Några månader har jag gått med döden i hand och skrivit en bok om Döden i skogen, om avrättningar och avrättade i Sverige 1600-1910. Det är en svidande otäck läsning om en tid som statsmakten och kyrkan försökt låta mossan vara glömskan behjälplig. Ingenstans i våra barns skolböcker står om denna onda tid som ä en del av vårt kulturarv då tusentals människor mötte den ondaste av alla dödar - den på schavotten i gläntan i skogen och från ett blixtrande blankt yxskär från bödeln - avrättningsdöden.
Det som kom upp till ytan medan vi grävde i handlingarna var originalpapper som bödlar och domare hållt i sin hand - berättelser från människor som förvisso begått fruktansvärda brott, men som nu ödmjukt berättade om sin fasa och skräck inför det förestående. Människor som plågades genom att först få ena handen avhuggen och sedan, mitt i prästens läsning av Fader vår då han kommit till "Och förlåt oss våra skulder", fick huvudet skiljt från kroppen. Ögonvittnen berättar om dödsryckningarna, om hur tungan i det kroppslösa huvudet i dödsspasmer far ut och in i den döda munnen, om kroppen som reser sig i en vid båge samtidigt som blodet trycks ut i två strålar till fyra alnars längd, pumpande, ryckande, skrikande, gurglande.
Detta är inte historier som är påhittade, de finns där djupt inne i vår historia som inte är längre tillbaka i tid räknat än att vår pappas morfars mormor kunde varit en av dem som leddes upp och pressades ner av trästörar, hölls fast avklädd all aktning, allt människovärde och mötte döden i skogen.
Boken kommer att finnas i bokhandeln från den sista november - en del av Sverige.
Läs mer på förlagets hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar