En thaimiddag i söndags

Gaeng Tajpla är en enkel röra av stor originalitet och med en sjuhelsikes massa smak som bara studsar omkring i munhålan. Styrka har den också, men inte bara från chili. Röran äts med khanomdjin (Rismjölsnudlar) som kokas i vatten och sedan kyls av och rullas i små knyten, serveras avkylda.
Gaeng Tajpla lagar Rodjana på torkade stora räkor, saltad torkad fisk, torkad och färsk chili, massor av svartpepparkorn, färsk gurkmeja, citrongräs och galangal.
Stommen i vår sändagsmiddag var fläskkarré som hårdstektes med vitlök och soja.
Kycklingen lagade Rodjana med grön curry i en geng keiuw wan gai.
Bilden överst är en kyckling stuvad i röd curry tillsammans med rysk slätbladig grönkål som är egenodlad.

Reporterrokad Kobra vs Fotbollskväll

Kristofer Lundström stängde inte Kobra ikväll. Han var inte med över huvud taget.
Jag gillar honom, men det var uppfriskande rappt och djävligt roligt Kobra i ettan ikväll när sportredaktionen på tvåan bytte plats med kulturfolket. Kristoffer såg jag några blinkningar av på fotbollskväll då jag zappade över dit. Han hade lagt sig till med en fotbollskvällssportreporterjargong. Mats Nyström behövde inte det, han behöll sin in i Kobra och det var mer hälsosamt än Lundströms jargongbyte. Kulturreportrar snackar på ett speciellt sätt? Ordrikt eftertänksamt. Det skulle gå att sköta sportkväll så också. Precis som Nyström som behöll sitt språk, sitt rappa sätt att fråga och följa upp frågorna. Fler sådana här byten vore roligt.

Kärlek till sig själv

Lisa visar klarsynthet över odlingsproblematik i ett nysignerat inlägg och jag hakar gärna på - kanske inte med samma klarsyn, men i alla fall med upprördhet och md erfarenheter, tjuvlyssnade under några år på landet.
Det handlar om vår mat, vår odling och vår gemensamma resurs.

Under många år bodde jag på Gotland och umgicks mycket med bönder - det var under förberedelserna för vårt EU inträde - alla var entusiastiska över alla avdrag och bidrag som skulle bli framtiden, äntligen skulle skitgörat löna sig.

Många räknade in pengar på åkrar i träda, andra räknade mjölkstöd och några räknade stängselbidrag och skördebidrag och viltbidrag och öppnalandskapsbidrag.
Så var det flera som plötsligt förstod att de hamnade i händerna på utsädessäljarna som sålde hela kittet av utsäde, gödsel och bekämpningsmedel, men ombesörjde då skörd och transporter och allt. Potatisbönderna köpte utsäde och efter skörd sådde de grönsgödsel på åkrarna, rajgräs.
VA BRA! sa vi, ända tills vi förstod att i kittet ingick också en slags roundup som tog död på grönsgödslet vars enda funktion var att tillfredsställa statsmaktens krav på minskat kväveläckage - att sedan bekämpningsmedel (vilket jag avslöjade i en artikel i Gotlands Tidningar redan 1978) gått ner i grundvattnet spelade mindre roll.

Det bekämpades så innihelvete att bönderna själva inte åt de grödor de odlade och när man frågade om man fick handla av dem svarade de kategoriskt nej då det egentligen inte var deras egen gröda utan skörden tillhörde "Kittet" och det skulle jag inte köpa för det gick knappt att äta. Inte heller grisarna, eller broilersarna, eller tomaterna gick egentligen att äta

Och de som förväntade sig bidrag för att lägga åkrar i träda fick inget bidrag för det gällde inte åkrar som redan slutat brukas utan åkrar som lades ner i samband med ansökan.

Det är därför, med den erfarenheten, jag idag i yngre medelåldern (!), finner en så stor njutning i att själv odla, att så, rensa, skörda.
Och det är därför jag med så stor noggrannhet väljer ut det vi ska äta och det vi handlar. Detta av respekt för mina barns liv och så av kärleken till mig själv.

Övervintrad kål

Medvetet fick den så kvar, åtta plantor, Rysk slätbladig grönkål, en gammal svensk kulturväxt från 1800 talet (säkert ännu äldre). Den går vi och skördar av vintertid. Nu under vären ger den välbehövd smak och c vitamin. Wokad med ostronsås, salta sojabönor och tillsammans med fläsk är den bättre en kinesisk broccoli med de mjälla stammarna.

Så här lagade Rodjana till den idag. Stekte i olja (wokade) och så olika sojasåser och ostronsås som kålen vick stuva i utan att förlora form, fläsk till!

Den sköna konsten

Riktig odlingsdag - med ryggont som konsekvens. Vita påskliljorna står vackert i solen och jag fick till de perenna rabatterna. Tog bort massor av tuvor av bergsklint och gulris som har en förmåga att sprida sig som kvickrot. Nu ser det "rensat" ut och jorden fick sig en dusör med hästdynga och kompost. Snart ska astrarna planteras ut, ringblommor sås, indiankrassen sättas in som marktäckare, Dahliorna planteras och mina gladiolus får bilda fond mot riddarsporrarna i blått, men det är en månad dit.

Finger Lime

Det är klart att den sätter en del myror i huvudet.
Vad kan det vara? Bilden från den ordlösa onsdagen i veckan.

En böna, en alg, ett kryp?

Proffsen vet redan - den är helt ny.
Och den har en konsistens som små romkorn - när den är övermogen, som de på bilden, riskerar den att spricka upp och citruskornen väller ur det ganska tunna skalet.
Jag fick några av Nina på Grönsakshallen på GastroNord nyligen.

Det är alltså fingerlime och de små kornen som alltså utgör en helhet i de klyftor som skils av med tunna beska hinnor precis som i en vanlig lime eller citron, har en hög syra som nästan gränsar åt sälta och med en smak som är en blandning av lime, citron och kaffirlime (makrut på thai) alltså bergamott.
Jag kryddade en Valborgs-GT åt Rodjana med dessa korn och hon intygade att den då slog över i en limesötma och passade alldeles utmärkt i smak, men såg skräpig ut i drinken.
De frukter vi har kvar ska vi testa i thailändska sallader - säkert mer dekorativt där och framförallt smakrikt.

Barnledig middag med hjärtmusslor, namjim, räkor och majonäs

Vi har nästan glömt hur det är att äta utan barn - vad hittar man på att servera? Vad äter man tillsammans och vad gör man sen...?
Nåja, en liten parvel är kvar hemma, medan storasystrarna är bortackorderadehos vänner vi träffade i templet. Deras telning och lilla Alma kokade raskt ihop att de skulle sova över hemma hos dem och storasyster hängde på - så här blev vi sittande.

Hjärtmusslor - bara nedvända i fräsande hett smör. och till det en namjim het och mustig:

Namjin:
2 msk salta bönor - finns som konserv i glasburk
2 färska thaichilli
4 klyftor vitlök
saften från en halv lime
1 tsk socker
1 1/2 "tumme" ingefära
Buljong från skrovkoket
1/2 kkp jordnötter

Blanda allt och mixa slätt. Det ska vara som en lös, mycket lös puré.

Rodjana lade till det där med jordnötter i tillredningssögonblicket - de ska egentligen inte vara med, men det gav en extra fjong åt röran.



Nu till det djävliga!
Vi köpte hjärtmusslorna i vår lokala butik. Av 1 kg fick vi slänga 300 gram, de var skadade eller döda. (inte bra för 129 kronor kilot)

Räkorna var salta som surströmming, dock ej sura - inte heller bra för 199 kronor kilot

Första kvällen ensamma utan flickorna så fick vi hålla god min i elakt spel och behållningen var de friska sköna hjärtmusslorna och Rodjanas heta namjim.