Kräm, kassaskåpssäkert mot rådjur

Det förståss att jag inte sett ett rådjur lägga benen på ryggen och fly undan odören, men å andra sidan har jag inte heller sett spår likt dem de dansade fram häromdagen innan rådjurskrämade oasis riggades.

Gör så här:
ta några deciliter blodmjöl i en bunke med möjlighet att stänga med lock.
Fyll på med ammoniak 24% och håll näsan undan.
Rör till en krämig massa och strunta därmed i förpackningens antirådjursrecept från blodmjölsfabrikanten.
Späd med vatten till lösning som en oasis kan suga upp.

Så kom Anita Gustafsson, ordföranden på Fyndet och gav mig generöst plastflaskor från morotsjuice vilka jag för någon dag sedan efterlyste och önskade. Med en syl göres hål tätt som ett såll på en tredjedel av flaskan närmast öppningen. Fyll på med blodmjölsröran upp till hålen och ställ ut doftpaketen strategiskt. Bättre motståndskraft mot dagens väder med regn och blåst.

Nål i höstack blir nål i havet på thai, mer talande idag!

Jag sa i morse "att leta efter det försvunna Air Franceplanet var som att leta efter en nål i en höstack".
Rodjana svarade, nej - "som efter en nål i havet". För så sägs det i Thailand. "Ngom khem nai mahasamuth" - att leta efter en nål i den stora oceanen. Mer talande, ännu mer oändligt och fruktansvärt omöjligt.

Ett våldsamt hopp men ändå en koppling till halmen i vårt slitna jordgubbsland som jag fixade med stor möda igår. Det är sista året för dessa fragaria ananassa i vår moderna avdelning av trädgården. Ett helt nytt land läggs idag om inte skurarna stör mig.

Rådjur gillar inte bondbönor

Det vet jag egentligen inte, alltså om rådjur estmerar bondbönor.
I alla fall gick de rätt över dem i natt utan att snappa till sig en endaste bit.
Å andra sidan trampade de runt rätt rejält i de olika odlingsbäddarna utan att ens ta en tulpan, förmodligen mätta och bara dansanta.
De är så fyllda av kraft de där, mina bondbönor och spränger jordytan obändligt.
Värmen nu har varit enormt bra för allt jag har, svartrötterna är redan uppe flera centimetrar, dillen kan jag gallringsplocka om bara några veckor, vitbetorna är på gång, rovorna likaså, potatisrosetterna visar sig och jag tycker det är perfekt om det skulle bli järnnätter nu när ovädret är i antågande så klarar de sig. Efter nionde juni är det fritt fram, det har inte varit en frostnatt efter det datumet i Stockholm på 60 år.

Mina vackra döttrar i trädgården

Snart klar med allt grävande. Har flyttat tonvis med jord och skräp och glas och känt mig som en smålänning före beslutet att utvandra till amerika, mobergsk. Brutit mark och gjort tillgängligt för gurkor, morötter, pumpor, potatis. I morgon måndag kan jag luta mig tillbaka, då är det nya kökslandet helt klart, sått och så återstår bara vattning och väntan och rensning.
Grävning och träning har satt spår, snart tio kilo bort under vintern och våren.

Igår kom Liva förbi och åt dagen-efter-födelsedagsmiddag-för lillbrorsan-August vid grillen. Mina döttrar på bild, Alma, Liva och Lovisa.

Syskonhemlisar, Liva och Alma - inget jag ska höra - men vad säger Ni?

Rodjana grillchef med makalöst kött

Det blev födelsedagsmiddag i trädgården för August igår. Första sommardagen och Rodjana ställde sig vid grillen och körde marinerade skivor från en synnerligen välhängt högrev - utmärkt grillningskött om det inte går länge utan serveras bara vänt över hettan. Till det en lika makalös chilliröra gjord på stekt färsk chilli och stekt färsk vitlök som mortlats till en puré. Turkisk fet youghurt till.
Det där repeterar vi ikväll, sommarkvällen.

Linnés spanska körvel

Den är linnéansk i den bemärkelse att hela Hammarby är fylld av Myrrhis odorata, "kungen av Danmark". Sno frön för katten - min spanska kommer för andra året nu och blommar i ögonblicket.
Svårigheten blir att begränsa den i kryddlandet. Det är redan trångt här med konkurrens av både vinruta och Linnés temynta. Snart ska jag bygga om och låta kryddlandet ta stor plats.

Löjtnantshjärta oätlig som bekräftar regeln

Nu är den som vackrast. den sjätte maj 2007 skrev jag senast om löjtnantshjärtat som den finske forskaren och Linnélärljungen Erik Lacsman trodde sig hämtat hem till Linné på uppdrag. Det var Corydalis nobilis, nunneört, så Linné fick aldrig se sin längtans blomma. Däremot gjorde han sig skyldig till att nunneört idag växer i varje intellektuellt centrum av Sverige, i alla universitetsstäder och i alla botaniska trädgårdar. Hos mig står min Corydalis i skuggan av en bergsklint och granne med en rudbeckia, inträngd och trivs nog inte så bra. Det gör däremot mitt löjtnantshjärta som lyser om kvällen och nästan pinglar.