Paltkoma efter Paltbröd med Fläsk

När jag var riktigt liten hemma i Norrköping serverades vi paltbröd med stekt fläsk och bechamelsås. Rätten blev snabbt en stor favorit och paltbrödets mjuka, varma, djupt aromatiska smak har följt mig hela livet med jämna mellanrum. Inte för ofta, men några middagar per år. Som sillbullar, som korvkaka, som kroppkakor ungefär.
Paltbröd med stekt fläsk var förresten en rätt som också gillades skarpt av Werner Vögeli.
I ett reportage jag gjorde om paltbröd för en del år sedan berättade han:

"Jag serverar gärna paltbröd som lunchrätt här på Operakällaren, det har hänt flera gånger. Och det är lite upprörande, tycker jag, när folk som ändå fyllt fyrtio kommer fram och rynkar på näsan och frågar: Vad är det där för något?"
"Det tycker jag är en utarmning av den svenska maten, kulturarvet", sa han.

Följdaktligen var vi kulturella idag. Fläsk fylldes på från Percy's, två kilo drygt, hemrimmat saftigt sidfläsk skuret i butiken som en service till fina stekskivor.
Paltbrödskakorna lades i blöt, 10 minuter i kallt vatten. Fläsket fick stekas, inte för hårt och inte för sladdrigt, vitpeppar på. Såsen vispades av Rodjana till ett litet moln, paltbrödet fick ett uppkok och sedan sjuda i tio minuter under lock och sedan drog vi på.
Inget för GI-kostare som jag själv.
Paltbrödet bakas av råg eller kornmjöl med blod som degspad. Brödet smaksätts med kryddor och sirap och får sedan torka. Det är en energi och näringsbomb på tork: Paltbröd innehåller ovanligt mycket järn. 100 gram paltbröd täcker kroppens behov av järn i hela två dagar. 100 gram ger 750 kilojoule (energi), men bara tre gram fett. Kolhydrathalten är 50 procent och med 14 procent fullvärdigt protein.
Jag ställer mig inte på vågen i morgon utan cyklar av mig några hundra kalorier först.
Gott var det!
Paltkoman gör det lätt att somna ikväll.