När man glömt allt annat så kommer man ihåg en smak - sug på den karamellen tills ni blir gamla och har glömt det mesta. Och när man kommer ihåg en smak, känner igen den, då börjar man minnas allt runt smaken, äventyret, mötet, kärleken, platsen, rummet, situationen...smaken får hela livet att rulla runt och sinnena att leka. Det är det som är magin med God smak.
Så sitter man där som gammal och livet hålls vid liv med pillerillmatning, ofta med smakdämpande biverkningar, muntorrhet och annat som förvrider och raderar.
Då måste smaken intensifieras, förgyllas, kryddorna måste få fritt spelrum och klinga mot råvaran för att lyfta den. Smör är för övrigt en utmärkt smaksättare, det finns inget bättre än ett salt brynande smör. Örter och aromatiska rötter, ingefära, galengal, lakrits. Hetta från kryddpeppar, chilli, svartpeppar. Smakförstärkare som libbsticka och selleri. En pepprigt vedartad timjan som smakar istället för affärens snabbframställda, samma sak med estragonen, kvanne, persilja.
Idag var allt som vanligt igen. Morsan och Farsan 86 och 90 satt hemma och väntade på Edsbacka Wärdshus lunchmat, hämtad i låda och serverad på tallrik. Det finns folk där som förstår hur en slipsten ska dras. Köksmästaren Pontus är en av dem!!!
Om så farsan vankat hela natten i sin egen värld och utmattad ligger i sängen när jag kommer och skriker "STRÖMMING" så kastar han sig upp ur sängen och idag till och med klädde han på sig en röd T-skirt i hallen gående med rullatorn och mumlande..."Hur fan är den här in och utvänd..."
EXAKT så här ska det vara!!! ...och så ser jag att strömming kommer att vara stående på lunchmenyn därstädes idag och framledes
2 kommentarer:
Man blir glad redan bara av att läsa ditt inlägg om maten till pensionärerna. Men så blir man i samma veva inte bara ledsen men också förbannad över hur man håller på att ställa till det för det gamla i Finland, där skall man införa och har redan infört talande matautomater...det är rent ut sagt för jävligt. Jag tänker på det stackars pensionister som skall stå framför den automaten och försöka få någon klarhet i vad den säger till dem.
Det är ganska ledsamt därute i ädreomsorgen. Det är å ena sidan lätt fascinerande hur fin, svensk husmanskost kan förstöras så till den milda grad, med några enkla handgrepp (och en frakt på en massa mil och timmar). Ledsamt blir det när man inser att detta är vad vissa äldre får äta dag ut och dag in.
Göran, kan di inte bli äldrematens Bert Karlsson?
Skicka en kommentar