Det här är Inger Linder.
Hon är, fick vi veta, kyrkvärd sedan länge i Östuna kyrka som ligger åt Knivstahållet fast åt andra hållet, alltså inte till vänster om man kommer söderifrån utan till höger.
Vi har ju vanan, ja det har nästan blivit en vana, att göra kvällsturer ut i Uppland och titta på gamla kyrkor. Till många kommer vi och går mot lyckta dörrar. Människor utan vare sig heder, utbildning eller förstånd har tagit som vana att omsätta kyrkoreliker i pengar i smutsiga affärer. Kyrkans konst tillhör alla, det är som att stjäla av vem som helst, till och med sig själva. Sakta så har kyrkorna och kulturarvet urlakats på det mest upplevelserika.
Inger Linder var på väg att låsa Östuna kyrka när vi kom dit, klockan hade precis slagit 17 slag. Hon vände i gången och gick för att låsa upp enkom för oss.
-Men Ni har öppet, frågade jag
"Det är klart vi har öppet, kyrkor ska vara öppna, se på Er som bara passerade förbi och ville in. Kyrkan ska vara öppen, slog hon fast.
-Men tjyvnaderna då? frågade jag.
"Det har vi haft", svarade Inger Linder
-Men Ni har ändå öppet?
"Ja, då får de väl tjyva då, kyrkan SKA vara öppen", svarade hon och släppte in oss.
De var svalt i vapenhuset. Här har det varit kyrkorum sedan 1200 talet. Det vittnar den gamla dopfunten om. Dekorationerna syns som fördjupningar i stenen. 800 år av händer som rört har gjort ytan blanksliten.
Man uppmärksammar omedelbart en sentida ikon på väggen. Inger upplyser att när hon gifte sig i kyrkan en gång för länge sedan så fick de en ikon i bröllopspresent. Brudgummens släkt kände den "röde bankiren" Olof Aschberg som samlade på sig en enorm samling ikoner under sin bankirverksamhet i Ryssland. Den stora samlingen donerades till Nationalmuseum där den utgör den i särklass största och mest värderade ikonsamlingen utanför Ryssland av ryska ikoner.
-Men det kan inte vara den här, fågade jag eftersom den inte alls hade de kvaliteter ikoner ur den Aschbergska donationen har.
"Nä", svarade Inger Linder sorgset. "Vår ikon stals ur kyrkan, den här har en församlingsmedlem målat." Alldeles bredvid den nya ikonen hänger en rumphuggen altarskåpsuppsättning, en madonna som inte hör ihop med en kvarvarande målad dörr men som hänger där ändå.
"Den andra dörren stals", berättade Inger Linder.
Plötsligt, ett möte, en människa, ett samtal. Precis det vi önskar av våra utflykter. Tack Inger Linder och tack för efterföljande mail om biskopen vi inte kom på där vi stod och sjöng:
När skämtet tar ordet vid vänskapens bord
med fingret åt glasen, som dofta,
så drick och var glad: på vår sorgliga jord
man gläder sig aldrig för ofta.
En blomma är glädjen: i dag slår hon ut,
i morgon förvissnar hon redan,
just nu, då du kan, hav en lycklig minut
och tänk på den kommande sedan.
Frans Michael Franzén (1772-1847)
Fler verser här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar