Uppe i smöret - sista avsnittet - Väddö gårdsmejeri

Jag vill visa på alternativen till "okeysmöret" i affären och kanske uppmuntra folk till att ryta ifrån och kräva det där goda, lite bättre, lite smakrikare, mer hantverksmässigt framställda smöret. Se det Åländska som jag pratat om. Dubbelt så dyrt och dubbelt så gott.
Ett annat smör är det från Väddö gårdsmejeri och familjen Edlund som jag beöker i det sista delen i min lilla trilogi med reportage om smör. Ladda ner avsnittet här genom att trycka på "Lyssna" eller ratta in P1 och Meny i morgon eftermiddag och lyssna på reprisen direkt 16:03.

Tabberaset på ministernivå hos Frantzén/Lindeberg

Jordbruksministern Eskil Erlandsson, handelsministern Ewa Björling och Tabberaset Lager på Frantzén Lindeberg.

Vi fick fortsätta vår diskussion om svenskt livsmedel, svensk matproduktion och livsmedelspolitik som vi inledde i Lyon för några veckor sedan.
Och vi gjorde precis som vi sagt, träffades en kväll i mars på Frantzén Lindeberg, lägligt nog omvandlad till stjärnkrog sedn dess och med en bländande komponerad meny med en högrev som inte finns maken till i en hyllning till Escoffier och hans Rossini här i två serveringar.
Lysande smaker, fantastiska tillagningar, makalösa presentationer, viktiga ämnen och ett väldigt trevligt sällskap.

En av anledningarna till att just vi träffas är det diskussionsavstamp vi gjorde i Frankrike senast i ett projekt jag driver tillsammans med några andra kunniga och som nu behöver hjälp på ministernivå för att genomföras.
Jordbruksministern Eskil Erlandsson och handelsministern Ewa Björling var positiva och när väl mina ämnen var avklarade kunde vi njuta tillsammans av mat och sällskap.

La Finale

Det blev en stressig dag.
Jag har en elak luftvägsinfektion utan feber.
Ont i halsen, öronvärk, hosta, lagomtäppt näsa och hängighet.
Naturligtvis eskalerat till idag som inleddes med lunchmöte på Edsbacka Bistro och ett erbjudande om att skriva dokumentärfilmsmanus. Iofs ligger manus redan så gott som färdigt, men det är ett jätteroligt jobb och visst känns det fantastiskt kul att bli uppmärksammad.

Jobbet där ministerparet kommer in är också långt gånget och bara detaljer återstår.
Nu är det bara fredag kvar i veckan. Skrivdag och administrationsdag och så lunchdag på Edsbacka Bistro tillsammans med berörda deltagare.
På måndag reser jag till USA för en sex dagars jobbresa.
Det bästa med det är att jag ska söderut till träskmarker där värmen finns.
Kräftsäsongen i New Orleans inleddes i veckan.
Cajuunköket bullar upp.
Skåne några dagar därefter, sedan ä'r det nog dags att se till köksträdgården.

Grundfel om Edsbacka Krog

Igår hade jag ett långt grattissamtal med Fredrik Pettersson på Edsbacka Krog.
Han kom till krogen när han fortfarande gick i grundskolan och är fostrad in i gastronomien och edsbackatraditionen av Christer Lingström. Vid sidan av Håkan Thor var han köksmästare och Christer Lingströms högra hand. Jag vet att det finns igenkänningar mellan den unge Fredrik Pettersson och Christer Lingström så som han var när han öppnade Edsbacka och inledde en lysande krögarkarriär.
Den fjärde oktober förra året fick jag ett personligt mail från Christer Lingström där han förklarade att han "lämnar över verksamheten" till Fredrik Pettersson.
Det är fel att tala om "ägarbyte", något sådant har inte ägt rum.
Det kanske var efter den missuppfattningen som White Guide inte ens brydde sig om att nominera Edsbacka för första gången någonsin. Guide Michelin som alltid levt upp till begreppet "korrekthet" bekymrade sig istället om att ta reda på fakta.
Christer Lingström äger fortfarande Edsbacka Krog, han äger verksamheten, huset och marken. Ansvaret för driften och utvecklingen på krogen är dock överlämnad till Fredrik Pettersson.
-Jag har Christer Lingström som mentor, förklarar Fredrik Pettersson.
Man kan se det hela som en föryngring av krogen med säkrad historia eller som Rickard Hallén, Guide Michelins tidigare representant i Sverige, idag förste rådgivare, uttryckte det för mig några veckor innan Guide Michelin publicerade det för många förvånande stjärnregnet över Stockholm där Edsbacka krog trots ansvarsomfördelningen fått behålla sina två stjärnor:
"Kökschefen, Fredrik Pettersson, har arbetat på krogen i 20 år, han kan Edsbackas profil och smak. Håller han samma höga standad år efter år och dessutom när Guide Michelins inspektörer är på plats då är det två stjärnor som gäller."
Så är det och så får det bli.

Påven, prästen och döden

Det är inte ens underhållande på avstånd, dessa svartrockarnas konservativa hållning fortfarande i modern tid. Påven gör förvisso anmärkningsvärda utspel om aborter och att kondomer inte alls bidrar till att stävja aidsepidemien i Afrika, men är det förvånande?, knappast. Det är nämligen det här som kyrkan står för. Med döden dikterar de människors liv och har så gjort sedan de upptäckte vad de kunde ägna sig åt för att vara maktens och de besuttnas redskap.
Jag har som bekant skrivit boken "Döden i skogen" och här finns inte mindre än 170 olika exempel på prästers deltagande på olika sätt vid offentliga avrättningar. De kallade människor till avrättningsplatsen med samma medel som de tvingade folk till högmässan. Det talas om avrättningar som ett folkligt nöje vilket det inte var i högre grad än mässorna. Prästerna deltog till och med ibland genom att vara bödlarna behjälpliga och genom att tvinga ner huvudet på stupstocken på den som skulle halshuggas. När straffet var utmätt kunde de stolt hålla upp det blodiga huvudet och visa på den huvudlösa skrotten och säga att detta var andra till varnagel.
Detta med dödsstraff upphörde offentligt först 1876 - det är inte längre tid tillbaka än att jag tagit den i hand. Min pappas morfars mormor var en ung kvinna då. Kyrkohistoriskt är det inte lång tid tillbaka alls och än idag finns det präster som hyser tankar om att Guds rätt bör skipas fortfarande på samma sätt som då med öga för öga och tand för tand, de mosaiska ränderna går aldrig ut. Påven, guds sändebud på jorden, förnekar sig inte och när jag bad kontraktsprosten närmast att tillsammans med mig åka till en avrättningsplats där jag har namnen på 14 av de avrättade och namnen på prästerna som deltog. Jag ville att prästen skulle lysa frid över de stackars satar som fått halskotpelaren söndertrasad av en yxa och fått gudsord till livs det sista de hörde. Men tänk han ville inte - inte innan han pratat med ärkebiskopen om det - så känsligt är det fortfarande och dödsstraffet var den sista frågan som övergavs innan ståndsriksdagen upphörde. En svensk sharia runt hörnet i den närmaste historien.
(inledande bilden är Vatikanstatens flagga)

Rodjanas Pad thai i kväll!

Hackad rödlök, bönost, groddar, vitlök, torkade räkor, salladslök, lime, nudlar

Det blev en Pad-Thai - afton i all enkelhet hemma ikväll mellan "Hemma hos dig kanske hos mig,..halv åtta...." eller vad den nu heter, ungarnas nya matlagningsfavoritprogram, där "vanligt" folk bjuder hem varann på trerätters.
Jag har ätit en hel del pad thai genom de många årens resande i Thailand och jag har upptäckt att den tyvärr kan bjudas med största möjliga fusk.
Hemma i Sverige på "thairestaurang" har jag till och med fått den med gammal lunchskinka som kött och paprika som utfyllnad...fi-fan, vämjeligt! "Papparicka"

Alltså, varje gång vi äter den hemma så förstår vi varför vi alltmer sällan beställer den ute.
Jag upptäcker att Pad thai också varit föremål för intresse här på Tabberaset genom åren, samlat av det jag tidigare skrivit finns här

Räkorna tar vi från Thailand och fryser, de är små fantastiska, sega, smakbomber

Tillagas á là minute till var och en, kryddas med torkad rostad och mortlad chili och limejuice, kanske lite fisksås för den som inte tycker att räkorna sältar nog. Fantastisk smak, men det förstår ju inte Ni. Inte förrän Ni fått nya perspektiv och blivit inbjudna på Pad Thai hos oss!!!!

Mina små döttrar är besatta - fiol besitter kraft

Alltså - Lovisa sjunger i kulturskolans kör. Hon gör det som förberedelse efter att ha kommit in på Musikklasserna till hösten och där huvudinriktningen är just körsång (landets största folkrörelse - betydligt större än idrotten tillhopa).
I förrgår hade Kulturskolan öppet hus för barn som vill prova på.
Öppna rum med trummor, trumpet, fagott, tuba, valthorn, piano, oboe, klarinett etc etc.
Min dröm har alltid varit att få spela bastuba. Har varit på någora konserter med tuban som soloinstrument, fantastiskt. Drömmen har varit så sann att jag trott mig kunna spela ganska enkelt. Nu slogs drömmen i kras - fruktansvärt svårt, erfarenhet rikare illusion fattigare!
Men döttrarna kastade sig in med liv och lust. Mesta lusten i rummet med fiol och cello med tree underbara pedagoger som fick barnen att hjälpligt och gnälligt fila fram "Blinka lilla stjärna".
Alma fastnade på två minuter, storasyster likaså. Alma släppte helt enkelt inte fiolen, Lovisa satt med en cello. Plötsligt vad det klart - det här var deras instrument.



En timme satt de och tyckte det var magiskt och pedagogerna sa att det händer med ett eller några barn varje öppet hus att de liksom sugs fast och förstår att de bara måste finnas en fortsättning.
Alma spelade sedan luftviol när hon kommit hem ända tills hon grät av trötthet, utmattning, fiolkoma. Lovisa som är trygg, lugn och eftertänksam bara sa att cellon var ett med henne.
Nu ser det ut som att Alma börjar spela fiol redan nästa vecka, hon brinner, hos ömsom trånar och ömsom skrattar. Lovisa ska få spelar så fort pedagogen hittar en tid.
Påminner mig om Gaston, store, store Garren, när han sjöng i gosskör och jag satt i bilen och körde honom till repetition och pustade väl lite stressat för jag hade egentligen annat att göra. Då sneglar han på mig och säger syrligt: "Var glad du för att jag inte är en sportkille, för då hade du fått köra mycket".

Paltkoma efter Paltbröd med Fläsk

När jag var riktigt liten hemma i Norrköping serverades vi paltbröd med stekt fläsk och bechamelsås. Rätten blev snabbt en stor favorit och paltbrödets mjuka, varma, djupt aromatiska smak har följt mig hela livet med jämna mellanrum. Inte för ofta, men några middagar per år. Som sillbullar, som korvkaka, som kroppkakor ungefär.
Paltbröd med stekt fläsk var förresten en rätt som också gillades skarpt av Werner Vögeli.
I ett reportage jag gjorde om paltbröd för en del år sedan berättade han:

"Jag serverar gärna paltbröd som lunchrätt här på Operakällaren, det har hänt flera gånger. Och det är lite upprörande, tycker jag, när folk som ändå fyllt fyrtio kommer fram och rynkar på näsan och frågar: Vad är det där för något?"
"Det tycker jag är en utarmning av den svenska maten, kulturarvet", sa han.

Följdaktligen var vi kulturella idag. Fläsk fylldes på från Percy's, två kilo drygt, hemrimmat saftigt sidfläsk skuret i butiken som en service till fina stekskivor.
Paltbrödskakorna lades i blöt, 10 minuter i kallt vatten. Fläsket fick stekas, inte för hårt och inte för sladdrigt, vitpeppar på. Såsen vispades av Rodjana till ett litet moln, paltbrödet fick ett uppkok och sedan sjuda i tio minuter under lock och sedan drog vi på.
Inget för GI-kostare som jag själv.
Paltbrödet bakas av råg eller kornmjöl med blod som degspad. Brödet smaksätts med kryddor och sirap och får sedan torka. Det är en energi och näringsbomb på tork: Paltbröd innehåller ovanligt mycket järn. 100 gram paltbröd täcker kroppens behov av järn i hela två dagar. 100 gram ger 750 kilojoule (energi), men bara tre gram fett. Kolhydrathalten är 50 procent och med 14 procent fullvärdigt protein.
Jag ställer mig inte på vågen i morgon utan cyklar av mig några hundra kalorier först.
Gott var det!
Paltkoman gör det lätt att somna ikväll.