söndag 15 mars 2020

Över 70 år sedan sist. Nu återbördas planlösningen av huset

Så här långt är listerna borta på kökssidan
 Det började med att vi såg ett foto taget någon gång i början av 1900-talet. Där stod några personer utanför ”vår” stuga i Hälsingland. En timrad enkelstuga och alls inte lik den som står här idag.
Fick information om att huset blev påbyggt under 40-talet med en våning och innan dess lyft för att få en ny husgrund av hålsten. Ser de gamla huggna grundstenarna liggandes lite här och var i trädgården.

"Baksidan" från köket sett.
Det är ett rejält jobb som lagts ner en gång i tiden med pappspänning.
Men se däruppe i takranden! Ljust grönmålad pärlspont.

I somras gick vi till Färila Hembygdsgård och där finns en enkelstuga vars utanpåverk ser exakt så ut som på det gamla fotografiet, bara att byggnaden är spegelfänd. Ett stort rum som rymmer allt, finkök, vardagsrum och sovrum. Bakom entréhallen en lite alkov, grovkök, slaktbod, eller kanske ett stort ”walk in” skafferi.

Pappspänning och tapet borta, ohyvlad gran frilagd

Planlösningen var exakt densamma som hos oss på nedervåningen undantaget en vägg med skjutdörr som löpte tvärs över köket från kanten av murstocken till ena kortväggen. Frågan var om den var bärande. Bakom tapeterna på den väggen satt tidningar från 40-talet, alltså härrör den från ombyggnaden.
Under sportlovsveckan började K riva masonit och tapeter i den ena delen av väggen för att vi skulle kunna komma åt och se träkonstruktionen. Vi kom överens om att fortsätta arbetet senare. Ks idé är att riva väggen för att framkalla det gamla stora köket för at få en stor umgängesplats när vi blir många här uppe.

Elen avstängd och elektriker på plats. Hmm, brandfara!
Nu blir det uppsäkrat med jordfelsbrytare och ny kabeldragning

Åkte upp förra söndagen i akt och mening att undersöka väggen ytterligare och kanske riva ner den.
Började direkt i söndags med att frilägga stommen vilket var lättare sagt än gjort. På väggen mot köket var det nämligen spikat med tusen masonitspik. På motsvarande andra sidan väggen var det pappspänt direkt på bräder av ohyvlad gran som var fästa mot stommen med dragnaglar i överdåd.
Väl frilagd kunde jag slå fast att bräderna var utan ”spänn” så de kunde bändas bort med kofot och rejäl muskelkraft.

Första brädan i måndags

Sådär ja, de tar sig

Äger handskar och borde naturligtvis satt på mig dessa, men nyfikenheten över att frilägga tog över med hur många stickor som helst att dra ur med pincett när väl tröttheten manade till sängs. Dagen efter, blåsor och inflammerade svullnader efter stickorna. Ja ja det får man väl ta. Min ”handartros” gjorde sig ordentligt påmind dagen efter, men glädjen över att ha ”brutit genom väggen” tog överhand.
Varje steg som jag tog dokumenterades, inte för mitt minne enkom utan för att det krävs två för en tango och halvparten av oss varit kvar i Stockholm under veckan. Alltså nogsamt dokumenterande och rapporterande, råd och dåd från Stockholms horisont.






Dags att kalla in specialister. Först på plats var snickaren Sven Nilsson på Sandberget. Han slog på stödpelarna och lyssnad och sa att ”Nej, det här är inte bärande”. Tvåa på plan var Daniel Åkerman från ”Gamla Trähus i Färila” som sa: ”Nej, knappast bärande” och som hade en hel del att berätta om husets byggnadstradition och detaljer till vilka vi ska återkomma längre fram för det är otroligt intressant. Det är bara en som han och jag själv då möjligtvis som kan falla i trans över ett dass från mitten av 1800-talet och bara njuta av traditionen i trähantverket!

...och det blev ljus.
                          



Trea var grannen Yngve Karlsson som kom när jag slagit ner en pelare och tyckt att taket ”slackade”. Han hade domkraft med sig (fantastiskt som folk ställer upp) och stagade taget så vi kunde få loss ytterligare en stödpelare.

Kanske lite väl försiktig att dessa två bräder skulle hålla
hela taket, men man kan ju inte vara nog försiktig
tycker jag, därför tre mycket goda "konsulter"
Lägg till bildtext
När Yngve Karlsson säkrat taket med domkraft provsågade vi
stöttebrädan och där nöp sågen så in i helvete. Alltså, kan stötta taket
Så fick det stå över natten. Yngve reste bort och Sven kom hit med
ytterligare en domkraft dagen efter.  Så slog vi bort brädan och sänkte båda
domkrafterna försiktigt. Taket hängde sig några millimeter till följd av sättningar
i huset efter dryga 70  år sedan väggen byggdes och det ursprungliga köket "fördärvades"

Så fick det stå över natten och då kom Sven tillbaka med en ännu större domkraft, hissade upp taket en halv centimeter, lossade den andra domkraften och ett ytterligare stag och sänkte sedan försiktigt och taket höll. Alltså, nej, väggen var inte bärande så vi kunde lugnt dra ner resten vilket alltså gjordes och rummet som efter flera dagars rivande och kånkande med bräder och masonit, papp och miljoner dragnaglar, goda råd och dåd från folk som ställde upp blev fantastiskt. 

Igår kom efterlängtade K upp till Ljusdal med tåg och hon rev direkt bort dem gamla korkmattan. Därunder låg tidningar från 1946 och ett antal ”Nyheter från Sovjetunionen” (!) från 1936 samt tidiga nummer av lyckoslanten med särskiljande artiklar om pojkar och flickor och sparare och slösare jämte Hälsinglands Folkblad.

Börjar se ut som på riktigt och i den enkelstuga som varit förebild
för vår renovering.
Under golvmattan blottades ett fantastiskt trägolv med breda tiljor som så småningom ska skötas efter alla konstens regler och bli ett med det lackade övriga köksgolvet köksgolvet på ”andra sidan väggen”. Det är lite av lycksalighet över projektet, vårt första riktiga. Vi har ju jätteambitioner att göra det här till det torpet en gång var utan att det förhindrar oss att sätta vår egen nutidsprägel på saker och ting. 

På ett ställe satt väggbräderna fästade in i timmerväggen. När vi lossade
dessa framträdde inte bara lindrevningen mellan stockarna utan
också den liten del av de tidningar som limmats upp med harlim?
som någon slags "vindpapp". Texter från slutet av 1800-talet i frakturstil.
Det betyder bland annat att istället för att riva ner gamla tapeter och väggmaterial som täcker timmerstommen, helt enkelt skruva renoveringsgips och låta allt det gamla vara kvar för framtida antropologer, konstvetare, byggantikvarier, arkeologer att undersöka vid framskridet tillfälle.
Den här veckan på torpet gav mersmak!

Sådär, öppnad och snart frilägger vi golvet där inne i den gamla alkoven

1 kommentar:

magisterholdar sa...

Bra sörru. Roligt att läsa och se.
En annan får som sagt börja om från noll med någon form av nybygge som ska tålas i miljön utan att kopiera, mer kanske som en parafras - och som samtidigt ska tålas av min plånbok...