Stallbackens traditionella Glögg

Boka in i almanackan om Du anser dig tillhöra kretsen att vara en traditionsälskare.
Anteckna den sjätte december klockan 14.
Då bjuder Stallbackens vänner till vår mesta tradition, därtill världens äldsta.

Edsviks kulturcentrum består av Stallbackens vänner, Edsbergs Musikinstitut, Edsvik konsthallar och senaste tillskottet MC Collection.

Tillsammans håller vi glöggfest invid Mats Lodéns ”Blå Katedral” som står på den stora planen mitt på Stallbacken.

Jag skriver att det här är världens äldsta tradition och belägger det med att Hippokrates gjorde sig känd för sin heta och kryddiga dekokt - den som vi valt att kalla Glögg efter det tidiga och svåruttalade ”glödg” som var en folklig förkortning av ”glödgat vin” efter tyskans ”Glühwine”. Under vår franska era på 1700 talet lånade vi franskans ”brûlot” som benämning för glögg då översättningen är ”att glödga”.

Fortfarande långt in i vår tid kallades det lilla filter, tygstycke, som man silade bort glöggkryddorna med för ”Hippokrates skjortärm”.
När den gamle grekiske doktorn Hippokrates lagade glödgat vin med kryddor var det för han förstod att örter och kryddor med sprit utdragna verksamma ämnen kunde bota allehanda sjukdomar – vad det var som var bra mot vad, det hade han säkert ingen aning om – men det hjälpte.

Idag dricker vi glögg av tradition och för att det börjar närma sig jul och vinter och kallt och grinigt väder, men också för att få vara tillsammans – väcka samtal till liv och berika oss.
Stallbackens vänner grundade traditionen med glögg på Edsvik Kulturcentrum redan innan tanken på ett kulturcentrum var född.


Pepparkaka hör till och kanske en lussekatt – tilltugg åt traditionsälskare och kulturvänner.

Som traditionsbärare bjuder Tabberaset på "Stallbackens vänners hemlagade glödg" att glödga privat när allt stillnar och vi samlar oss till jul. Receptet lär vara 250 år gammalt.

Stallbackens hemlagade glödg

Det här behöver Du:
1 stor burk starkt öl
30 skalade sötmandlar
2 hg fina russin
4 torkade fikon kvartade
10 kardemummor (hela)
3 bitar torkat pomeransskal
8 hela kryddnejlikor
1 grov stång ceylonkanel
1 bit (som två sockerbitar stor) färsk skalad ingefära, strimlad
3 dl strösocker
1 ”kvarter” Renat brännvin
1 flaska billig madeira

Så här gör Du:
Lägg alla kryddorna i en treliters kastrull och häll på ölen. Koka upp och låt koka försiktigt i 15 minuter. Rör i sockret och rör vidare tills det smält helt och inte bildar sockerslingor på botten.
Häll på brännvinet och sätt i en termometer. Sjud tills glöggen är exakt 55°C – ta grytan av värmen och låt stå och dra i minst en timme, gärna längre.
När blandningen svalnat ordentligt slås madeiran över och glöggen får stå och dra ytterligare minst en timme.
Sila sedan bort allt grums och alla kryddor. Plocka ur mandlarna och russinen och spara dem till servering – de har fått jättegod smak från brygden.
Häll upp glöggen på flaskor.
Före servering är det fram med termometern igen och uppvärmning till exakt 55°C. Lägg i några av det kryddkokta mandlarna och russinen i varje glas och servera.

Trafikkamera - människokontroll

Jag påminner mig om det varje gång jag är ute på långtur med bilen.
Familjen ute och reser och då slår det mig hur lätt det är att kontrollera våra rörelser, var jag far fram, och vid vilken tidpunkt, till och med varthän jag ska - riktningen.

Alla vägkameror är "skarpladdade" och levererar bilder.
Min bil och min familj kan inte resa någonstans utan att vara iakttagna.
Detsamma vid in och utfart ur Stockholm - de bilderna är dessutom offentliga handlingar så vem som helst kan gå in och kontrollera våra rörelser.
Det här är naturligtvis inte förenligt med ett fritt samhälle utan liknar den framtid som vi bävat för - när den är här är det knappast någon som reagerar.

"Har man inte rent mjöl i påsen"...hör jag signaturerna; "hederliga skattebetalare och ärliga svenskar" mummla.

Det handlar inte om det - inte ens om att minska antalet trafikolyckor - för det finns det andra förvisso dyrare men dock incitament att ta till. Det handlar i det här läget om kontroll, övervakning och i förlängningen en fara för demokratin om kamerasystemen börjar utnyttjas i riktning mot förtryck.

Jag vill inte bli kontrollerad!

Eftertraktade Sofiapriset går till Björn Bergqvist Sollentuna

Det här är Björn Bergqvist från Kruthornsvägen i Edsberg.
Han bor och verkar i Solhjulet som är en bostadsrättsförening som i år firar 50 år.
Det betyder att folk här i Edsberg bodde i de moderna Ernst Grönwallshusen långt innan Björn Bergqvist var född. Så många år med hus är aktningsvärt.
Under de många åren har många olika människor varit på och petat och sökt förbättringar i husen utan att förstå att arkitekten redan faktiskt tänkt på människors bästa. Detaljer har blivit slitna och utbytta med sådant som inte alls passar in eller i helt andra material än som var meningen för att helheten skulle framstå.
Björn Bergqvist tilldelas Sofiapriset för ”sitt ideella engagemang i arbetet med föreningens byggnadsvård och informationsinsatser, som även tar in kulturhistorien i närområdet”.



I byggnadsvårdsinsatserna har ingått att gå till de många detaljerade arkitektritningarna från 50 talets slut för att hitta tillbaka till de ofta utmärkta och också estetiskt tilltalande lösningar som arkitekten Ernst Grönwall nogsamt ritat in. När inte det varit möjlig, av olika tekniska samtida orsaker, att fullfölja arkitektens anvisningar ingår det i varje byggnadsvårdares ansvar att se till att eventuella omarbetningar i så stor mån som möjligt väl smälter samman med helheten trots förändring.
Som kommunikatör med Bostadsrättsföreningen Solhjulets medlemmar prisades Björn Bergqvist för dryga månaden sedan genom att som skribent och projektledare vinna Svenska Publishingpriset (min blygsamhet förbjuder mig att tala om vilka fler som ingick i gruppen som vann priset.)

Sofiapriset är ett eftertraktat hederspris som utdelas för olika insatser inom kommunens kulturliv.
Namnet på priset är ett långskott!
De är nämligen uppkallat efter Gustaf III hustru Sofia Magdalena som 1766 tillsammans med sin man var på en slags Eriksgata genom kommunen och den hade väl inte blivit uppmärksammad och värd att minnas fram i 21a århundradet om det inte varit så att stolta Sollentunabor sirligt målade sköldar med kungaparets monogram.
Sofiapriset är en plakett i brons, inspirerad av Sofia Magdalenas sköld.

Priset instiftades 1985

Värsta scenariet - August med pärla i näsan - Atrid Lindgrens Barnsjukhus Nästa!

"Fångad näspärla under fredagsmyskväll"

August hinner hitta på grejer fortare än en gris hinner blinka.
Eftermiddagen tillbringades nämligen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm sedan de ringt från dagis och berättat att August var lite i panik efter att ha pillat in en pärla i ena näsborren. Hur man en försökt ville den inte komma ut.

Jag ringde sjukvårdsupplysningen om råd och sköterskan där lät som farbror Melker i Saltkråkan (hela scenariot fick lite Astrid Lindgren-stuk över sig.
-Lung, bara lugn, sa hon. Det här ska gå så bra så, men han måste in till sjukhus, förstår Du?
Ja, jag förstår för det är ett sådant pillerilljobb med små näsor och lite större hala halsbandspärlor och man behöver specialredskap för att inte göra näsan illa..
-Ja ja ta det bara lugnt nu.
Jag är lugn - jag har en hel hög av barn - jag är lugn och jag är van att sådant här händer - (Gaston är sydd i ansiktet värre än Salming).
-Ja bara man är lugn så...... Sluta nu!

Vi for upp till Astrid Lindgrens på Karolinska och i värsta fredagstrafiken. Där blev vi visade till öron näs och hals och blev sittande med kölapp i väntan på läkaren.
-Kan Du fräsa August - frågade jag för ingen hade bett honom om det tidigare kom jag på för två och ett halvtåringar brukar inte vara så bra på att fräsa.
Han fräste och jag såg den blå pärlan skymta i höger näsborre och gjorde mig beredd med lillfingret.
En gång till.
Shit, jag fick ur den, lätt som en plätt.
Vi gick tillbaka till kassan och meddelade att vi inte behövde någon läkare - "barfotaläkaren från kulturrevolutionen" hade klarat biffen galant själv och pärlan ska jag spara tills han blir myndig.
Kul fredagsmysutflykt!

Östersundsflyg - folkflyg

Vi börjar känna igen dem nu; det började med Gotlandsflyg och Ängelholmsflyg - i veckan bussades jag luftvägen av Östersundsflyg. Driftiga gotlandsentreprenörerna Pigge Werkelin och sonen Juniwik (vars pappa jag köpte en Mamaya av en gång i tiden om det ska vara intressant) startade det hela i akt och mening att klä av SAS finkläderna och väcka prismedvetandet till liv. Biljetter som kostat 3500 kronor är nere i 305 kronor - shit! Det är så bra att det är otroligt bra!
Hemmahamnen i Bromma är flygplatsen mitt i stan - lite oåtkomligt för oss som bor på norr, men OK ändå. Och flygflottan rattas av Golden Air med SAABar - bästa kortdistansknarren som tillverkats, men det har inte svenskarna förstått förrän nu - nere i Europa i öst-väst riktning surrar SAABar som bålgetingar.

Tystnaden i Östersund

Plötsligt fick jag sådana där påtagliga minneskänslor hur det är att bo i en småstad - på 80 talet bodde jag några år i Falun och ibland har det hänt, blinkvis, att jag längtat tillbaka till den där småskalighet i såväl tänk som miljö.
Uppifrån höjden vid stora torget såg man bergen, fjällen lite längre bort i blå timmen - det kändes som att jag stod mitt i scenografin till de vinterolympiska spel som inte blev av - och jag undrade;
Var är alla människor?
Kom från ett kvällsmöte och klockan var vid pass 20:55. Några tonåringar stimmade förbi på 20 meters håll i korta kjolar i våtkylan - killen i sällskapet rökte på en cigg utan filter (det är väl ovanligt nu, är det inte?) Annars var det helt tyst som om det varit kärnvapenkrig och jag inte märkt det.

Så var det - javisst. Så var det i Falun också när jag bodde där - lördag kl 15 stängde butikerna och då var det som om en gas hade sipprat ut och alla människor var borta - jag minns att jag brukade fantisera över vad de tagit vägen - vad de pysslade med - det lyste i alla husens fönster och det såg varmt och ombonat ut - jag tror inte Panduro fanns då, flörtkulor och piprensare, potatiskok och stekar i ugnen, de kanske åkte runt, runt på skidstadion, alla var kanske där utan att jag märkt att de åkt dit.

En gång hade jag ett helt gäng mediagäster och vi ville gå ut och äta, stadshuskällaren var stängd, men vi såg hur folk ur personalen rörde sig därinne - en höll på att göra rent en spis, så vi bankade på. Vi fick honom att tända spisen igen - öppna ölpumparna för den som ville dricka öl och så lagades mat, riktig stadshuskällarmat med socker och paprikapulverstekt kulpotatis.

Men jag flyttar nog inte tillbaka till en småstad för några minnesblinkars skull - tänkte jag där jag stod på OS torget i Östersund igår kväll - kanske för getostarna då - funderade jag. Nej förresten, inte ens för dem.
Gonatt blå Östersund.

Gåsagille mitt på dagen

Gås på Edsbacka Bistro

Skåningarna kan säga vad de vill - GÅSEN ÄR STOCKHOLMARNAS!
För så är det att förr var det gåsfarming ända upp till nedre Norrland. Det präglade även stockholmarna till att äta gås till vardags.
Under drottning Kristinas hov (mitten av 1600) hölls det rikliga och stora gåsmiddagar då det även bands girlanger av granatäpplen och citrusfrukter i taket.
Den bästa svartsoppan
Alltså vanan vid denna gastronomiens pärla fanns sedan urminnes tid då en stockholmskrog började envisas med att bjuda gästerna till bords Mårtensafton med svartsoppa med krås, stekt gås med äpple, plommon, rödkål och sås samt avslutningsvis äppelkaka bakad av äpplen och smulad kavring (sedemera kallad skånsk äppelkaka).
Vi stockholmare kan vara ganska stolta över denna huvudstadstradition och att den till och med estmerats av skåningarna i så hög grad att de allra flesta går omkring och tror att traditionen är skånsk, pytt.
Det här är en bakelse - helt perfekt

Visst äter skåningarna gås och visst har gåsen serverats i olika skepnader på de skånska borden, självklart - de skånska landskapen är fortfarande gässens landskap - men gåsen åts utan annan tradition än att det var god spis och absolut inte förgånget av svartsoppan och allrehelst inte med det vi kallar skånsk äppelkaka utan snarare med en syltkaka eller något liknande enkelt och sött.

Vart jag vill komma?
Jo till att vi i fredags njöt av gåsalunchgille på Edsbacka Bistro. Vi är ju några stycken som har som tradition att äta där om fredagar.
För rejält antal veckor sedan annonserade vi för Fredrik Pettersson att det inte vore så dumt med en gås med tillbehör till lunch. I torsdags när vi var där för middag meddelades det oss att gåsen var på väg och skulle serveras nästkommande dag.
Jag har ätit Fredrik Petterssons svartsoppa ett antal, jag vet inte hur många, gånger. Den är lysande och med krås därtill - finns inte maken i avlånga landet! Gåsen var köttig och mör med enormt mycket smak lyft av de klassiska tillbehören, äppelkakan var meditativt mäktigt god.
Satt vi i tre timmar?
Jag tror vi gjorde det!
Tabberaset gåsamätt på Edsbacka Bistro. Tack Jan Dahlqvist för bilderna!!!