Lätt rimmad, lardo, råshultslök, rålakrits, långkokt (!)
Say no more.
Ingen ska väl missta sig och tro att jag är novis på torsk.
Innan ens många av dagens torskekvilibrister var födda tillredde jag morgonsimmat Tromsøtorsk ofta. Det var under min norgetid för väldigt många år sedan och vi var ett gäng som estmerade denna utmärkta vandrare från Bærends havs isrand, denna fantastiska långsimmare som i skydd av Västerålen gjorde sig redo för leken.
Torsken flögs ner över förmiddagen lagd på islåda till Fornebye där vi hämtade dem. skar den i rediga skivor och lade i iskallt vatten. På kvällen kokte vi den och hade ettersalt vatten att skölja den med, så salt att en fin satskorpa bildades på torsken. (vi å t den med en sås av torsklever och med kokta romsäckar som tillbehör.)
Rodjana och jag tog oss till ett stort stycke konst på Lilla Nygatan 21 och Frantzén Lindeberg.
Öppningen i menyn var somrigt lätt, gräsig i tonerna och med en grön smak. Överraskad.
Jag ska inte redogöra för alla rätterna, men det är klart att jag och Rodjana diskuterat och eftertolkat och analyserat. Visst har vi frågat varandra vad vi skulle välja ut att äta igen och hur mycket som helst av.
-Inledande gulatomatgazpachon med senapskornsglass, svarar Rodjana. Bara för att det är så vågat med en bitter smak.
Ja, men torsken då, och det fenomenala dillköttet? Ärtorna och bönskotten, tartaren, ?
-Ja allt. Allt är fan ta mig konst.
Middagen fick avsluta en stimmig dag med massor av förflyttningar. Lunchen föreläste jag på SKL som samlat kloka kostmänniskor från hela landet för att behandla äldrematen, eller "maten på sängkanten" som vi formulerar den inom föreningen Låt måltiden blomma.
Jag talade om matsinnet - minnet av mat som skapar rum, livsrum och möjligheter.
"Minnet av en smak
bygger inre rum
även hos den som inget
annat minns"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar