Påskpuss till Freija

Nu börjar det bli nåt - tänker man om lilla Freijson som bara varit en liten spädis sedan hon kom till jorden den 19 januari och inte gjort mycket annat än bara brytt sig om att klara livhanken genom att sova och äta.
Igår var lilla barnbarnet hemma hos farfar första gången - Nu plötsligt en bastant liten unge med en helt egen vilja och mezzosopranröst - det slog mig att när man håller andras ungar så är de andras ungar, men med Freija är det annorlunda, som att man hörde ihop - som att det ändå finns ett osynligt kitt. Och min lille August sneglade misstänkt på mig när jag gick runt med Freija i famnen.

Påskalamm med linser

Vi gjorde lammet som gryta av framdelskött - en gryta blir sällan bra på bild, allrahelst inte om den kokad med ben. Men smaken är ganska så fantastiskt, combon lamm och linser suverän - inget annat än lite tomat, salt och massor av vitpeppar och vitlök - det liksom räcker, eller som man uttryckte det på gamla klassiska Hemse hotell under Nisse Sundbergs tid "man ska inte trams med lamm" och han om någon visste!

Glömde jag nåt - jo själva lilla tramset, lammgrytan långkokades i svagdricka!!!!!

Carl von Linné blev småerotisk över ostronskal

Jag vill minnas att det var under hans skånska resa och då det handlade om den tjockaste och ståndaktigaste sparris man kan tänka sig. Där slår Linné fast och gör, medvetet eller omedvetet, den småerotiska och förvisso också naturliga kopplingen mellan sparrisen och musslan.
Han skriver i min tolkning - gjorde rasande lustfylld matradio om den här Linnésekvensen tillsammans med Ylva Maria Thompson - att "sparrisen växte sig stark och upprest mycket tack vare att jorden gödslades med mängder av ostronskal".

Nu är det allom bekant - i vart fall av dem som läser Tabberaset - att vi här hemma estmerar ostron och äter i mängd (ingen annan koppling ska dock göras vare sig till erotik eller Linné eller i vart fall inte till sparris när det gäller Tabberaset personligen). Under dessa alla månader med R som ostron är njutbara och inte mjölkigt lekmogna så som de ätes i Amerikas New Orleans till exempel föranleder oss varje ostronmiddag en tur upp till köksträdgården där vi med träffsäkerhet singlar ut de pärlemorsglittrande ostronskalen över snön att smälta ner i jorden för att så som Linné påpekar gödlsa växgterna att bli ståndaktiga, kraftiga och uppåtresta. Vi inbillar oss nämligen att det inte bara gäller för sparris.

Kärlek vid första ögonkastet

I veckan råkade jag bli vald till ordförande för Sollentuna Hembygdsförening. Det är ett ytterligt hedersamt uppdrag, men också ett uppdrag som förpliktar - vem som helst kan inse alla viljor, alla idéer, alla projekt, alla människor som jag nu plötsligt, tillsammans med styrelsen, ska sitta och förena och det kanske är därför jag blivit vald. Ett uppdrag känner jag nämligen att även spegla det nya samhället i hembygden, de "nya" människorna, den nya tiden och inte bara smörkärning, smide och gamla vagnar.



Idag var det "öppna hus" på föreningens hembygdsgård - en unik gård vid Hersby och med en rad olika aktiviteter. I Rotsundastugan från 1805 finns det ett kök och där en spis och i den en riktig bakugn - kärlek vid första ögonkastet! Genast ser jag framför mig dessa bakningsseminarier och inte bara det - i kommunen finns kvinnor och män vars vardag för inte länge sedan alls upptogs av detta slag av bakning för att få sitt dagliga bröd - det vi lämnade för ett stort smakbortfall och av pur bekvämlighet har funnits kvar i världar vi inte reflekterar över annat än om rubrikerna talar katastrofer eller krig. Brödet överbryggar och skapar förståelse.

Kemtvätten "kämtvett" kemar mina skjortor

"Jag vet, jag vet", säger "kämtvettens" innehavare på Stinsen i Sollentuna, för övrigt inte bara en bra tvättare utan främst en bra skräddare, "men det förstår du väl att det där är fixat", fortsätter han och tycker att det är ganska kul att driva en smula med sig själv och sin egen invandrarbakgrund - jodå, reklamtexten är på en "äkta handknuten turkisk matta".

Fler än jag drar på smilbanden vid skjorthämtning - för som skjorthanterare har vår skräddare gjort sig väldigt populär - så populär att det numer tar en dag extra att få skjortorna fixade och då menar jag FIXADE!. För om en knapp saknas är den isydd, är en krage bångstyrig så är den stärkt när man hämtar skjortorna på galge, tvättade och maskinstrukna - kan det bli bättre - jo, det kan det, priset är löjligt - 20 spänn per skjorta om man lämnar fem eller fler per gång och då går man runt med en 15-20 skjortor och missar inte särskilt i urval.

Rekommenderas alltså - och häromdagen slant jag på en isfläkt and "the bigger they are the harder they fall" SHIT*, nya Lewis och en flik öppnad vid knät - konststoppning i nöd - fixat av vår skräddare på Stinsens skrädderi och kemtvätt så att det inte syns ens under lupp.

Ingen (o)rättvisa i Guide Michelin

När man läser dagens DI så kan man inte vara annat än medkännande med Stefano och alla hans kollegor på Operakällaren som nu efter 13 år förlorar sin stjärna - kanske gick det på för mycket i trygghet och vana, men visst måste det svida något alldeles förbannat: På 30 sekunder sveptes allt det bort vi arbetat för i 13 år, kommenterade han sorgligt.
Och Lejontornet också, lite längre bort på gatan sett från Frantzén och Lindeberg, med en stjärna i går morse och utan denna morgon.



En tröst i nöden är väl att dessa förlorade stjärnor inte går till någon annan krog utan hamnar i intet. Det finns inte ett visst antal stjärnor att fördela per land efter antalet invånare utan stjärnor utdelas bokstavligt talat endast efter smak. Tydligare kan inte det exemplifieras än med Derek Bulmers ord (ansvarig redaktör på Guide Michelin) att Frantzén Lindeberg är en enkel restaurang där det lagas exceptionell mat. Så är det helt enkelt - det fanns aldrig något tvivel om att ge f/l två stjärnor - nu är jag lite part i målet (och låter som mamman som såg sin son i vaktparaden och konstaterade att hon trodde nog sonen var den ende som gick i takt), men visst håller denna exceptionella krog trestjärnig standard för bara den hade haft en pariseradress hade den omedelbart fått tre stjärnor.

Och visst är det roligt med Björn F och Daniel L när de stod i TV4 morgon TV i morse och svarade hur de nu skulle arbeta för att behålla den andra stjärnan. Med självklarhet förklarade de att det enda intressanta var att jobba vidare mot den tredje. Jag vill minnas att det var exakt det svaret Christer Lingström en gång fick av sin "mentor" George Blanc när han ställde samma fråga.!

Samtidigt i TV går något slags program som kallas för just "stjärnkockarna" som kändes så vansinnigt tendentiöst att jag orkade i två sekunder - men tillräckligt för att hinna se att matmänniskor med någon slags rang inom matsverige lånat ut sig.
För att inte ta loven av vad stjärnkockar egentligen är så kanske man bör tona ner det där med stjärnor i andra sammanhang - en stjärnkock är nämligen bara och endast och allenast en kock som fått en stjärna i Guide Micheln! Basta - för detta är den enda definitionen.

Läs förresten om hur det började på Frantzén Lindeberg - den korta historien hittas här och beskriver bland annat vad som serverades innan publiken ens nått fram.

Frantzén Lindeberg TVÅ STJÄRNOR i Guide Michelin

Pilgrimsmussla

Alldeles nyss meddelades vid ett besök av Guide Michelin på restaurang Frantzén Lindeberg att Björn Frantzén och Daniel Lindeberg tilldelats sin andra stjärna - Gratulerar till 24 månaders underverk - aldrig förr har det hänt att en restaurang i Sverige gått från noll till två stjärnor i den aktade matbibeln på blott 24 månader.



Nu är det också officiellt: http://www.michelin.se/se/front/affich.jsp?codeRubrique=20100228223049