Det är en verklig förmån att gå in i trädgården och känna att man nästan inte längre får plats, skönt att trampa över grenverk som sticker ut, revor från växtlighet som vill täcka över slå rot, växa vidare. Och jag är så djäkla glad över rosorna som nu skriker ut i skymningen som stora tussar i buskagen. Ser också ut att bli ett bra bondböneår med riklig blomning.
I våras var jag övertygad att den här min enda gula ros i trädgården var fördärvad, den hade grova frostskador och såg länge helt död ut och jag tänkte gräva bort den då den står lite illa till mitt i något som skulle kunna användas som gång. Så kom det ett par tre röda ögon längst ner mot marken och så här ser den ut idag.
Temynta i vardande
Rudbeckian som jag inte hade en aning om, satte den i fjor och var då bara skit, nu kommer den i massor mitt i kryddlandet. Ett kryddland som jag ska fördubbla ytan på till nästa år. Kryddor kommer att uppta var sin sida om mittgången in i trädgården.
Om jag någon gång i framtiden som pensionär drar mig tillbaka (vilket inte ser så möjligt ut i dagsläget) så blir det med ett stort stycke mark och en triljon hallonplantor av exakt denna sort, vars namn jag inte vet. Söta, vackert formade och med en rubinröd färg. Så skulle jag erövra världen med dessa sköna bär som färska, som mos, som saft och som sylt. Idag före regn sak vi dit och plocka det som mognat och vi passar samtidigt på att plocka några deciliter mognande vita smultron som har en omfamnande smultrondoft att leva på i sinnevärlden resten av året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar