Bakelseångest och tårtkalas i Taxinge

Tårtberget är inbjudande och härligt, klassiskt och inte ett dugg nyskapande. Till Taxinge åker vi inte för att bli överraskade utan för att ina en klassisk tårtlunch!

Lååång kö och massor med turister, men tårtorna och bakelserna är ganska fantastiska och värda att vänta på. Taxinge slotts läge är också värt en omväg.
Det är ungefär vartannat år vi åker dit. Deras julmarknad är enorm och trädgårdsmarknaden nu i början av september är kul.
Men det är för de hembakta tårtorna och bakelserna, småbröden och kakorna man åker dit och så lite för miljön också. När vi satt där med utsikt över mälarstranden kom ångfartyget Mariefred och lade till vid bryggan. Ångvisslan väckte oss ur bakelseångest. Och bakelseångest är när allt är så gott och man har mycket kvar och vill ha ner varenda smul.
Tårtmätta barn framför Taxinge slott.

Det var bara jag och ungarna som åke dit i år. Rodjana är låst vid sin matlagning hela helgen efter en beställning.
Hemvägen tog vi över Ekerö med färga från Botkyrka.
Ida gör vi en annan utflykt - det finns fantastiska räksmörgåsar i kaféet vid Vira bruk, ett bruk som en av landets "häxmästare" ägde på 1700 talet.

Döden i radio

Träsnitt som fått illustrera ett gammalt shillingtryck om ett mord och en avrättning

Hittade nyss ett inslag i Vetenskapsradion som handlade om min bok "Döden i skogen".
Vetenskapsradion gjorde ett långt inslag direkt från en avrättningsplats, den vid "Steks färjas läge". Följ med dit, det slår mig nu hur brutalt det är att stå på en sådan plats. Klicka HÄR.

Våra kinesiska krukor

Undrar om jag inte köpte krukor för dess konstfulla inslagnings skull

Jag är väldigt svag för de gamla kinesiska glasyrerna, de gröna krakelerade ytorna, de mättade röda glasyrerna som är så ovanliga.
På flygeln i mitt föräldrahem stod en kinesisk liten urna, säkert inte mycket värd, men med en grön krackelé som upptog mitt unga intresse, ständigt.
Det är alltså en speciell glasyr som ger dessa okontrollerade krackeleringar som täcker hela ytan, glasyrer som kallas "Sung", "Lung Chuan" eller "Kuan Ware".
Den första lilla krukan 45 hög

I vårt närmaste köpcenrum har det häckat ett helt gäng kinesiska porslinshandlare de senaste veckorna i hopp om att sälja glaserade krukor i kölvattnet av det kinaintresse som OS skapar.
Vid första anblicken är lejonparten av krukorna anskrämliga kopior av gammalt fint kinesiskt porslin och om inte kopior så nytillverkat efter gammalt mönster, möjligtvis i någon tradition.
Mina knallröda vaser

Så tittade jag närmare häromdagen och noterade till min förvåning att säljarna, för att slippa ta med sig krukor hem till Kina, reade med 80 procent(!!!). Självklart renderade detta en mer granskande syn. Och då fann jag det enkla, vackra och det krackelerade som jag så sökt efter sedan jag var barn. Jag hittade rena former med glasyrer som har en fem tusen år gammal tradition i ryggen.
Den stora krackelerade gröna vasen

Jag tror det kinesiska gänget står kvar även i morgon eller till och med under helgen och säljer av det sista. Fyra vaser fick jag med mig hem med den största rabatten jag någonsin kunnat notera och som jag dessutom hade oförskämdheten att pruta extra på.
"Du handlar som en kines" sa krukförsäljaren till mig - och det blev jag stolt över!

Ny serie i Meny i P1

Torsdag startar en ny serie i Sveriges Radio P1 Meny som jag producerat.
Det handlar om odling, mångafald och mat ur ett frö från andra sidan världen. För så blir det i Kolonilottsföreningen Fyndet där människor av 27 olika nationaliteter tar med sig sitt utsäde från hemländerna och sår i den nya jorden och sedan delar med sig av det som kommer upp.
Först ut är Birgit Ulfheden odlare från Jokkmokk. Lyssna på henne i Meny kl 10:03 (repris 00:03 och lörd. 16:03) och så alltid på nätet, ladda ner och lyssna här.
Serien är i sex delar och fortsätter fram till den stora skördefesten på Öland.

Ordlös onsdag

Fler ordlösa onsdagar hos Nejma

Konstra inte med fläsket!

Sidfläsket får mogna långsamt i långpanna i ugnen.

Det behövs så lite, egentligen inget alls mer än salt och peppar. Ett gott fläsk har bra smak ändå.
Idag körde jag två bitar av en fläsksida 160 grader några timmar under ösning.
Under tiden åkte vi upp till trädgården och tog upp några stånd allmogepotatis, aldrig tidigare har vi fått så rikligt under varje stånd och aldrig förr så stora potatisar.
Stuvade bondbönor med doft av tryffel

Tog med några salladsstånd också och bondbönor som spritades och doppades i hett vatten för att befrias från innerskalet sedan stuvades bönorna med egenodlad silverlök och rikligt med tryffelolja. Salladen rev jag i bitar, vitlöksstekte vitt bröd som krutonger och hade ner. vände runt med en vinägrett och ned med en näve nyriven parmesan. Fläsket kan ätas med sugrör om man så vill, så mört blir det och det smälter på tungan när fettet blivit ett med köttet.

Fett, geléigt, härligt griskött

Det är en ljuvlig spis det fettiga som bryts av en torr osötad ättiksstinn senap och balanseras med söt hemodlad potatis med marsipankonsistens (fick till det va?).
Våra trädgårdsgrannar var hemma hos oss för en tid sedan och lämnade över burkade, lokalt producerade, charkuterier från Heinis hemtrakter. Det vi sparat till sist är en syltaliknande anrättning med stora isterklumpar och rikligt med kött, svål och gelé. Lite påminner den om den Thailändska korven Nam, men bara lite. (Egentligen inte alls!)
När vi öppnade burken med Schwartenmagen igår kväll och serverade med senap och helt nyupptagen perfekt kokt potatis blev vi smått lyriska.
Det är mat "på riktigt!"