livet...

...OCH? Vad är då själva livet?



Äsch, vi satte igång ett pepparkaksbak, ungarna och jag, hemma hos morsan och farsan - juldoft, väldoft, upplevelse, igenkännande på riktigt. Spröda pepparkakor efter tålamodsprövande pillerill. Köpedeg förstås, rationalitet!

Ekfatslagrad julmust och stjärnaniskryddad sylta på gris

Kryddpeppar, ingefära, nejlika, bränd melass, enbär. Den är helt annorlunda och väldigt god, Nygårda halvårslagrade Julmust, den som lagrats på bourbonfat. Finns på systembolaget och jag köpte sex flaskor (vilket motsvarar ungefär ett års medlemsskap för en vuxen i Sollentuna Hembygdsförening eller 40 öre om dagen från nu och nästan 13 månader framåt. Julmusten kommer att ta slut i helgen och jag tror vi laddar för mer för det här var riktigt gott.




I natt har jag kokat fläskläggar igen i tryckkokaren, det ska räcka dels till en grisfotsaladaube och dels till en riktig fläskmåltid ihop med mina gamla föräldrar - har nämligen kvar två hyfsat oangripna kålrötter. Tryckkokarfläsket gav lagom sältat spad och i det kokade jag blötlagda sojabönor. På 20 minuter var de smörigt perfekta.

Från förra fläskkoket blev det bitar över och en hel del buljong. Jag skar ner bitarna i ännu mindre bitar och hällde fonden över och sate in i kylen - vips en bland, välfylld lite sylta - passade mer än utmärkt ihop med Nygårda halvårslagrade (den är ganska så torr med en bränd sötma som därför inte blir påtaglig, bara långvarig). Till syltan en hederlig slottssenap.



Inspirerad av Stephen Harris kommer jag till jul att severa friterade fläsksvålar och till det en grovkornig engelsk senap med rivet äpple.

Tryfflar med getost och choklad

När jag gjorde de här tryfflarna första gången, för Expressen tror jag att det var, så kändes smakerna som i en utkant. Det gör de inte längre. Hemma hos oss ingår de redan i ett smakregister som känns vant och lockande.

Försökte söka på Tabberaset, men hittade inte att jag förmedlat den här lustiga kombon tidigare. Idén kom från Inger Persson-Clerc på lilla chokladfabriken i Lund, Hovby N°9 för många år sedan.

Principen är att smöret i ganachen helt enkelt byts ut mot en fet getost (modell billig rulle som skinnats)


Getosttryfflar
En smak som dröjer sig kvar länge, länge i gommen. Getosten är inte påträngande. Vi tycker det här är en betydligt godare tryffel än de med anis eller cognac. En perfekt chokladtryffel som avslutning på en middag.

Det här behöver Du:
120 g kantskuren fransk getost
30 g 72% mörk choklad
1 msk strösocker
Till doppning:
30 g 72% mörk choklad (Tempererad, se nedan)

Så här gör Du:
Låt den kantskurna getosten vila i rumstemperatur några timmar. Hacka sedan sönder osten och mosa den med sockret.
Koka upp vatten i en kastrull och sänk ner en mindre bytta. Bryt sönder chokladen och smält den.
Rör ner den smälta chokladen i getosten. Mosa runt med en träslev så att det hela blandar sig väl.
Forma små kulor (tryfflar) ur smeten. Om blandningen är för lös - ställ den en stund i kylskåpet så stelnar den och blir lättare att forma.
Temperera chokladen för doppning: Värm vatten i en kastrull. Sänk ner en mindre bytta och bryt i chokladen. Låt smälta under omröring. Använd termometer och låt temperaturen gå upp till 45°. Ta chokladen från vattenbadet och låt svalna till 27°. Värm åter upp chokladen till 30-31°. Tempererad choklad får en vacker och blank yta och den blir dessutom hård.
Doppa tryfflarna i chokladen och låt stelna. Tryfflarna kan bevaras i kylskåp om den inte ska ätas samma dag.