Skörden av opium

Man undrar vad folk tänker och hur och varför.
På vårt kolonilottsområde, Fyndet, finns det vallmo i nästan varje trädgård. Någon hyser väl äkta Papaver somniferum, opievallmo.
Igår när jag gick runt i skymningen såg jag att någon systematiskt gått runt och snittat frökapslarna för att utvinna mjölksaft.
Det ser lite läskigt ut och känns overkligt att människor smyger runt och "mjölkar" våra prydnadsväxter på dess dödliga innehåll.
Mina förvildade, självsådda spikklubbor får dock vara i fred.

Thai på bordet

Lal Sag, som jag fick av min trädgårdsgranne från Bengalen Rahij Udin Miah.

Semestern har gått i den svenska husmanskostens tecken, men igår dukades det thailändskt på bordet igen - nu är det augusti, nu är det höst igen, nu lockar vi fram de heta smakerna, de salta, jästa och beska.
Från trädgårdsgrannen fick vi en rejäl ruska Lal Sag, Bengalisk röd spenat. I Dakka steks den i olja med en grön chilli. Vi stuvade den med vitlök, salta sojabönor, fisk och ostronsås. Härligt tuggmotstånd, spröd i konsistensen och med en frisk beska.
På bordet också en het Laab moo och vitlöksstekt Tabb Gai, kycklinglever.

Är semestern slut nu?
Jag har ju ett jobb som gör att jag kan ta lite ledigt när som helst, men är det inte förbannat att vi i Sverige ska sitta i mörkret och i kylan dessa alla månader för att sedan bara kunna njuta av riktig värme och sol i böljor några få dagar.
Jag vill lägga mig på en solstol vid stranden långt bortanför allt i 14 dagar för att riktigt vila ut.

Persikan på kolonin

Gunilla Bauer, här med August i knät.

Gunilla och Heini har ett persikoträd som ger frukt. Idag var en av frukterna fallna. Den gav Gunilla till mig. En hårt knuten, söt, långsamt mognad, persika.
Det är som med korallrevens fiskar som aldrig smakar bättre än de kalla havens. En persika som fått plågas av vintern här blir rasande mycket smak uti.
Jag är våldsamt glad över att få vara en av dem som fått smaka denna frukt som är förbjuden för andra.

På kryss i Meny

Idag sändes ett av mina jobb från Thailand i Meny i P1 Sveriges Radio. Det är ett besök hemma hos Britt-Marie Bergman som jag gjorde i februari. Hon bor vackert på Phuket, har skrivit en bok om Thailand och är gift med rocktrummisen Ging, en av Thailands mest namnkunniga. Britt-Marie har de flesta stött på. Hon är nämligen korsordskonstruktör med uppdrag för bland annat Expressen.
Jag frågade om det går att konstruera ett kryss med bara matfrågor. Svaret får Du om Du laddar ner och lyssnar här.

Britt-Marie bloggar här

Lera i Vallåkra

Längs ner i ravinen rinner ån, stillsam och med kräftor i, småfisk och doftande av miljontals år gammal lera.

Till den goda smaken i Vallåkra

Dalgången är mystisk och vacker vid Vallåkra Stenkärlsfabrik, huset byggt över den lilla ån som hyser flodkräftor.

Vi brukar göra ett besök hos Åsa Orrmell på Vallåkra stenkärlsfabrik. Här har brutits lera till krukor i hundratals år och i dalgången har hittats spår fossilerade sedan dinosariernas tid. Krukorna är rustika. Saltglaserade i den väldiga ugnen. Den tar fem veckor att kallna efter bränning.
I år överraskades vi av en ytterligare god smak väl värd omvägen. Köket är omsorgsfullt och idérikt. Rodjana åt en inlags sill på macka och jag en rimmad oxbringa. Båda fick kanelsyltade tomater till och bara för den sistnämnda skulle jag kunna åka många mil.

August vägrar svälja när han får smaka det goda

Stensamlaren och livsnjutaren August

Han brås på sina föräldrar och utvecklas sakta till en finsmakare den lille August 14 månader idag.
När han får något riktigt gott som idag, tunn skivad långbakad kall rostbiff med ljummen potatissallad på Anja och Allmoge då vägrar han svälja. Han sitter länge med tuggan i munnen och smakar och smakar och ler och hummar och njuter.