Idag, äntligen, var det invigning av Turebergs Torg. Det kändes lite nostalgiskt i mun att hitta rätt till det där namnet igen. Sedan många herrans år heter ju pendeltågsstationen orättvist nog Sollentuna då det är samlingsnamnet på en rad kommundelar, före detta gårdar och ägor där Rotebro var den första järnvägsstationen att byggas, Helenelund som var framtvingad av folket som bodde där och som på 20 talet krävde en egen järnvägsstation. Sollentuna station hette, och heter fortfarande hos många, Turebergs station. Och nu har namnet tagits tillbaka till torget.
En granitplatta, en körsbärsplantering, en fasad mot köpcentrum, en klockstapel, en "ultramodern" inbjudande kyrka (Turebergskyrkan) och en till den hörande klosterträdgård där Clarence Blums "Gäddleken" placerats tillbaka. Den stod, sedan 1962, på en plats bara ett stenkast från nuvarande bassängen. Under en tankeperiod har den varit placerad inne i kommunalhuset, men där blev personalen trött av vattenplaskandet så den flyttades ut bland bänkarna i planteringsrundeln utanför för att sedan hamna i parkmästaren Sven Håkansssons malpåse.
Torget invigdes förtjänstfullt av kanske den enda som kan klara en sådan här sak och göra det med samma vurm för Sollentuna från första till sista stund. Han heter Thomas Ardenfors (M) och är ordförande i kommunstyrelsens plan och exploateringsutskott. Det finns ingen som lever upp till kommunens politiska måtto att i alla sammanhang uttrycka sig positivt, det är ett uppdrag som han har och som han inte missar en bit av att förmedla. Han kan stå på torget och inviga det och samtidigt rosa granitbeläggningen, TROTS att det är ett miserabelt hantverk. Och det är det som gör det så fantastiskt med Thomas. Han håller fanan högt och låter dem som lyssnar dras med i rungande applåder.
Vad jag vill säga är att jag gått på många grekiska, turkiska, italienska och andra antika torg. Där fanns inte lasermätare och tryckluftslyftar, där fanns inte maskinsågar eller stenkrossar. Ändå är torgens beläggning lagd med exakt precision för flera tusen år sedan. På Turebergs Torg får man akta så att man inte snubblar i skarvarna eller trillar omkull mot en ojämt anlagd sten. Men skit i det, stor möda har lagt vid att lägga stenarna rätt och stor möda har lagts för att göra det gjorda ogjort, klistrar man på detta Thomas Ardenfors glädje över torget så kan man till och med acceptera och gå vidare - det blir nog bra det här.
På kommunens hemsida rapporteras om invigningen. TYVÄRR nämns inte en av invigningens huvudpersoner, mannen bakom den nya klockastapeln, konstnären och sollentunabon Leif Bolter. Han har gjort en pelare i "slät, men bucklig" plåt ( i sanningens namn var det så mycket folk på plattan att jag helt enkelt inte kunde komma fram att syna klockastapeln i sömmarna). Längst upp ett snurrar ett digitalt urverk i färg, lysande visare fixade av Åke Forslin på Deltalux som är det Sollentunaföretag som ljussätter sportarénor, travbanor, restauranger, Kungsträdgården och mycket mer, för övrigt en gammal klasskamrat till mig. (och på förekommen anledning understryker jag att jag inte fått en spänn för att säga detta utan det är sagt som ren information!)
Vad jag ska tycka om klockan? Den är superfin och syns. Kanske man skulle kunnat tagit ett eller annat element från den gamla klockan som en gång skänktes av en Edsvikendam som sett hur folk älgat över det gamla torget för att hinna med tågen helt ovetande om tiden. Från det att den klockan sattes på plats tills dess den fann vägen i glömskan på någon skrot gick den aldrig rätt, inte ett ögonblick. Det gör säkert den här, styrd av satelliter och förresten vår tid är vår tid och vi behöver inte blicka bakåt i allt.
Allt som allt, det kändes storstad, modernt, lustfyllt och Ove Norsten på OAL studio levererade det bästa ljudet någonsin - ni skulle hört de inspelade kanonskotten när den nya fanborgen invigdes som en fond till torget, Herrejösses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar