Nu växer den där. Jag har länge väntat på ögonblicket att sno åt mig en liten utlöpare och tillfället gör tjuven som för någon månad sedan på Linnés Hammarby. Nu är det så att fröstöld och småsticklingstöld har en inbyggd och omedelbar friande verkan av tradition. Ett frö av den här typen, eller för den skull stickling, reva eller sidoskott måste snos för att över huvud växa vidare.
Sålunda fortfarande fågelfri satte jag den lilla sticklingen jämte en annan i en för tillfället ordnad och välgödslad egen odlingsbädd. De första bladen syntes knappt, men så har det varit en otrolig odlingssommar och vips har den tagit sig, min lilla våta smultrondröm som i övrigt bara är att betrakta i dammiga herbarier; Fraga vesca monophylla.
Vackra Johanna med Lasse och barnen som gjorde oss sällskap till smultronstället.
Monophylla har växten för att den har enkla blad, till skillnad från de övriga smultronkamraterna som parksmultron och vita smultron som har treflikiga blad liksom deras korsningskamrat jordgubbar.
Nu sägs det att det här smultronet odlades av Linné i hans mullbänk närmast boningshuset på Hammarby och det är där den växer än och där hämtade jag den lilla revan som då ännu inte hunnit rota sig.
Någon liten utlöpare från Råshultssmultronen som växer i den för året nyanlagda köksträdgården blev det också och de får samsas i samma odlingsbädd.
Linnés Hammarby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar