Inte bara gröt en söndag - supé på kyckling och räkstjärtar

Friterade räkstjärtar

Det är klart att man inte står sig hela dagen på congee.

Sålunda lagade Rodjana en liten gryta på färsk sparris, mjälla kycklinglår, salladskål, champinjoner och salta bönorsky. Serveras med ris och namprig bun.

I Thailand äter man som bekant inte förrätter, möjligen vissa rätter som lämpar sig att äta med starksprit. Vilket framgår om det tidigare bloggade om congee (se länk ovan) följer inte asiater våra fransk/ryska manér (härkomsten av våra manér förklarar jag en annan gång, men det är klart att jag inte påstår något jag inte har fog för).

August följer varje steg jag tar och är i sin pappigaste ålder. Stoppar därför också i sig räkstjärtarna i samma takt som sin far.

Därför kan jag inte säga att de små friterade kräftstjärtarna är en förrätt även om jag intuitivt skulle kunna påstå det. Nu serverades de på vårt bord i samma ögonblick och tillsammans med den lilla wokrätten, i akt och mening att inmundigas tillsammans och så fick det bli. Ofta fattar inte vi långnäsor hur smaker som vi av en vana eller tradition inte tror ska passa ihop och därför kategoriskt negligerar fullkomligt exploderar i munnen. Dessutom bidrar vissa rätter tillsammans med en olik textur vilket bara är att anse som en fördel i förekommande fall.

Krispigheten i panaden gav extra mot den lena kycklingen och att skaldjur, fisk och kyckling gifter sig väl är väl inte så mycket att orda om. Den läckraste tuppen kokas med fördel i fiskbuljong till exempel. Finnarna lagade förr en stapelföda, en slags pirog, de kallade för fisktupp, kalikukko med fyllning av hönskött och srömming. Våra stekta bullar på sill och riven söndagsstek (kvarblifvor) som vi kallar för sillbullar och serverar med korintsås är ju bara en höjdare. här är receptet förresten. Gotländska idbullar är ett annat exempel på fördelaktigt möte mellan fisk och kött. Nog om detta för det är ju ändå bara obestridliga faktum jag kommer dragandes med.

Wokade kycklinglår med svamp och sparris.

De friterade stjärtarna kan serveras med en sådan där sötsliskig mild chilisås om man vill, men jag upptäckte att smaken fördjupas med en gnutta (betydligt mindre än ett uns som är 27.3 gram) namprig bun. Så här gör Du en prig bun redovisas inom en parentes i inlägget.

Blev några stjärtar över och rätt friterade så håller de över kvällen och lite till utan att bli saggiga - sålunda njuter jag några så fort bilderna laddat upp till det här inlägget och i väntan på vila inför kommande arbetsvecka.