KATASTROFBRAND - GRANNENS HUS BRINNER

Branden klockan 16:40

Renoveringsarbete slutar i storbrand, alla lägenheter, 18 stycken, fullständigt förödade, skadade av skum, vatten, brandrök. Flera brandkårer, Attunda, Södertörns, deltar i släckningsarbetet. Våra grannar, våra vänner är inhysta på Scandic. Vi lider med dem - det är så sorgligt.

Branden just i ögonblicken 21:43

Under flera veckor har det pågått ett renoveringsarbete i bostadsrättsföreningen, den innefattade balkongrenovering och PCB-sanering. Det var enligt vittnen byggföretaget själv som ringde till 112 och larmade brandkåren vid 15-tiden. Något hade gått snett vid saneringen uppe vid takfoten och pappen hade antänds - nu sex och en halv timme senare är hela huset utrymt, lägenheterna så svårt skadade att de näppeligen går att renovera i det förstone och det brinner fortfarande med öppna stora lågor. Det är en katastrof för våra vänner och för hela bostadsrättsföreningen.

Söndagslunch - original Isaan

Ibland blir vi oerhört sugna på de där originalsmakerna, de torkade räkorna, den fermenterade räkpastan, den råa strukturen i maten, det varma kladdiga riset och det marinerade och hårdgrillade köttet.
Somtam gjorde vi på råa bönor "toua", chilli, tomat, vitlök och kryddad med "kapi" som alltså är den fermeterade räkpastan som har en mycket speciell smak och som jag tror man alltid har ett förhållande till.



Att vi hade lite entrecote i frysen var väl mest tur och att vi tog ut den för att tina redan igår gjorde saken bara bättre - nu marinerades strimlor av köttet med fisksås, korianderfrö, vitlök och yakitorisås. Grillades sedan på hög värme och så åt vi det som fingermat med kaoniew, ångkokat stärkelserikt kladdris.

Fish & Chips - klassiker efter akvariebesöket

Efter igår, på väg hem från akvariet, kläckte Lovisa den eminenta idén att vi skulle ha Fish & Chips till middag.
Så fick det bli!
Vi hittade torskfiléer på City Gross - utmärkta att köra i fritösen och så med pommes till i brist på entusiasm, eller snarare ork, att skära egen riktig chips.
TBH:
Maltvinäger
Salt
Peppar
Majonäs

Blötdjur och förvirrade hajar - utflykt till Aquarium

Det var väl inte direkt planerat om man undantar de åtskilliga gånger vi påmint oss om att akvariet på Djurgården finns. Nu åkte vi i alla fall dit trots att vi har ganska svårt för konstlade äventyr av den här typen, scenografier, upptåg, gester.

Det var en imponerande regnskog och belysningsmästeri - men regnskogen är Rodjana uppvuxen i och jag själv besökt åtskilliga runt jorden så det kändes inte märkvärdigt som sådan. August blev dessutom skraj av åska och buller.

Hajarna simmar runt som galna och känns väldigt instängda - stackars hajar var det som kom över oss - och sedan var det slut utöver kafeet som är en direkt förolämpning med den mat som serveras.

Huvudsaken var inte resmålet utan vägen dit, att få vara tillsammans! Att vi sedan inte kunde enas om var vi skulle äta lunch är en annan femma och att det sedan inte fanns tillräckligt med bord på Xoco är en annan.
Då säger Lovisa - jag är sugen på fish & chips och så fick det bli, hemma!

Nya Edsbacka en dröm om ett wärdshus

Edsbacka har aldrig varit något wärdshus - det liksom bara inte finns i rullorna, i allt har Edsbacka kallats för Krog ända sedan krogen invigdes första gången den 22 december 1626. Det var nämligen då Drottning Kristinas pappa, Gustav II Adolf gav krogen tillåtelse att: "Urtappa och utskänka allehanda främmande och svenskt öl, desslikes vin och brännvin samt andre hetsige främmande drycker". År 1645 är Drottning Kristina själv gäst och då hos Edsbacka gårds herre den fifflande riksskattmästaren (han stack med Estlands statskassa) Gabriel Bengtsson Oxenstierna som var kusin till Axel - Kristinas förmyndare.

Idag spelar det ingen roll att krogen kallas Wärdshus - i alla fall inte för dem som hade rädslor att huset skulle förgås - bli något annat - för det har det inte blivit. Krogen står kvar med alla sina små tillhåll och sin 1600-tals tegeltaksvälvda källare i original - herrtoaletten i entrén har blivit bar med det italienska toalettkaklet intakt som fond (har inget med tradition och historia att göra).

Idag var det smörjning för pressen - lite konstigt att inte fler mathabituéer infunnit sig - någon liten dragningskraft borde eventet haft, men det är klart det är casual friday och alla vill hem. Lokala medier kom i drakarnas ställe och lät sig förkovras storögt och ovant och förplägas med en sparris de förmodligen bara sett maken på TV - en svensk tallrik med utmärkt gubbröra och som sagt en årets premiärsparris (tysk) som flugits in genom sot och aska, löjrom, små färska potatisar och en inkokt lax (som för övrigt har den traditionen på Edsbacka att Christer Lingström lagade den återkommande till Tore Wretmans årsdagar, så återkommande att inkokt lax blev ett litet av företrädaren Christers signum. Nu lika god, lika mjäll, lika lamelligt saftig.

Nä, men det här ser väldigt lovande ut - en avdelning för "di snabbe" och en avdelning för de som vill mer och har fetare "pluskor", i alla fall till lunchen. Fisk eller kött i "pavven" (den ljusaste av paviljonger med utsikt över Edswijks park och vatten och en två eller trerätters i mörkare gammelhusets matsal.)

Till kökschef har städslats Kjell Appelgren - med bakgrund hos Nils Emil och Claes på hörnet och både ock. För restaurangen står Magnus Ericsson, sollentunabo och tidigare restaurangchef på Ulla Winbladh.

En lustighet i sammanhanget är mitt möte med Nils Molinders co-partner Patrick Lundstedt vars dialekt avslöjade att han är västgöte och jag frågade varifrån? - från Hjo, svarade han.
"Jag var i Hjo i förrgår" kommenterade jag.
-Min bror har en krog där som heter Bryggan, förklarade Patrick
"Då åt jag hans morgonsimmade vätternröding där och den var bra!, svarade jag och förstod med ens hur trång och liten den här matvärlden är, men också hur jädrans kul det är att vara mitt i maten!

Hjo den 14 april 2010

En synnerligen närproducerad lunch, vätternröding - absolut en höjdare, speciellt som den intogs på Restaurang Bryggan och med utsikt över hamnen och den blå Vättern

Det är Grönköpings landskap och det är faktiskt så att hjärtat slår lugnare så fort man kommer innanför stadsgränsen, En liten stad med rötter i medeltiden, men det som syns är 1700 tal och mäktiga 1800 tals hus, de flesta i trä, snickrade och så ett och annat insmuget upphetsande funkishus.

Ciceron under en lysande kringvandring i Hjo var stadsarkitekten PG Ylander och efter att ha synat fantastiskt vackra och sparade brandväggar i stan gick turen ner mot den vackra hamnen.

Här på Park, byggt under 50-talet som Medborgarhus, pratade jag igår kväll i en serie som handlar om 50-talet. Det var alltså då det havererade, den svenska kosthushållningen...fullständigt. Då tändes tanken på stora proteinfabriker, stordrift för vår mat, degenereringen av våra råvaror, omoget nötkött, köttansamlade grisar och sprängfyllda kycklingar. Frysarna som blev var mans och kvinnas ägodel fylldes av färdigskurna grönsaker, slantade morötter och av fiskblock - då började ungarna tro på att fisk var något fryst och fyrkantigt - för att ersätta förlorad smak satte man till smakförhöjare - det var nödvändigt för maten började smaka Ingenting och Aromat blev en storsäljare när den introducerades 1964.

Ja, ja - så är det, men ljusning och hopp finns - istället för blommor efter helkvällsföreläsningen fick jag en påse lokalt producerad ost från Almnäs bruk. Det lustiga är att jag i förrgår, på Bondens Matbod, smakade en skiva från denna utmärkta producent - inte lagrad men med en kvardröjande nötig, saltig, frisk smak. Ser fram emot att smaka någon gång i natt. I kväll är det nämligen årsmöte för föreningen Låt Måltiden Blomma och jag ska visst prata en del där också - Gubbhyllan Skansen.

Buddhist Vihara i Jakobsberg

Vi trivs på Viharan - det är anledningen till att vi åker till Jakobsberg för man kan ju annars undra varför vi söker oss till ett Sri Lankesiskt tempel och inte ett Thaitempel.

Vi avdelar tid. Det gjorde vi idag och det kändes att det var länge sedan. Vi åkte hela familjen till Stockholm Buddhist Vihara i Jakobsberg - tempelvillan på Sångvägen 9, en retreat, en oas för samtal, närvaro, meditation, ceremoni och faktiskt också mat. När munkarna ätit sin (dagens enda) måltid före klockan 11 bjuds deltagare i den föregående ceremonien och andra gäster vid Viharan till bords.

Almas gåva till munkarna

Jag har haft nöjet att träffa Bhante Ven. Kirindigalle Siri Dhammaratana Nayaka Maha Thera i över åtta år nu, tyvärr alldeles för sällan och jag förstår så vid vart tillfälle vi beslutar oss för en tur till templet.

Vid dagens andra ceremoni var det lyckönskningar och Lovisa fick sitt band runt handleden.

August har redan bestämt sig - "när jag blir stor ska jag bli munk"

Det handlar ju egentligen bara om att bestämma sig, gå vidare, försöka, göra det bästa - det är ju inte för någon annans skull.
Den här söndagen fick vi träffa även en ny munk vid Viharan burmesiske Bhante Sobhana som har decenniers tempelerfarenhet bland annat från Indien och från Bhante Dhammaratanas hemstad och "hemtempel", det så kallade "Tandtemplet" i Kandy på Sri Lanka - ett tempel som jag besökte under en resa redan 1970 (eller om det var 1969?).

August fick servera honung över Bhante Sobhanas jordgubbar med Yogurt.

Anledningen att åka till templet var Almas födelsedag nyligen, som vi tyckte vi ville fira annorlunda på templet genom en ceremoni och så fick det bli.

På templet bor den här veckan också en bekantskap för egen retreat, norrlänning från Luleå och erfaren inom Dhamma och meditation efter bland annat ha varit tjänsteman på Sri Lanka tidigare och under svenska stödprojekt. Det är speciellt när egna landsmän dyker upp på templet.

Fisk i röt chillistark curry
Mat lagas av många olika besökare, företrädelsevis Sri Lankeser, vilket gör det till en fantastisk smakdag att dela maten med alla andra.

Efter en kort ceremoni åt munkarna och sedan var det vår tur - det är ALLTID ohyggligt god mat, alla vill laga det bästa för templet. Nästan ännu starkare än det thailändska köket,fisk och vegetariskt, dal, sag, alu gobi, ris med vilket uttyds splitted peas, spenat, potatis, sås och ris.

August trivs alldeles förträffligt i lugne Bhante Dhammaratanas sällskap.