Det artar sig på Hembygdsföreningen

I dessa digitala tider känns det inte bara lustigt utan också en smula tryggt att visa bilder ur böcker vid föreläsningar - här några av dem som bott på Hersby en gång i tiden

Fullt hus idag. Det artar sig. Sollentuna Hembygdsförening börjar bli känt igen efter att mest engagerat redan frälsta.

Idag var det temadag på Hembygdsgården. Ämnet var husens historia, "platsens ande" om man så vill, och det var en ständig ström av folk, glädjande nog barnfamiljer, som slank in för en fika med hembakade sockerkakor och med föredrag av Anders Boberg.

Hembygdsgården ligger på en plats där det varit liv och rörelse i tusen år, minst och förmodligen längre tillbaka - men sånt kan man ju inte mäta annat än att titta på gravfälten runt omkring som går tillbaka både till järn ålder och bronsålder - men lantbrukslivet som är mätbart som en ordnad gård går att mäta inte minst husen som smedjan (kommer från Edsbergsgodset) och stenhuset som bevisligen är byggt på 1700-talet och på plats.

Snyggt!

Men nu är det så glädjande att det inte bara är husen en föreläsning om husen handlar om för utan människor hade husen inte stått där och det mänskliga materialet präglar byggnader och liv - människan måste alltid stå central i hembygdsforskning och hembygdsdokumentation.



-Det där var en elak en, sa Anders Boberg om en av dem som bodde i Västra Hersby - huset som förvaltas av föreningen och som ligger närmast järnvägen. "Men hans son var en godmodig och trevlig typ", fortsatte han och gav porträtt och profil åt dem som verkat här före oss.