Stockholm Buddhist Vihara, idag första maj

Jag vill på det varmaste rekommendera Stockholm Buddhist Vihara i Jakobsberg för var och en som vill träda in i lugnet och harmonien.
När vi kom dit idag satt Ven. Banthe Siri Dhammaratana ensam till bords och åt. Vi bjöd ett fat med frukt till efterrätt. Sedan bjöds vi till bords med en rad goda Sri Lankesiska rätter.
Efter min dödenbok vill jag veta hur de döda nås av det vi skrivit, om över huvud - det kan låta konstigt, men är det inte. Speciellt som vi nu för ett nytt bokprojekt går i en sedan länge död kvinnas fotspår och lyfter fram sådant som lagts i det dolda, mörka. Vi är inne och petar i det som kan upplevas som ett själsligt minne. Hon skrev till oss för 125 år sedan drygt, hon vittnade om sin förtvivlan med en otroligt vacker piktur och beredde oss att läsa just nu.
Det är klart att man känner ett obehag på gränsen till det övernaturliga, parapsykologiska eller patafysiska (hon var samtida med Jarry).
Jag frågade Bhante Dhammaratana om företeelsen var inne i oss själva eller om det förorsakades av reella andar - sådant här är rasande intressant nämligen. Och han tittade på mig och log och sa att "det kan vara både ock. Jag kan vara behjälplig."
Nu läser han kapitlet i "Döden i skogen" om avrättningsplatsen alldeles i närheten där de döda vilar i ett slags limbo och han läser kapitlet om kvinnan som talade till oss i en handskriven sida i ett arkiv,henne som vi följer och som vi ska låta berätta om till höstens bokutgivning.
-Det handlar också om att förbereda sig själv, rena sig själv inför arbetet, menar han. Enkelhet och eftertanke.

Vi stillade oss hela familjen och andra gäster i en kort ceremoni.
Sedan fick jag förmånen att köra honom till ett möte inne i stan inför Vesak den 10 maj på Etnografiska och den 17 maj på Viharan i Jakobsberg

Tabberasets böcker på antikvariat

Klicka på bilden för att kunna läsa texten

Det är ju kul att se att de håller priset hyfsat bra.
Tabberasboken om maten hos Astrid Lindgren är slutsåld om det inte ligger några ex kvar hos enskilda bokhandlare.
Ska man ha den inbunden och röd och fin så är det antikvariaten som gäller.
I höst kommer den som storpocket!.
Gå in här och beställ den om Du saknar den.

Ordlös onsdag

Fler ordlösa onsdagar hos Nejma

Edsbacka Krog 25 år idag

Kärt återseende ikväll - Bagarbysoppa

Jag kommer precis från en smakresa tillsammans med Christer Lingström och hans köksmästare Fredrik Pettersson.
Det är en förmån att få sitta med på personalgenomgången inför kvällens jubileumsmiddag. Fullt hus, precis som det var kvällen för 25 år sedan på Valborg då en 25 år yngre Christer Lingström inledde drömmen om en egen krog.
För oss som var med och åt på krogen då är det nostalgi smakminnet lockar fram, men jag pratade med några ur serveringspersonalen som inte ens var födda 1983 och de tycker maten är unik, nyskapande och förstås, väldigt god.

Fredrik Pettersson anser det krävs mer av en kock att laga fullportioner än avsmakningsmat där det minimalistiska också koncentrerar smakerna. Han har varit med i 20 av de 25 åren och började som kockelev på Edsbacka 1988.
Idag serverades bitar ur historien, bitar från det egna köket, från gästspel och från resor med personalen, 25 år i koncentrat.
Det är inte bara gott, det är inte bara nostalgi, det är också en smula komiskt.
Igenkänningen är nämligen ofta komisk och ett leende sprider sig i hela ansiktet till Bagarbysoppa med kycklingtimbal, till Georges Blancs mormors plättar med rom och lax (som jag senast åt när mästerkocken gästspelade hos Christer 1999), till Grillad oxfilé med stuvade murklor och fänkålssås (som var med i menyn i två år) och till "klassikern från Tystberga", violrotssorbet.

Inledningsvis serverades terrin på prickig korv, inspirerad av Lameloise. Lite senare en rätt som finns på menyn idag 2008 - variation på anka, med anklever. En bräckt lax på vitkål och i rödvinssås finns med och en ljuvlig piggvar med skogschampinjon. Christers vårkyckling som finns med på "Christer-Lingström-frimärket" är med på menyn ikväll tillsammans med en getost med honung som i Ardennerna och årets dessert från 1999 samt en variation av chokladbitar som petifourer.

Sedär - en verklig festmeny i kväll...första sittningen nu klockan 18 i ackompanjemang av viner från 83 och framåt.

Grattis till 25 år!

Erland Cullberg på Konstakademien

"Grinigt gräs", målning av Erland Cullberg som just nu visas på Konstakademien i Stockholm.

Jag lärde känna Erland redan i början av 70 talet. Han ställde ut på Galleri Trekanten - jag var själv konststudent och det var självklart att åka och titta på denne genialiske särlings målningar.
Erland var då så pass sjuk att det var svårt att tala med honom längre stunder innan oron kom över honom.
Med åren blev Erland bättre och det gick att ha en mer kontinuerlig social relation.
Efter tio år ringde telefonen i ateljén och jag svarade - det var Erland.
-Jag måste komma härifrån, vet Du en ateljé jag kan hyra?
Vilken direkthet och vilken enkelhet, Erland Cullberg är en magnifik tecknare.

Jag var precis på väg till Falun för några år och hade redan etablerat en ny ateljé där. Erland fick hyra min gamla i Sollentuna. Tre trappor nupp i ett hyreshus med takfönster och ett fantastiskt ljus. Till ateljén hörde också ett atljérum som min gode vän konstnären Jan Erik Wíllgohs hade använt under sina år i Sverige.
Erland flyttade in och vår relation växte. Anders Widoff hade precis gjort filmen "Övermålaren" (som visades på SVT nyligen) och Erland skulle ha sin stora MM utställning.
Senare ställde jag ut honom på sommargalleriet Mejeriet i Alskog som jag drev tillsammans med Eila Burvall och Thomas Stöfling på Gotland.
Den är teckningen hade jag inte sett förr före akademiutställningen som just nu pågår, men den påminner starkt om en torrnålsgravyr Erland medverkade med i en portfölj vi gjorde tillsammans med ett blad från Erland, ett från mig och ett från Staffan Kihlgren. Jag har den hemma på väggen i sovrummet. Den är Rodjanas

Jag är glad för de där åren och jag vet Erland trivdes i ateljén.
Flera av målningarna på akademien är från den tiden och från min ateljé, speciellt en minns jag, mest för titeln "Grinigt gräs".
När den här tiden är förbi och när dagarna för länge sedan är glömda är jag övertygad om att Erland Cullbergs måleri består och påminner framtiden om hur det var och speciellt teckningarna. Erland Cullberg är en mästerlig tecknare.

Löken satt i mönster

Jag tror jag höll på ända till skymning. Man blir så inspirerad. Odlingsåret börjar med löken, palsternackan och haverroten. Nu är det inlett.
Gul lök, gul avlång lök, silverlök och rödlök - det får bli årets. Jag gör som alla medelhavsinvandrare på området - sätter lökarna tätt, tätt. Det är ju bara vid maskinskörd man behöver sätta löken 15 cem och 20 cm radavstånd. Nu sattes den under kardongen som kommer att växa sig stor ungefär när lökarna är klara. Då strösår jag dill på samma plats och då kommer också kantväxande rosenskära att komma sig bra. kanske hittar på några andra kantblommor också, förmodligen den vanliga indiankrassen, den som Linnés dotter for in i köket och sa: "Far, Far - blommorna brinner".
Det var vid Hammarby och Linnés röda krasse har en våglängd som skär tvärt in i den blå timmen, så tvärt att det uppstår en slags färgkrock så att blommorna ser ut att glöda.
Haverroten är som svartroten och kräver djupgrävning. Så har jag djupgrävt 30 cm hela landet, myllat med torvströ och fjorårets gånghö tillsammans med kompost och tvåårig hästskit - jag har styv lerjord och när jag djupgräver tar jag upp den sabilare leran till ytan igen och den bränner lätt till grusiga stenhårda kockor.



Två pallkragar ovanpå ger ett nästan 60 cm djupt löst odlingsbart skikt för haverrot som kommer att kunna skördas i oktober eller till och med i april nästa år.
Samma sak vad gäller skörd gäller palsternackorna. En rad bredvid pallkragarna såddes med palsternackor. De blir yvigt stora när de växer till sig i juli/augusti och behöver plats.
Några rader bladpersilja fick plats nedanför löken också.
Nu är grunden lagd och allt får utgå från detta. Nu är det ritbordet som gäller för resten.

Mullbär, inte alls en nykomling

I expressen.se/Alltommat.se idag kan man läsa om allehanda undergörande bär som naturen bjuder på helt gratis.
Det är den utmärkte Fredrik Paulún som står för presentation och innehåll i artikeln och han presenterar bär efter bär som en gammeldags medicinman.
När jag bläddrar fram till det gamla mullbäret slås jag av att Fredrik Paulún betraktar den som en nykomling i Sverige vilket den alltså då rakt inte är.
När jag producerade en omskriven serie för Meny under jubileumsåret med och om Linné nagelfor jag Linnés uppteckning (tyvärr brandskadad) över det som växte i den gamla prästgårdens trädgård i Stenbrohult.
Uppteckningen samlades i en skrift som jag lyckats komma över i faksimil, Adonis Stenbrohultensis,då befinner vi oss i 1700 talets första hälft och där finns Mulbär listad tillsammans med småfikonträd och mandel.
När jag skrev tio föreläsningar åt ett studieförbund om Linné så tillade jag att dessa tre växter dock tillhörde rariteterna bland alla växter och listades på samma raritetslista som potatis!