Jag vill på det varmaste rekommendera Stockholm Buddhist Vihara i Jakobsberg för var och en som vill träda in i lugnet och harmonien.
När vi kom dit idag satt Ven. Banthe Siri Dhammaratana ensam till bords och åt. Vi bjöd ett fat med frukt till efterrätt. Sedan bjöds vi till bords med en rad goda Sri Lankesiska rätter.
Efter min dödenbok vill jag veta hur de döda nås av det vi skrivit, om över huvud - det kan låta konstigt, men är det inte. Speciellt som vi nu för ett nytt bokprojekt går i en sedan länge död kvinnas fotspår och lyfter fram sådant som lagts i det dolda, mörka. Vi är inne och petar i det som kan upplevas som ett själsligt minne. Hon skrev till oss för 125 år sedan drygt, hon vittnade om sin förtvivlan med en otroligt vacker piktur och beredde oss att läsa just nu.
Det är klart att man känner ett obehag på gränsen till det övernaturliga, parapsykologiska eller patafysiska (hon var samtida med Jarry).
Jag frågade Bhante Dhammaratana om företeelsen var inne i oss själva eller om det förorsakades av reella andar - sådant här är rasande intressant nämligen. Och han tittade på mig och log och sa att "det kan vara både ock. Jag kan vara behjälplig."
Nu läser han kapitlet i "Döden i skogen" om avrättningsplatsen alldeles i närheten där de döda vilar i ett slags limbo och han läser kapitlet om kvinnan som talade till oss i en handskriven sida i ett arkiv,henne som vi följer och som vi ska låta berätta om till höstens bokutgivning.
-Det handlar också om att förbereda sig själv, rena sig själv inför arbetet, menar han. Enkelhet och eftertanke.
Vi stillade oss hela familjen och andra gäster i en kort ceremoni.
Sedan fick jag förmånen att köra honom till ett möte inne i stan inför Vesak den 10 maj på Etnografiska och den 17 maj på Viharan i Jakobsberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar