Har haft en del med akademiledamoten och
kulturprofilen att göra. Inte nu på senare år, men för länge sen.
För mindre länge sedan var jag på en
bokmässa. Tyckte väl det skulle vara kul att återknyta kontakten.
Akademiledamoten hade ett eget bås för
sina utgivningar. Sökte mig dit efter mässans karta. Hon var på lunch.
Kulturprofilen vaktade.
Jodå, det blev dunk i ryggen och
hjärtligt och leenden och allt det där när man inte setts på några år.
Men den dagen, den lunchen, där i
akademiledamotens vrå blev jag illa berörd, väldigt illa berörd.
Plötsligt öser han ur sig. Sådär
förtroligt, lismande, lite halvhögt (småfranskt) så att jag skulle förstå att det han sa
enkom var för mina öron:
”Hon skulle aldrig kunnat vara där hon är
idag eller blivit något utan mig, det är sant, ingenting, böckerna, akademien,
ingenting, det är jag som lett henne och sett till…”
Jag sa:
”Det är sant alltså? Att du är det kräk
alla vittnar om. Dra åt helvete!”
Jag vände och gick, så upprörd och arg
att jag skakade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar