Nattvandring XXXIII

Jalusierna fördragna, gardinerna som vi mörkläggning ändå är det inte sent, fortfarande första april. Hon är halv tolv på natten och det är lite småkyligt.

Har tänkt mig människor som bara sover. Kommer hem, äter och sedan drar de ner för att inte kunna titta ut och störas av världen utanför, liten kaninbur och allt är tyst och släckt och väntan på morgondagen är sömn. Tråkigt! Förstår inte – det kan ju hända nåt viktigt på natten. Eller är de rädda för att avslöjas i sina nattkläder, i sin ceremoni för kvällen.

Kommer ihåg en fönstertittare som härjade kring vårt radhus på 50-talet i Norrköping. Grannarna, eller snarare några grannar från nummer 7 till 17 hade en idé om att gillra en fälla för fluktaren. Efter ett antal pilsner och ett antal groggar på soda och whiskey skred de till verket och lindade tråd mellan ölflaskor som de placerade lite här och var. Tanken var väl att antingen skrämma voyeuristen eller varna när han var på gång så de kunde gripa honom.

Lite vingligt var det, kommer jag ihåg trots mina bara nio år fyllda. Vingligt efter åtskilligt med alkohol och lite aggressivt att ”nu ska den jäveln fluktat för sista gången.

Så var det då en av grannarna på 13 som alltid var disträ vilket naturligtvis kan vara klädsamt, men i kombination med alkohol blev de sju resor värre. Nu var de i utkanten av lindningen av fällan och allt var klart.

Äh nu går vi in och väntar sa 13 och tog några raska steg in mot terassingången. Glömde helt av fällan och drog med sig hela kvarterets jävla ölflaskegillring. Ett sjuhelvetes liv av krossat glas som väckte gatan och alla rullade upp sina rullgardiner och stirrade ut. Där ute kunde de se tre-fyra skepnader som stod som förstenade och sedan brast ut i ett sådant gapflabb att de knappt kunde hålla sig på benen.