Påven, prästen och döden

Det är inte ens underhållande på avstånd, dessa svartrockarnas konservativa hållning fortfarande i modern tid. Påven gör förvisso anmärkningsvärda utspel om aborter och att kondomer inte alls bidrar till att stävja aidsepidemien i Afrika, men är det förvånande?, knappast. Det är nämligen det här som kyrkan står för. Med döden dikterar de människors liv och har så gjort sedan de upptäckte vad de kunde ägna sig åt för att vara maktens och de besuttnas redskap.
Jag har som bekant skrivit boken "Döden i skogen" och här finns inte mindre än 170 olika exempel på prästers deltagande på olika sätt vid offentliga avrättningar. De kallade människor till avrättningsplatsen med samma medel som de tvingade folk till högmässan. Det talas om avrättningar som ett folkligt nöje vilket det inte var i högre grad än mässorna. Prästerna deltog till och med ibland genom att vara bödlarna behjälpliga och genom att tvinga ner huvudet på stupstocken på den som skulle halshuggas. När straffet var utmätt kunde de stolt hålla upp det blodiga huvudet och visa på den huvudlösa skrotten och säga att detta var andra till varnagel.
Detta med dödsstraff upphörde offentligt först 1876 - det är inte längre tid tillbaka än att jag tagit den i hand. Min pappas morfars mormor var en ung kvinna då. Kyrkohistoriskt är det inte lång tid tillbaka alls och än idag finns det präster som hyser tankar om att Guds rätt bör skipas fortfarande på samma sätt som då med öga för öga och tand för tand, de mosaiska ränderna går aldrig ut. Påven, guds sändebud på jorden, förnekar sig inte och när jag bad kontraktsprosten närmast att tillsammans med mig åka till en avrättningsplats där jag har namnen på 14 av de avrättade och namnen på prästerna som deltog. Jag ville att prästen skulle lysa frid över de stackars satar som fått halskotpelaren söndertrasad av en yxa och fått gudsord till livs det sista de hörde. Men tänk han ville inte - inte innan han pratat med ärkebiskopen om det - så känsligt är det fortfarande och dödsstraffet var den sista frågan som övergavs innan ståndsriksdagen upphörde. En svensk sharia runt hörnet i den närmaste historien.
(inledande bilden är Vatikanstatens flagga)