Kärlek till sig själv

Lisa visar klarsynthet över odlingsproblematik i ett nysignerat inlägg och jag hakar gärna på - kanske inte med samma klarsyn, men i alla fall med upprördhet och md erfarenheter, tjuvlyssnade under några år på landet.
Det handlar om vår mat, vår odling och vår gemensamma resurs.

Under många år bodde jag på Gotland och umgicks mycket med bönder - det var under förberedelserna för vårt EU inträde - alla var entusiastiska över alla avdrag och bidrag som skulle bli framtiden, äntligen skulle skitgörat löna sig.

Många räknade in pengar på åkrar i träda, andra räknade mjölkstöd och några räknade stängselbidrag och skördebidrag och viltbidrag och öppnalandskapsbidrag.
Så var det flera som plötsligt förstod att de hamnade i händerna på utsädessäljarna som sålde hela kittet av utsäde, gödsel och bekämpningsmedel, men ombesörjde då skörd och transporter och allt. Potatisbönderna köpte utsäde och efter skörd sådde de grönsgödsel på åkrarna, rajgräs.
VA BRA! sa vi, ända tills vi förstod att i kittet ingick också en slags roundup som tog död på grönsgödslet vars enda funktion var att tillfredsställa statsmaktens krav på minskat kväveläckage - att sedan bekämpningsmedel (vilket jag avslöjade i en artikel i Gotlands Tidningar redan 1978) gått ner i grundvattnet spelade mindre roll.

Det bekämpades så innihelvete att bönderna själva inte åt de grödor de odlade och när man frågade om man fick handla av dem svarade de kategoriskt nej då det egentligen inte var deras egen gröda utan skörden tillhörde "Kittet" och det skulle jag inte köpa för det gick knappt att äta. Inte heller grisarna, eller broilersarna, eller tomaterna gick egentligen att äta

Och de som förväntade sig bidrag för att lägga åkrar i träda fick inget bidrag för det gällde inte åkrar som redan slutat brukas utan åkrar som lades ner i samband med ansökan.

Det är därför, med den erfarenheten, jag idag i yngre medelåldern (!), finner en så stor njutning i att själv odla, att så, rensa, skörda.
Och det är därför jag med så stor noggrannhet väljer ut det vi ska äta och det vi handlar. Detta av respekt för mina barns liv och så av kärleken till mig själv.